USA:s utrikesminister Hillary Clinton beklagar att civila dödats av amerikanska bombanfall i Afghanistan.

Samtidigt talas det om att USA:s president Barack Obama skall beivra Bushs brott mot mänskligheten.

Det är glädjande att det sker en attitydförändring, men det är inte endast George W Bush och hans regering som har varit inblandade i brott mot mänskligheten det senaste decenniet.

Mellan mars och juni 1999 dödade Nato 495 civila och skadade 820 med sina bomber. I den flygande Natostyrkan blev ingen dödad eller skadad. Tio år har gått, men ingen har ställts inför rätta för Natos brott mot humanitär internationell rätt mot Federala republiken Jugoslavien (FRJ).

I Amnesty Internationals rapport ”Collateral Damage” or ”Unlawfull Killings”? Violations of the Laws of War by Nato during Operation Allied Force, från 2000, finner jag att Nato gång efter annan har misslyckats med att hålla sig på rätt sida av den internationella krigsrätten.
Gång efter annan har Nato misslyckats med att vidta de försiktighetsmått som enligt internationell krigsrätt är nödvändiga för att minimera risken för att civila dödas.
Nato bombade en läkarmottagning i Cigota den 8 april, ett civilt passagerartåg vid Grdelica den 12 april, bron vid Luzane den första maj och bron vid  Varavin den 30 maj, för att ta några exempel, trots att det var uppenbart att bomberna föll över civilbefolkningen.
Inte heller när Nato bombade civil passagerarbuss i Pec den 3 maj, byn Korisa den 13 maj och flyktinglägret i Djakovica den 14 maj vidtog man de nödvändiga försiktighetsmåtten. Inte heller vid bombningen av kinesiska ambassaden, huvudsjukhuset i Nis, fängelset i Istok, sanatoriet i Surdulica, elverket i Belgrad eller journalistkonvojen som bevakade Natos bombattacker.

I juni 2000 kom krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY) med en rapport i vilken man lägger fram orsakerna till beslutet att inte utreda Natos bombningar av FRJ. I rapporten står det att kommittén inte har talat med dem som gav order eller utförde bombningsattackerna och att Natos svar på frågor om detta var vaga och allmänna, samt att ”lagen antingen inte är tillräckligt tydlig eller så är det föga sannolikt att resultatet av insamlandet av bevismaterial till utredningen kommer att räcka till att anklagelserna bekräftas”.

Amnesty International välkomnade ICTY-rapporten och menar att den är ett steg mot större transparens inom tribunalen och erbjuder viktiga perspektiv i tolkningen av krigslagarna.

Samtidigt pekar Amnesty International bland annat på det faktum att det i ICTY:s rapport inte framgår vilka hinder som chefsåklagaren förväntar sig möta vid insamlandet av bevismaterial mot Nato och/eller medlemsstaterna.
Dessutom påpekar Amnesty vikten av att alla medlemsländer ratificerar Protokoll I, tillägg till Genèvekonventionen från 1949, som säkerställer en gemensam tolkning av internationell humanitär rätt och är i linje med högsta möjliga internationella standard. Amnesty framhåller även vikten av att Protokoll 1 återfinns i Natos riktlinjer samt att beslutsprocessen inom organisationen görs transparent och ansvarsförhållandena tydliga.
Enligt Sian Jones, Amnesty Internationals Balkanexpert, måste världens mäktigaste militära allians ha den absolut högsta standarden när det gäller försvar av civila i enlighet med internationell humanitär rätt.
Och som den mäktigaste militära alliansen måste Nato också ställas till ansvar för alla sina brott mot lagen, anser Jones.

På tioårsdagen av bombningarna av skyskraporna där de nationella tv- och radiostationerna var inhysta, den 23 april, skriver Amnesty i ett pressmeddelande att det är hög tid för världssamfundet att se över Natos straffrihet i fråga om Operation Allied Force.

Amnesty menar att världssamfundet bör inleda och säkerställa en oberoende utredning där Nato och de enskilda medlemsstaterna ska ställas till svars för sina brott och kompensera offren och deras familjer.

Vidare menar Amnesty att världssamfundets underlåtenhet att utreda de brott som Nato begick i och med bombningarna av Federala republiken Jugoslavien har resulterat i att samma brott mot internationell krigsrätt och brott mot mänskliga rättigheter nu upprepas med alliansens operationer i Afghanistan.

Avsaknad av insyn i den beslutsfattande ordningen och riktlinjer för militära operationer, vid val av mål är, liksom medlemsländernas sinsemellan olika tolkningar av internationell rätt, fortfarande ett problem. Enligt Sian Jones är Nato mindre transparent idag, och lämnar ut mindre information om de attacker som utförs i Afghanistan idag än tidigare.
Nato tycks inte endast ha misslyckats med att vidta åtgärder för att minimera risken att civila dödas, utan även med att lära av misstagen vid Operation Allied Force.

Attitydförändring? Ja, USA:s regering ber om ursäkt – för att USA varit delaktigt i dödandet av civila – men som medlem och drivkraft i världens mäktigaste militära allians har man inte problem med att döda civila eller bryta mot internationell krigsrätt och ser numer dessutom till att besluten tas bakom ordentligt lyckta dörrar.