Sveriges radio har gjort en genomgång (8/11, 2018) som visar att den nya samtyckeslagstiftningen, som började gälla i juli i år, redan har gjort att fler personer har blivit dömda i sexualbrottsmål och att dessa personer dessutom har dömts till hårdare straff.

Samtidigt har myndigheter påbörjat ett arbete med att tydliggöra och förändra vår syn på vad som är okej och inte i en intim situation.
Till exempel har Brottsoffermyndigheten tagit fram ett nytt verktyg och en utbildning kring vad lagen säger är lagligt att göra när en är sugen på att ha sex med en annan person. I ett samhälle där det i åratal har förts en debatt om hur svårt det är att fälla en våldtäktsman måste alla betrakta detta som en framgång.
Eller?
Samtyckeslagstiftningen ställer krav på ömsesidighet i en sexuell situation, och det låter väl inte så konstigt. Men trots det har lagen haft en mycket motig väg.

2013 skrev jag själv, som en del av ett mycket omfattande arbete för att få till en samtyckeslag, en artikel med rubriken ”Kvinnor vill inte ha ont”. I den gick jag igenom besynnerliga domslut där misstänkta våldtäktsmän och mördare inte fälldes eftersom rätten inte tyckte att det var givet att männen förstod att tjejerna inte ville bli utsatta för brutalt våld. Min slutsats då var att domstolarnas argumenterande krävde en ny lagstiftning för att säkerställa att förövarna straffades och för att tydliggöra vad som är okej och inte.

Samtyckeslagstiftningen handlar om att döma de som begår fel men den handlar lika mycket om att förflytta de normer som finns i vårt samhälle

Det givna, tyckte jag, var att utgå från att kvinnor inte vill ha ont om de inte själva uttryckligen säger att de vill det. En enkel moralisk tes, tänkte jag. Responsen var förstås mycket positiv från de som delade min ståndpunkt. Men det kom också en hel del respons från de som inte gjorde det. I 95 procent av fallen hänvisade dessa personer till olika tekniska svårigheter.
Just detta med att gömma sig bakom tekniska och praktiska svårigheter återkommer ofta när de som motsätter sig en jämlikhets- eller jämställdhetsreform inte klarar av att stå för sin åsikt.
Kanske är det inte så konstigt. Att man inte ska få penetrera och våldföra sig på en person utan att ha fått bekräftat att det är något den andre vill är svårt att argumentera mot.

Samtyckeslagstiftningen handlar om att döma de som begår brott. Men den handlar lika mycket om att förändra de normer som finns i vårt samhälle. Att få människor att rannsaka sina värderingar om vad som är okej att göra med en annan människa.
I och med #MeToo-vågen och i och med det fantastiska arbete som organisationen FATTA och andra gjorde för att få tillstånd en samtyckeslagstiftning föll också många av teknikvivlarnas argument.

Nu kan utfallet och erfarenheten av lagen istället användas i liknande debatter där bra reformer försöker dödas med annat än sakargument.
Låt oss enas om att ett samhälle som vill fastslå en etisk norm om att vi bara ligger med de som vill ligga med oss har alla möjligheter att göra det.

Samtyckeslagstiftningen har öppnat en dörr för att döma fler av de som tar sig friheter med andras kroppar, men också för en öppen debatt och – förhoppningsvis – en värdeförflyttning om vad som gäller i en intim situation. Det är bara så vi långsiktigt kan förändra samhället.

För i grunden är allt möjligt. Bara vi bestämmer oss för att vi vill göra det. Nu jobbar vi vidare för att på riktigt komma dithän att skammen och skulden alltid skall vara förövarens.

_____________________________________
Vill du ha mer Flamman? Just nu får du Flamman i sex månader för endast 175 kr. http://flamman.se/i/prenumerera