Under de senaste åren har Sverige förändrats i sina grundvalar. Viktiga samhällsfunktioner som el, post, telekom och tågtrafik har avreglerats och drivs inte längre utifrån välfärdsmål. I stället är det strikt företagsekonomisk logik och vinstintressen som gäller. Kommuner anlitar privata företag inom vård, skola, omsorg och vattendistribution. Stora delar av allmännyttans lägenheter har sålts ut. Motiven till denna nyliberala omställning har sagts vara att skapa ökad valfrihet, lägre priser och bättre kvalitet. Det har dock visat sig att retorik är en sak – verkligheten något helt annat.

Avregleringen av elmarknaden har exempelvis lett till att elpriserna chockhöjts och elbolagen har berikats med vinster i mångmiljardformat. Samtidigt har elavbrotten ökat, eftersom långsiktiga investeringar och underhåll eftersatts. De anställda har drabbats av försämrade arbetsvillkor i takt med att kostnadspressen ökat. Det numera bolagiserade statliga Vattenfall fungerar inte längre som en motvikt till den privata marknaden utan har i stället anpassat sig till marknadens spelregler. Liknande mönster kan iakttas i bransch efter bransch.

Vi har även fått se hur en liten grupp transnationella företag konkurrerar ut övriga aktörer eller köper upp konkurrenterna, bland annat inom kollektivtrafiken och elbranschen. Så i stället för en ökad valfrihet ser vi en utveckling i riktning mot privata oligopol och monopol, såväl i Sverige som i resten av världen. De transnationella företagen är angelägna om att ännu fler välfärdstjänster förvandlas till handelsvaror och vill därför att förhandlingarna om tjänstehandelsavtalet Gats inom Världshandelsorganisationen WTO skyndas på.

Den gemensamma välfärd som byggdes under 1900-talet var ett uttryck för folkflertalets vilja att leva i ett solidariskt samhälle. I kölvattnet av den nyliberala politiken med avregleringar och privatiseringar växer ett helt annat samhälle fram. När girighet, egoism och privata vinstintressen får råda ökar klyftorna och den ekonomiska basen för den gemensamma välfärden undermineras. När vård, skola och omsorg drivs med privata vinstintressen blir det mindre pengar över till barn, sjuka och gamla. Ännu tydligare blir de ökade klyftorna när girigheten får ett ansikte. De tre miljarder kronor som elva Skandiachefer kvitterat ut i bonus skulle kunna täcka ungefär hälften av underskottet i Sveriges alla kommuner och landsting för 2003. Privat rikedom och offentlig fattigdom växer fram sida vid sida

Ändå fortsätter den nyliberala offensiven. Svenskt näringsliv förespråkar ett helt igenom privatiserat sjukförsäkringssystem och statsministern har initierat en diskussion om att systemet kan kompletteras med privata försäkringar. Inom EU verkar starka krafter för att vattensektorn ska avregleras och bli en del av den inre marknaden. Den statliga järnvägsutredningen föreslår en utökad privatisering av tågtrafiken. Riksdagen ska också ta ställning till privat drift av våra sjukhus.
Privatiseringspolitiken fortsätter alltså trots att den saknar stöd bland allmänheten. I den statliga vårdutredningen konstateras att en tydlig majoritet av befolkningen vill ha kvar sjukhusen i offentlig ägo (SOU 2003:23). En Sifo-undersökning visar dessutom att 60 procent är negativa till avregleringen av tågtrafik, post och el. Men detta ignoreras av beslutsfattarna.

Det är hög tid att politikerna tar intryck av det starka motståndet mot privatiseringspolitiken och i stället börjar bedriva en politik som målmedvetet gynnar rättvisa och en gemensam välfärd. Vi har definitivt fått nog av detta experimenterande med samhällets viktigaste funktioner och kräver att bli behandlade som medborgare i ett demokratiskt och solidariskt samhälle och inte reduceras till kunder på en marknad.

– Vi kräver ett omedelbart stopp för ytterligare avregleringar och privatiseringar.

– Vi accepterar därmed inte att våra sjukhus eller VA-anläggningar ska kunna överlåtas i privat regi.

– Vi kräver att den gemensamma offentliga sektorn utvecklas, det vill säga att vård, skola, omsorg, el- och vattenförsörjning, post, telekom och tågtrafik ingår i en långsiktig samhällsplanering som grundar sig på jämlik och trygg tillgång, hög kvalitet, miljöhänsyn och rimliga arbetsvillkor.

