I helgen samlades uppåt 400 jurister, statsvetare och intellektuella från hela världen i Paris för att diskutera Genèvekonventionen, som under kriget mot terrorismen allt oftare sätts på undantag. Brotten mot konventionen gäller inte bara idag i Irak. Afghanistan eller på Guantánamobasen, som kanske är de tre mest uppenbara. Konferensen diskuterade om det faktum att USA anser sig undantaget från internationella konventioner överhuvudtaget, gör Genèvekonventionen meningslös. Utifrån detta gjorde man intressanta slutsatser. Den första var att även om USA struntar i Genèvekonventionen, utgör den en viktig måttstock på brott som begås i krig. Att släppa konventionen innebär att släppa lös ett godtycke.
Konferensen kunde därför dels enas om att det är ett mycket allvarligt problem att USA nu försöker ändra Genèvekonventionen, och därefter ställa en mer offensiv uppgift: att skapa folklig mobilisering för konventionen eftersom det FN inte räcker för att försvara rättsprinciperna. I framtiden planeras en liknande appell som Stockholmsappellen för att öka trycket.

Det var nu inte bara en konferens för vänstern, utan en politiskt mycket bred samling, som tydligt markerade att motståndet mot den pågående uppluckringen av internationell rätt möter ett starkt, om inte speciellt medialt belyst, motstånd.
I Sverige har diskussionen om motståndet i Irak har gång efter annan kört fast i gräl om vilka grupper som bör stödjas och inte. Samtidigt bryr sig stat och etablissemang allt mindre om hur krig förs i praktiken, när man väl blivit övertygad om det goda syftet. Vi är i en situation där regeringarna går fria när de stöder invasioner, skickar människor till tortyr och godtycklig internering, medan de som stödjer rätten att motstå ockupation misstänkliggörs, i vissa fall till och med hotas av lagen. Sett i ljuset av Genèvekonventionen är denna situation absurd. Förstår ni varför försöken att begrava den pågår?