De närmaste åren kommer de äldre bli allt fler i Sverige. Samtidigt kommer människor att ställa allt högre krav på välfärden. Sammantaget kommer välfärdssektorn att behöva öka med minst 1,5 procent per år.
Rolf Andersson, tidigare ekonom på Kommunal, har räknat på hur detta skulle kunna finansieras genom att utgå ifrån historiska data.
Hur ska detta klaras ekonomiskt?
– Genom höjd produktivitet, ökad sysselsättning samt politisk prioritering av den del av den offentliga ekonomin som är välfärdstjänster. Det vill säga främst vård, omsorg och utbildning.
Effektivare datorer
Rolf Andersson menar att det går att höja produktiviteten inom de skattefinansierade verksamheterna genom många små förändringar. Han tar även upp sjukvårdens informationshantering som ett större exempel.
– Nästan en tredjedel av sjukvårdens totala kostnader är informationshantering. Om vi där räknar med en produktivitetsökning på tre procent per år, till exempel genom effektivare datorer, så har sjukvårdens totala produktivitet ökat med en procent, detta utan att någon springer ett steg fortare. Tre procent är då ändå en relativt blygsam siffra i det här sammanhanget.
Fler i arbetsför ålder
Drygt en tredjedel av den offentliga konsumtionen är annat än välfärdstjänster. Historiskt sett har välfärdstjänsterna ökat betydligt snabbare än den totala offentliga konsumtionen.
– Detta är en prioritering vi måste göra även i framtiden. Bara för att vi blir fler äldre behöver vi inte fler poliser eller byråkrater.
– Förutom detta kan även stigande sysselsättning bidra med ungefär 0,5 procent per år. Dels ökar befolkningen i arbetsför ålder de närmaste åren, sen kan den genomsnittliga arbetsmängden öka något.
Innebär det att en normal heltidsanställd kommer att behöva jobba mer?
– Nej det tror jag inte på. Det finns fortfarande grupper som jobbar genomsnittligt mindre än andra och många som har tillfälliga jobb som totalt sett har väldigt låg arbetsvolym.
Vilka möjligheter finns att höja avgifterna på välfärd?
– Inom äldreomsorgen står avgifterna för tre procent av kostnaderna. Om de dubblades skulle de stå för sex procent. Då kommer det ställa till en massa besvär för människor utan att förändra finansieringssituationen nämnvärt.
Osäkerhet i frågorna
Hur påverkar finanskrisen detta?
– På lång sikt är tillväxten relativt stabil. Normalt har man tillväxt två procent per år. Under 1990-talet hade Sverige ett tapp på 4,5-5 procent på tre år. Å andra sidan växte ekonomin mer än normalt därefter.
Vilka partier i riksdagen delar ditt synsätt?
– Jag tror att det finns en väldig osäkerhet i de här frågorna, vilket leder till taskigt politiskt självförtroende. Politiker är som folk är mest. Men att det är en realistisk möjlighet och inte något önsketänkande att välfärden kan finansieras på lång sikt, bör bidra till att stärka arbetarrörelsens självförtroende.
