– Man kan förstås diskutera om underhållningsprogram om feta hundar eller människor som gifter sig vid första ögonkastet är vad public service ska lägga sina skattepengar på, säger Thomas Mattsson, chefredaktör på Expressen, till Dagens Media.
Han gör det som en del i ett påpekande om att Expressen livesänt en stor EU-debatt i Bryssel, medan SVT sände den först dagen efter i det SVT Forum – som nästan ingen någonsin tittar på.
Det var ju bra gjort av Thomas Mattsson och Expressen.
Men sen säger Thomas Mattsson, stärkt kanske av sin egen tidnings ansvarstagande för demokratin, att han gärna tar över en del av public service-uppdraget.
Då börjar det bli dags att höja misstänksamt på ögonbrynet. Även om man tycker att feta hundar ska få en rejäl skogspromenad istället för en kamera i ansiktet.
Att lägga en del av public service på en privat aktör, som Expressen, är att ta från oss alla och ge till tidningens ägare. Tidningens ägare heter Bonnier och har så att de klarar sig.
Jo, nu antar jag att Mattson tänker sig att han ska göra vinst på att bedriva en del av public service-uppdraget, och det har han inte uttryckligen sagt, men det är ju det företag gör.
Däri finns också en fundamental gräns mellan SR, SVT, UR och Expressen. De tidigare gör inga vinster, har inget intresse av att göra vinster.
Visserligen har det så kallade New Public Management-tänket tagit sig in även hos demokratins väktare, vilket gör att de drivs mer som ett traditionellt företag än vad vi kanske hade hoppats. Det gäller inte minst företagens ofta direkt usla hantering av sin personal, och kan nog tänkas ligga bakom en och annan satsning på program om feta hundar.
Men de feta hundarna används nu om en murbräcka i en slumrande debatt om public service, som tycks skaka sömndrucket på huvudet, på väg att vakna till.
Moderaterna i Stockholms län tog nyligen ställning mot public service. SD vajar i vanlig ordning som en ungbjörk i storm i frågan, helt beroende av vilka företagsintressen som blåser och vilken företrädare som uttalar sig.
Uppfattningen att SR och SVT är ”vänstervridna” kryper också allt längre in även i den lite mer sansade delen av högern – trots att forskningen tyder på att det är precis tvärt om.
Utvecklingen i omvärlden, inte minst i Danmark, visar tydligt att privata aktörer med public service-uppdrag kan bli ett första steg mot kraftiga nedskärningar i den offentligt finansierade journalistiken.
Man brukar klaga på att public service är beroende av staten eller politiken. Det är alldeles riktigt. Men SVT, SR och UR är det till skillnad mot privata medieföretag – som är beroende av sina ägare och förmågan att leverera vinst.
Att lägga delar av public service hos en privat aktör skulle i princip innebära ett slags mycket snedfördelat presstöd till aktören i fråga..
Det är lätt att förstå varför Thomas Mattson vill ha ett sådant.
Det är svårare att förstå vad vi andra skulle vinna på det.