Regeringen har annonserat att det kommer ske en översyn av Arbetsförmedlingen. ”Behovet av Arbetsförmedlingen är långt större nu än tidigare. Därför inleder vi i dag en omfattande översyn för att myndigheten ska lyckas bättre”, skriver alliansens fyra partiledare på DN Debatt i torsdags.
Låt oss fräscha upp minnet av vad alliansen redan har gjort för Arbetsförmedlingen. Bland det första den nytillträdda regeringen gjorde var att lägga en budget som innebar omfattande minskningar på vad som då hette AMS verksamhet.
– Vi får avsevärt mindre möjligheter att rusta och stödja arbetslösa ut i jobb, praktik eller utbildning, sade dåvarande generaldirektör vid AMS, Bo Bylund, vid samma tidpunkt.
2009 visade en undersökning som ST-facket gjort att endast tio procent av arbetsförmedlarna tyckte att regeringens största arbetsmarknadspolitiska insatser, jobb- och utvecklingsgarantin (det som kallas för fas 1-3) och jobbgarantin för ungdomar var tillräckliga.
Jobbcoacherna för nya arbetslösa infördes 2009 och avskaffades i höstas. Det visade sig att de inte haft någon som helst effekt på hur väl de arbetslösa som de var satta att coacha lyckades. Arbetsförmedlingens tillförordnade generaldirektör beskrev jobbcoachsatsningen som ”politiskt motiverad”. Under de tre år den fanns kostade den tre miljarder.
Att man nu gör en översyn av den förda politiken och konsekvenserna för Arbetsförmedlingen är förstås bättre sent än aldrig. Om det vore en översyn. Av de få konkreta förslag som framkommer verkar det snarare vara mer av samma politik. Det skrivs lite luddigt om kompletterande aktörer och att se över Arbetsförmedlingens organisation.
Det är synd. För det finns åtgärder som skulle kunna göra stor skillnad för arbetslösa och för Arbetsförmedlingen. Några exempel:
– Fler utbildningar. Det finns arbetslösa som saknar ett jobb och yrken som saknar arbetskraft. Arbetsförmedlingens egen prognos förutspår att det kommer saknas 150 000 utbildade undersköterskor om 15 år. Var tredje kommun kommer ha behov av fler undersköterskor inom ett par år. Det är bara ett exempel, det finns andra bristyrken. LO beräknar att det kommer behövas en fyrdubbling av arbetsmarknadsutbildningarna det närmaste året. I stället har arbetsmarknadsutbildningarna minskat kraftigt de senaste sju åren.
Det talas ibland om att få unga söker sig till bristyrken. Men ärligt talat, ungdomar åker i dag till Norge för att rensa fisk. Unga accepterar slavkontrakt på callcenters. Unga tvingas till förnedrande säljtävlingar på hamburgerrestauranger. Skulle inte många av dem kunna tänka sig gå en kortare arbetsmarknadsutbildning om det fanns goda chanser till ett vettigt jobb efteråt?
– Slopa kontrollhysterin med aktivitetsrapporter och anvisade jobb som bara syftar till att hålla uppe statistiken över sökta jobb. Låt arbetsförmedlare få syssla med det de är bra på, att hitta matchande jobb och utbildningar till deras klienter, inte att leka polis och tidsstudiemän.
– Stärk a-kassan och slopa 75-dagarsregeln. Den som har svårt att få jobb får det inte lättare av att tvingas säga upp sig från ett timvikariat efter tre månader.
Om man tar ett bredare grepp behövs också fler meningsfulla jobbtillfällen. För att bara ta ett exempel, slopa den misslyckade satsningen på sänkt restaurangmoms och öronmärk de ökande skatteintäkterna det för med sig till fler jobb i offentlig sektor.
Men inget av de här förslagen kommer vi att få höra om i den nya utredningen.
