Den 9 januari 2021, elva dagar innan Donald Trumps mandatperiod skulle löpa ut och samtidigt som en del av hans lojala republikanska trotjänare tagit sin hand ifrån honom, beslutade Twitter att stänga hans konto, medan Facebook stängde av honom tillfälligt. Den tidigare presidentens illgärningar var dock knappast dödligare än de som begåtts av underrättelseorganisationen CIA eller andra presidenter, vars konton aldrig hotats av stängning; att felaktigt hävda att hans valförlust var resultatet av valfusk var knappast värre än när han på Twitter hotade Nordkorea med en kärnvapenattack. Och ”hatretoriken” som digitala plattformar i dag anklagar Trump för att ge uttryck för, efter att själva ha tjänat enorma summor på densamma, är inte lika farlig som den som spridits på samma plattformar mot muslimska minoriteter i Burma och Indien. Men Twitter och Facebook är inte kända för att vara varken konsekventa eller modiga. Styrkta av det faktum att regeringar och individer har låtit dem agera och växa som de vill, har de dragit slutsatsen att allt är tillåtet. Att de kan täppa till truten på USA:s president vittnar bara om den enorma makt de tillskansat sig.
Men när den amerikanska högern nu upprörs av censuren är man frestad att svara dem: var det inte ni och era tänkare ur Chicagoskolan som förespråkade idén att den offentliga makten inte bör tillåtas begränsa varken privata företags makt eller deras aktieägares förmögenheter, vilket ni hävdade legitimerades av konsumenternas valfrihet? Nu har ni själva fallit offer för denna ”marknadspopulism”. Den amerikanska konstitutionens första tillägg skyddar yttrandefriheten från censur av den federala staten och de lokala myndigheterna, men inte av privata monopolföretag. Deras ”yttranden” är er tystnad. Ve de besegrade, med andra ord, och all makt åt GAFA* när de tvingar er till tystnad!
Detta är den andra faran med farliga personer och deras idéer. Man accepterar allt för att skydda sig från dem, inklusive avstängningen av någons grundläggande rättigheter på obestämd tid. Men när det gäller att bekämpa terrorism, rasism, antisemitism eller ”separatism”, vinns kriget aldrig med den besegrades villkorslösa kapitulation. Det övergår bara i ett ihållande undantagstillstånd som man ständigt förstärker. Inget är enklare än att hitta ett avskytt mål som ingen vill associeras med och sedan ständigt sträcka ut gränsen för vad som anses förkastligt och förbjudet. Motståndarna till krigen i Afghanistan och Irak framställdes på så sätt som Al-Qaidas förkämpar, kritiker av Israels politik som antisemiter, och de som är föremål för de nya moralpredikningarna som importerats från amerikanska universitet framställs nu som trumpister och rasister. I dessa fall handlar det inte längre om att försöka motbevisa och övertyga sina motståndare, utan om att tysta dem.
Det var på det sättet – i en oroväckande tystnad – som mordet på Samuel Paty i Frankrike tjänade som ursäkt för att upplösa den antirasistiska organisationen Collectif contre l’islamophobie en France. I stället för att utsträcka frihetens gräns tycks de nya kommunikationsmedlen ha gett upphov till disciplinerande samhällen i vilka vi är dömda att pendla mellan våra olika isoleringsceller.
Serge Halimi är chefredaktör på Le Monde diplomatique där texten tidigare är publicerad.
Översättning: Jonas Elvander
* GAFA är en förkortning för företagen Google, Amazon, Facebook och Apple.