Marek, som är född i hoppets år, då Solidaritet bildades, avskedas från sitt jobb på Opel Polska för att ha deltagit i ett protestmöte mot att löner inte betalades ut i tid. Han blir svartlistad, och till slut har han inget annat val än att börja arbetspendla till Sverige. Först arbetar han med bärplockning, sedan får han en anställning med oklar status vid tunnelbanebygget med det talande namnet ”Undergången”.

Lena Kallenberg, som även är Flamman-skribent, vill berätta historien om vad som döljer sig bakom begrepp som globalisering, avreglerad marknad och tjänstedirektiv med dess fagra löften om välstånd, tillväxt och valfrihet åt alla. Verkligheten är människor som arbetar och bor under vedervärdiga förhållanden, som skyfflas rättslösa runt dit de mest behövs för stunden. Godtycke råder, lönedumpning är regel och de olika nationaliteterna ställs mot varandra. Komplicerade entreprenörkonstruktioner gör det så gott som omöjligt att överblicka anställningsförhållanden, och facket står sig ofta slät, om det ens försöker agera.
Kvar där hemma är kvinnorna och barnen med saknad i sina ögon. Familjerna utsätts för svåra slitningar, och äktenskap spricker på löpande band. Det är människor det handlar om, inga tjänstedirektiv kan ändra på det.
Kallenberg har förlagt handlingen till 2014, och det finns många skojiga framtidsmarkörer. Men framtiden är redan här, och den är allt annat än skojig.
Mareks fru Elena är kvar i Polen med sin son som är döende i en lungsjukdom förorsakad av miljöförstöring. Det är ett imponerande porträtt av en förtvivlad människa som tar upp kampen med energijätten, som förstås är det svenska Vattenfall – demonstrativt miljövänligt hemma i Sverige, sprider död och förödelse genom koleldning på annat håll. Elena är en enkel bonddotter, som förmår att genomskåda lögnerna, och inser att man får inte bli det förgångnas offer. Det finns hopp, och inte oväntat är det kvinnorna som står för det.

Lena Kallenberg har skrivit en levande skildring av människor som har ställts utanför den lysande framtid som skulle bli deras. Det är arbetarlitteratur när den är som bäst.