I den första amerikanska säsongen av Survivor, (2000) realityformatet som ursprungligen sändes i Sverige under namnet Robinson, presenterades deltagarna med en skål levande, smutsiga larver. De var tvungna att äta en av dem, fick de veta. Annars skulle deras lag förlora tävlingen.
Emily Nussbaum, New Yorkers Pulitzerbelönade tv-kritiker – och författare till en av de bästa texter om Sex and the city som någonsin skrivits – skildrar scenen i sin bok Cue the sun! The invention of reality TV, som kom ut tidigare i sommar. För Joel Klug, en av programmets deltagare, representerade larverna en vändpunkt: det var då han insåg att Survivor var något som ingen hade sett maken till förut. När serien började sändas våren år 2000 lyftes den där skålen med larver fram av kritiker som ett exempel på hur depraverad den var, hur förnedrande.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!