Nila Heredia är en anspråkslös kvinna med ett blitt leende. Hon har under fyra år varit hälsominister i Bolivia under Evo Morales, vilket hon inte gör mycket affär av. Hon har precis lämnat ministerposten för att arbeta med vaccinationsprogram för Bolivia och är i Europa för att förhandla. Medelinkomsten i Bolivia har nämligen stigit 1 650 dollar, vilket gjort att landet inte längre räknas bland de allra fattigaste länderna, de med en inkomst under 1 500 dollar. Detta gör att vaccinerna inte längre subventioneras lika mycket av internationella organ, vilket skapar problem.
Hon nämner några framsteg under Evo Morales, antalet större sjukhus har ökat från 20 till 40, 30 av dem med utrustning från Kuba som hjälpt landet med 1800 läkare och sjuksköterskor. Barnadödligheten har minskat från 56 till 45 på 1 000, vilket till stor del beror på att färre barn är undernärda. Nu är den stora utmaningen att få till stånd gratis sjukvård för alla på basnivå, som det står i konstitutionen.
– I Bolivia har hälsosektorn haft sex timmars arbetsdag, vilket försvårar detta. Kring årsskiftet drog vi därför ihop ett nationellt rådslag med alla inblandade och det kom fram till att också hälsosektorn skall ha åtta timmars arbetsdag. Det ville de inte så därför strejkar de nu.
Kontrarevolution
Nila Heredia berättar att det som för några år sedan liknade en kontrarevolution klingat av sedan den nya konstitutionen antogs 2009. Guvernören i Pando som var en av upprorsmakarna sitter i fängelse efter en massaker på bönder. Politiskt är det ganska lugnt i landet, men inte socialt. Den ekonomiska situationen har visserligen förbättrats för majoriteten av medborgarna och minimilönen höjts rejält.
Det är nu fackföreningsrörelsen som är mest besvärlig och som enligt Nila Heredia kräver helt orimligt kraftiga lönehöjningar. Oljeföretagen har nationaliserats vilket gett staten större inkomster som man kunnat fördela bland den fattiga delen av befolkningen, de som inte har ett formellt arbete. Fackföreningsrörelsen, som tidigare spelade en mycket progressiv roll i Bolivia, vill ha en större del av detta och spelar nu ofta med på högerkrafternas planhalva.
– Arbetarna är annorlunda nu, de tänker bara på att inte förlora sitt arbete, vill inte strejka. Dessutom är en mycket stor del av ekonomin informell.
Bönderna
När Nila Heredia först blev politiskt aktiv på 60-talet såg det annorlunda ut. Då såg hon och hennes kamrater bönderna som reaktionära. Nu leder de den politiska utvecklingen medan de förut radikala arbetarna bara tänker begränsat på sig själva.
I en bisats nämner hon att hon i sin ungdom var med i Che Guevaras ELN-gerilla och att hon vid några tillfällen träffade honom. Den gamla blida damen Nila Heredia visar sig alltså vara ett stycke levande historia, som är minst lika aktiv idag.
– Mycket av det som händer nu i Bolivia är konsekvensen av det som hände då. Ingen trodde att vi skulle komma hit levande, många har dödats, torterats eller försvunnit. Men vi överlevde för att göra historia.
