Förra veckans kvällstidningsnyhet, om ett eventuellt förestående bröllop mellan Victoria Ingrid Alice Désirée Bernadotte och Daniel Westling från Ockelbo gav genklang också i internationell press.
Nu var inte själva avslöjandet så märkligt. Svensk offentlighetsprincip ger var och en av oss rätt till insyn i de offentliga finanserna. Och en eventuell vigsel mellan Victoria, 30, och Daniel, 34, skulle naturligtvis innebära en hel del röda siffror i de offentliga myndigheternas bokföring.

Men innan något bröllop blir av måste först regeringen, genom Fredrik Reinfeldt, ge sitt samtycke efter en hemställan från pappa Carl Gustaf. Det gäller för övrigt också syskonen Carl Philip och Madeleine, den dag de skulle vara i giftastankar.
Någon hemlig bröllopsresa eller romantisk weekend på tu man hand som bröllopsförberedelse kan det inte heller bli av för det unga paret – åtminstone inte så länge resan går utanför landets gränser. För det måste pappa Carl Gustaf ge sitt samtycke.
Denna kontroll av statschefens barns framtida livsval har naturligtvis sin grund i den politiska roll som giftermål mellan olika länders kungahus haft genom århundraden.
Idag finns det få kungahus att skapa allianser med. Det blir lätt incestuöst.

I den moderna svenska successionsordningen handlar det istället om en kontroll av den avkomma som ett kungabröllop slutligt ska resultera i. Den avkomman har ju en dag också störst chans att bli en framtida statschef.
Men frågan är väl om kontrollen av bröllopspartner är rätt sätt att kontrollera avkomman i dagens mer frigjorda samhälle. Kanske är det dags att införa ett offentligt DNA-test för att säkerställa att en framtida avkomma verkligen är ett resultat av det giftermål som regeringen en gång gett sitt samtycke till – och inte ett resultat av ett mänskligt snedsteg?
Mänskliga snedsteg har ju lett till skandaler i fler än ett kungahus.