Finanskrisens effekter i Östeuropa har bidragit till kravaller under januari. Men bakom reaktionerna finns också ett långvarigt missnöje med ländernas nyliberalt inriktade regeringar.
Framför allt Bulgarien och Litauen har under januari drabbats av upprorsstämning och omfattande protester. Läget ser lika instabilt ut på annat håll i Östeuropa. Ungern, Lettland och Estland har alla drabbats av liknande demonstrationer efter medborglig oro i finanskrisens spår.
Utebliven självständighet
Protestvågen i Östeuropa inleddes då Lettland skakades av stora demonstrationer mot Internationella valutafonden (IMF) efter att landets regering i mitten av januari ingått ett avtal som innebar ”strukturella reformer”. Denna omskrivning innebär att Lettlands nyliberala reformer fortsätter, med inslag som 15 procents nedskärning av löner i den offentliga sektorn.
Uppemot 10.000 personer deltog i demonstrationen, den största i landet sedan självständigheten från Sovjetunionen. Över 100 personer greps.
– Detta är en återgång till de ”IMF-kravaller” vi var vana att se i Latinamerika på 1980- och 90-talen, säger Dorothee Bohle, statsvetare verksam i Budapest.
Besvikelsen grundar sig också i att inhemsk kontroll över exempelvis bankväsendet är i princip obefintligt. Detta tillsammans med IMF-dirigerade reformer har bidragit till att medborgare uppfattar en bristande självständighet i ekonomiska frågor.
Fler drabbade
Oron för protester gjorde att Litauens inrikesminister redan före upploppen besökte lettiska politiker för att diskutera hur regeringen ska skapa lugn under finanskrisen. Händelserna i Grekland under vintern, där en tonåring dödades av polis, har troligtvis bidragit till försiktighetsåtgärder. Situationen där resulterade i enorma demonstrationer med mer generell kritik av regeringen, något som ännu inte avtagit helt.
Mötet fick dock inte önskad effekt. Ungefär 7.000 litauer visade sitt missnöje när fackliga LPSK kallade till demonstration.
Kritik riktades mot regeringens skattehöjningar och de sänkta lönerna i den offentliga sektorn. Kravallerna var ett faktum när demonstranter, beväpnade med bland annat stenar, och polis drabbade samman.
Finanskrisen är dock inte hela förklaringen till besvikelsen. Bakom protesterna döljer sig även ett långvarigt missnöje med en social nedrustning i nyliberala spår, vars effekter har kunnat hållas tillbaka tack vare en ekonomisk tillväxt. När utvecklingen nu stagnerat och en ljusning inte finns inom synhåll har vreden ökat.
Framtiden osäker
Även i länder som Estland och Ungern finns indikationer om att protesterna kan öka i omfattning. Ländernas sittande regeringar är generellt sett impopulära och har tidigare drabbats av omfattande demonstrationer. I Ungern resulterade missnöjet i en rad upplopp under 2006 mot den socialdemokratiske premiärministern Ferenc Gyurcsany.
– Det finns en misstro gentemot regeringen. Sedan finns högerextremisterna som kan komma in i parlamentet. Ungern är politiskt mycket instabilt, säger Bohle.
Estland upplevde en liknande protestvåg när ett minnesmonument över ryska stupade under andra världskriget omplacerades 2007, till den stora ryska minoritetens stora ilska.
Med en kraftigt försämrad ekonomi och frustration över nyliberala reformer finns det utrymme för eskalerande motsättningar på flera håll. Oron delas av IMF:s ledare Dominique Strauss-Kahn.
– Det kan hända nästan överallt, säger han till BBC. Vi har några strejker som ser helt vanliga ut, men det kan bli värre de kommande månaderna, säger Strauss-Kahn.
