Det som bilden inte förtäljer är att säkerhetsrådets resolution 1860 kommit till efter flera omgångar av USA:s veton. Det som har kommit ut är en helt urvattnad version.
För det första så är resolutionen inte förankrad i internationell rätt och kringgår därför palestiniernas grundläggande rättigheter.
För det andra så bortser den från maktförhållandet mellan ockupationsmakten och palestinierna i Gaza. Offren bär skulden – palestinierna har sig själva att skylla för Israels massakrer.
För det tredje så angrips bara symptomen. Utgångspunkten i den så kallade vapenvilan – som om det skulle vara ett krig mellan två jämnstarka arméer och inte krigsförbrytelser – är den starkes rätt.
Resolutionen söker normalisera maktförhållandet mellan palestinierna och den israeliska staten.
Nationalchauvinism genomsyrar det israeliska samhället. Palestinierna ska med alla medel tvingas att ge upp sina rättigheter och acceptera israelerna som herrefolk. Alternativet är döden eller fördrivning. Enligt en israelisk undersökning utrycker två av tre israeliska judar en önskan om att palestinska medborgare ska flytta från Israel. Enligt en annan undersökning stödjer en stor majoritet av den israeliska befolkningen dödandet i Gaza.
Gaza är idag världens fattigaste och mest tätbefolkade område som till stora delar består av flyktingläger. Det är i detta människomyller, i detta taggtrådsklädda fängelse omgärdat av åtta meter höga betongmurar, som den israeliska dödsmaskinen opererar.
Människorättsorganisationer rapporterar att det stora flertalet av de 900 dödade och över 4.000 sårade är civila och att 30 procent är barn!
Palestinska sjukhuskällor har nyligen uppgett att det förbjudna kemiska vapnet vit fosfor även börjat användas.
På kort sikt kommer situationen tyvärr inte att förändras. USA:s och EU:s utrikespolitik innehåller i praktiken inte några nämnvärda skillnader idag.
Ett annat hinder är det inkompetenta palestinska ledarskapet. Palestinierna skulle antingen behöva upplösa den palestinska myndigheten eftersom den är splittrad och saknar kontroll över de palestinska områdena. Eller så behöver ledarskapet – som företräds av ledarna inom Fatah och Hamas – ta sitt ansvar och avgå för att ersättas med en nationell samlingsregering förankrad i de breda folklagren och samtliga palestinska fraktioner.
På längre sikt så kan styrkeförhållandena mycket väl jämnas ut. Flera indikatorer pekar på detta. Just nu omgrupperar sig det palestinska motståndet. Stödet till palestinierna bland världens folk har aldrig varit så stort som idag. Palestinafrågan har blivit en symbol för kampen mot globala orättvisor. Solidaritetsvågen som sveper fram världen över kanaliseras i stora drag genom krav på sanktioner och bojkott. Palestiniernas utgångspunkt är att Israels apartheidsystem i förlängningen kommer att gå samma öde till mötes som tidigare kolonialstater gjort.
