”Ju mer Arbetsförmedlingen privatiserats, desto mer har dess grunduppdrag, att hjälpa människor, fallit i glömska.”

Även om Kristdemokraterna inte skriver under på den slutsatsen, säger partiet att Arbetsförmedlingen i varje fall har fungerat så dåligt att ”kommuner tvingats kliva in och ta över där staten sviktar”.

– Dock riktar Arbetsförmedlingen och kommunen in sig på olika grupper, menar Johan Vikström, forskare på Institutet för Arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), till Flamman.

Han beskriver hur politiker sedan 2019 och framåt har skurit ned på arbetsmarknadspolitiken. Det riskerar att grupper hamnar permanent utanför arbetsmarknaden, och kommunerna tvingas lägga stora resurser på dessa invånare. Han argumenterar därför för en statlig arbetsmarknadspolitik.

– Du riskerar att få väldigt olikvärdig service beroende på var i landet du bor, om kommunerna ska ta över hela ansvaret. Statlig arbetsmarknadspolitik finns just för att hjälpa och stödja folk att flytta dit jobben finns, säger Vikström.

– Kommuner vill gärna hålla kvar människor så att man inte tappar i skatteunderlag. Att låsa fast människor där de för tillfället bor kan vara både skadligt för dem och för samhället.

I debattartikeln nämner KD-politikerna flera lyckade kommuner som visar att kommuner gör jobbet bra: Gullspång, Ljusdal, Haparanda och Markaryd.

I Ljusdal har de lyckats bra:

– Vår arbetsmarknadsenhet funkar väldigt bra. Man har verkligen gjort ett hästjobb och vi har fått ut otroligt mycket människor i arbete, säger Sophie Dahlberg (V), kommunalpolitiker i Ljusdal.
Men hon påpekar också att små kommuner har en begränsad förmåga.

”Du riskerar att få väldigt olikvärdig service beroende på var i landet du bor.”

– Vi är en glesbygd och en landsbygd, så vi har inte förmågan att sköta allting själva.

Ett vanligt argument för decentralisering är att det blir mer anpassat till lokala förhållanden. Men forskaren Johan Vikström menar att det inte nödvändigtvis skulle bli fallet.

– Det kan vara väldigt svårt för en enskild isolerad tjänsteman på en kommun att förstå vilka yrken som är mest relevanta att utbilda sig till och att söka. Det är enklare för en sammanlagd arbetsmarknadspolitik att ha sådan koll.

I en liten kommun, där alla känner alla, kan det kännas jobbigt att ansöka om bidrag och arbete i samma hus, menar Monica Perdahl Täikkö (V), kommunalpolitiker i Haparanda. Varken i Haparanda eller Ljusdal är det dock samma personer som handlägger ansökningar till bidrag och arbete, men det ligger under samma nämnd.

– Jag är säker på att kopplingen kommer att finnas eftersom förvaltningshuset är så litet, säger Täikkö till Flamman.

Och hon tycker att det vore integritetskränkande att kommunen blev enda ansvarig instans för den som kanske både är arbetslös och söker försörjningsstöd. Det kan vara tabubelagt att ansöka om bidrag även när man är tvungen.

– Vi har finska gränsen nära, där är sådant här väldigt känsligt bland folk, säger hon.

Att Haparanda listas som framgångsrikt exempel har varken centerpartisten Janne Lind som är ordförande i kommunalstyrelsen eller Monica Täikkö hört någonting om.

– Då undrar man hur det kommer sig att man har bytt ut en massa folk där. Det har varit strul kring arbetsmarknadsenheten under de två, tre sista åren, säger hon.

Forskaren Johan Vikström säger att om man skulle lägga ned Arbetsförmedlingen, skulle kommunerna ute i landet få kämpa ännu mer.

Sociologen Roland Paulsen lyfter fram ytterligare en fördel med en statlig myndighet med övergripande ansvar för att motverka arbetslöshet:

”En fördel med att ha det på statlig nivå snarare än kommunal, är att systemet blir mer översiktligt och därför enklare att granska och kritisera.”

Flamman har sökt Camilla Rinaldo Miller, Lili André och Kristdemokraterna.