2022 går Frankrike återigen till val, fem år efter att Emmanuel Macron blev framröstad som president.
Allt tyder på att det inte heller denna gång blir en kamp mellan ”la gauche” och ”la droite”. Valet står nu mera mellan liberal centrism och den radikala högern.
För vänsterväljare innebär det att man står utan möjlighet till påverkan, såvida man inte vill vara stödtrupper till Macrons La République en Marche.
Men varför saknar vänstern möjligheten att ha en seriöst utmanande kandidat för presidentposten?
Parti Socialiste, som under årtionden varit den ledande kraften i den franska vänstern, är i dag en svag organisation. Partiet befinner sig både i en organisatorisk och politisk kris där flera kända politiker lämnat organisationen för att ansluta sig till liberala ”En Marche”.
Andra företrädare har brutit sig loss och grundat nya mindre socialistiska partier, däribland den tidigare presidentkandidaten Benoit Hamon, som grundade paritet Génération.s.
Men även den bredare vänstern är fragmenterad. Ett flertal små trotskistiska och kommunistiska partier samlar enstaka procent, samtidigt som socialistiska La France Insoumise och det gröna partiet Europe Écologie Les Verts har fått en ökad popularitet och splittrar vänsterväljarna mellan sig.
Den situation som råder gör det viktigt att samla den franska vänstern före nästa presidentval då det franska valsystemet endast tillåter de två största partierna i den andra omgången att göra upp. Om det då finns fem eller fler utmanare från vänstern är det omöjligt att knipa en chans inför den andra omgången. I det här fallet är inte splittring en bra sak.
Om den franska vänstern vill ha en chans i presidentvalet måste partierna till vänster om En Marche samla sig och håller ett gemensamt primärval för att mejsla fram en gemensam kandidat.
Det är stora utmaningar som väntar en socialistisk president. Däribland stora klasskillnader och ett orättvist pensionssystem. Frankrike behöver helt enkelt en politik som inte innebär fortsatt status quo. Vänsterväljare ska i fösta hand inte behöva välja mellan en liberal som försämrar levnadsvillkoren för arbetarklassen i Frankrike och en högerpopulist som vore livsfarlig för Frankrike och Europa. Ibland behöver man överge prestigen och samverka för att kunna driva vänsterpolitik. Vive la république, vive le socialisme!