– Vi välkomnar den nytillsatta statliga utredningen som ska granska avregleringarna. Vi förutsätter att den belyser konsekvenserna vad gäller jämlik och trygg tillgång, hög kvalitet, miljöhänsyn och arbetsvillkor. Privatiserad samhällsservice som misslyckats i dessa avseenden ska återföras i samhällets regi.

– Vi vill vitalisera den gemensamma välfärden genom ett ökat personal- och brukarinflytande inom den offentliga sektorn och genom exempelvis föräldra- och personalkooperativ som driver verksamhet utan vinstintresse.

– Vi kräver att Sverige ratificerar ILO-konvention 94 som innebär att kontrakt för offentlig upphandling ska fastställa löner, arbetstid och andra arbetsvillkor i enlighet med gällande kollektivavtal. Samhället ska ställa sociala krav vid upphandling av varor och tjänster.

– Vi kräver att grundläggande välfärdstjänster som utbildning, vård, omsorg och vatten ska undantas från tjänstehandelsavtalet Gats inom Världshandelsorganisationen WTO.

– Vi kräver att den svenska regeringen inom EU, WTO, Världsbanken, IMF och FN aktivt verkar för att den nyliberala linjen med privatiseringar och avregleringar överges.

– Vi vill leva i ett land och i en värld där alla medborgare garanteras grundläggande mänskliga rättigheter och en demokratisk, rättvis och ekologiskt hållbar utveckling.

Initiativtagare:
Attac, Malmö, SEKO, Skåne, Sv. Transportarbetareförbundet avd. 12, Miljöförbundet Jordens Vänner, Malmö-Lund

Dessutom har bland andra organisationer ställt sig bakom uppropet:
Attac Sverige, Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Chilenska Riksförbundet, Stockholms Hamnarbetarefackförening, Handelsanställdas Förbund, LO-distriktet i Skåne , Miljöförbundet Jordens Vänner Sverige, Samer i Syd
Seko-förbundet, Facket för service och kommunikation , Styrelsen för SKTF, Stockholms stad, Synskadades Riksförbund

Privatpersoner som ställt sig
bakom uppropet är bland andra:
Nabila Abdul Fattah, krönikör, rappare, student, Göteborg, Hans Abrahamsson, docent i freds- och utvecklingsforskning, Göteborgs universitet, Hans Alfredson, författare, Stockholm, Marie Andersson, redaktör Världsbutikerna för Rättvis Handel, Göteborg, Mary Andersson, författare, Malmö, Örjan Appelqvist , universitetslektor i ekonomisk historia, Stockholms universitet, Marit Bergman, artist och låtskrivare, Stockholm, Stefan Bergmark, frilansjournalist knuten till den oberoende mediegruppen Yelah, Malmö, Kerstin Bjurman, redaktör tidskriften Södra Afrika, Stockholm, Maria-Pia Boethius, författare, Catti Brandelius,”Miss Universum”, konstnär, Stockholm, Uje Brandelius, ”Doktor Kosmos”, sångare, Stockholm, Anna-Klara Bratt, fd chefredaktör Arbetaren, Olof Buckard, satiriker och kulturjournalist, Carl Cassegård, fil dr och universitetslektor i sociologi Kristianstad högskola, Bim Clinell, författare och journalist, Samuel Edquist, historiker, Uppsala universitet, Johan Ehrenberg, chefredaktör ETC, Fredrik Ekelund, författare, Malmö, Lena Endre, skådespelare, Stockholm, Claes Eriksson, revyförfattare och ”galenskapare”, Göteborg, Göran Greider, chefredaktör Dalademokraten, Lotta Gröning, chefredaktör Norrländska Socialdemokraten, Maria Herngren, tf chefredaktör Fönstret och författare, Nina Lekander, journalist, Stockholm, Sven-Eric Liedman, professor i idé- och lärdomshistoria, Göteborgs universitet, Åsa Linderborg, historiker, Uppsala universitet, Tommy Isacsson, musiker i Looptroop, Västerås, Mattias Lund Isén, musiker i Looptroop, Malmö, Anita Nordin, redaktör Miljötidningen, Göteborg, Margareta Norlin, författare Stockholm, Mårten Edh, Promoe, musiker, Malmö, Lars Pålsson Syll, professor i samhällskunskap, Högskolan i Jönköping, Stellan Skarsgård, skådespelare, Stockholm, Lena Sundström, journalist, Stockholm, Stefan Sundström, musiker, Stockholm, Bandet Svenska Akademien
Peter Swedenmark, chefredaktör Länstidningen Östersund, Mikael Wiehe, musiker, Malmö, Mats Wingborg, journalist och författare, Sven Wollter, skådespelare, Göteborg