Sydsvenska Dagbladet har de senaste veckorna granskat situationen på en av Malmö stads ”jätteförskolor”, Klangen i Lindängen. Situationen är eländig. Arbetsvillkoren för personalen och förutsättningarna för blöjbarnen får dagiset mer att likna ett barnhem vid sekelskiftet än en pedagogisk plats i det moderna Sverige. Föräldrar larmar om att barnen inte får vistas utomhus, inte får nya blöjor när det behövs och att personalen är ”massjukskriven” och inte ersätts med vikarier.  

Tyvärr så är Klangens förskola i Malmö inte ett unikt exempel på arbetsplatser där personalen går in i väggen och där barnen får en undermålig verksamhet som följd. I Värmdö kommun i Stockholms län utlystes under förra året 44 tjänster för förskollärare, 9 av dem tillsattes. I Västerbotten så har två av tre kommuner brist på förskollärare. I Örebro län har i princip alla kommuner brist och svårigheter med att rekrytera. Så situationen ut i många kommuner runt om i landet.

Med en befolkningsökning som den vi nu ser så kommer det behövas kreativa lösningar. Dels för att hålla personalen kvar i yrket och dels för att bygga nya förskolor och hitta fler platser för dem. Kör naturdagis och förskolebussar, bygg stora förskolor om stordriftsfördelarna överväger. Bygg förskolor i botten av nya bostadshus. Platsen är inte viktigast. Det viktigaste är att varje barn bli sett, inspirerat och omhändertaget. Avgörande för att det ska lyckas är att det finns personal.

För att höja statusen på yrket måste det självklart till mer resurser, som alltid. Välfärden i stort är underfinansierad, så även förskolan. Men eftersom bristen på personal är så otroligt stor så krävs det också att kommunerna vågar tänka nytt. Avskaffa karensdagen för förskolepersonal (så slipper man ångra sitt yrkesval varje ”vabbruari”), instifta verksamhetsförlagd barnskötarutbildning och höj lönerna.