Jakarta – I Indonesien är gränsen mellan religion och politik otydlig, och det utnyttjar terroristerna, säger Nathan Setiabudi, ordförande för Indonesiska kyrkors gemenskap.
– Regeringen bör göra skillnad mellan religion och terrorism. Dessa personer måste behandlas som kriminella och inte som religiösa extremister. Att de agerar under namnet islam är bara ett sätt att försöka förvirra allmänheten, säger han till IPS.
Indonesiska och australiska polisutredare menar att torsdagens bombattentat har kopplingar till organisationen Jemaah Islamiah, ett nätverk som vill skapa en islamisk stat i Sydostasien, och som terroriststämplats av flera av regionens regeringar.
Från Australiens ambassad har man meddelat att fler attentat ”inte kan uteslutas” och man har uppmanat australier att undvika området runt ambassadbyggnaden – samt det stora bostadsområdet Rasuna där ett stort antal västerlänningar bor. USA:s ambassad gick samtidigt ut med en liknande varning.
Jemaah Islamiah anklagas även för att ha legat bakom terrorattentatet på Bali i oktober 2002 då 202 personer dödades, samt bombdådet mot det USA-ägda Marriotthotellet i Jakarta i augusti 2003 då 14 personer dödades.
Trots att man kunnat döma flera av förövarna till dessa brott har utländska analytiker ofta anklagat landet för att inte agera tillräckligt resolut mot islamiska extremister. Indonesien är världens befolkningsmässigt största muslimska land – 85 procent av de 220 miljoner invånarna är muslimer.
Åsikten att myndigheterna inte agerat tillräckligt resolut delas dock inte av Dewi Fortuna Anwar, chef vid tankesmedjan Habibie Centre.
– Myndigheterna har arbetat hårt. Polisen har blivit mycket duktigare och Indonesien har varit effektivt när det gäller att hitta förövarna jämfört med andra länder, säger hon.
Samtidigt menar Anwar att det är uppenbart att mycket återstår att göra.
Alla offren för torsdagens attentat var indonesier. Och enligt Anwar innebär det att det varit enklare för myndigheterna att få folket med sig i att fördöma bombdådet.
Två av landets moderata islamiska organisationer, Nahdlatul Ulama och Muhammadiyah, har fördömt attentatet, liksom den normalt mer kompromisslösa gruppen Hizb-ut-Tahrir. Anwar menar att roten till problemen är att det i den muslimska världen finns en ilska mot USA och dess allierades utrikespolitik i Mellanöstern och i Irak. Men hon menar samtidigt att det är viktigt att de lokala religiösa ledarna fördömer våldsdåden.
– De måste klargöra att missnöje med USA:s politik inte rättfärdigar terrorism, säger hon.
Att flera attentat kunnat genomföras i landet innebär dock att något gått fel i säkerhetsarbetet. Men experterna är oeniga över vilka man ska lägga skulden på och vad som måste förbättras. Anwar anser att landets säkerhetspolis BIN misslyckats i sitt arbete, men manar samtidigt till försiktighet.
– Vi måste stärka underrättelsearbetet, vilket är nödvändigt för den nationella säkerheten. Men vi måste också vara försiktiga och inte kompromissa om de mänskliga rättigheterna och begå samma misstag som tidigare i historien, säger hon.
Mellan 1965 och 1998 styrdes landet av diktatorn Suharto, som använde statsmakten för att förfölja politiska motståndare och stärka sin egen makt.
