– Det började med att Gemma tog oss till den lokala boxningsklubben. Det var en fredag och fullt av duvor därinne och Gemma berättade att de hade en skönhetstävling för duvorna i lokalerna. Vi tänkte först att det kunde bli en kortfilm om Gemma och duvorna, som hennes farfar Joseph lever för. Han driver tesen att duvorna leder till minskat våld i samhället, eftersom de gör så att männen där får något att ta hand om, säger Ellen Fiske.

Farfar Joseph tränar även Gemma i boxning, men medan Joseph ser boxningen som ett sätt att kontrollera och kanalisera våldet, är Gemma snarare mer intresserad av att bli bättre på att utöva det i vardagen. Hon och vännerna tittar på slagsmålsvideor på YouTube och Gemma får särskilt beröm från pojkvännen Pat för att hon inte ”slåss som en tjej”. Gemma och Pat blir snart gravida och går över till att diskutera vilka färger de ska måla barnets rum i sin nya lägenhet i, när en stor tragedi istället slår till.

– När man filmar den här typen av dokumentärer, som inte bygger på att man återberättar gamla händelser, är det jättesvårt att veta vad som ska ske. Vi hade förutsättningarna Gemma, duvorna och våldet och visste att Gemma rörde sig i extremt våldsamma kretsar trots att hon fortfarande var ett barn, säger Ellinor Hallin.

Joseph, som menar att omsorg om barn och duvor egentligen är samma sak – ”babies are babies” – avskyr Pat och den kriminella livsstil Gemma sugits in i och vill inte längre medverka i filmen. Även Gemma blir mer och mer trött på Pats omogna beteende, där hon höggravid sitter bredvid och väntar på att han ska spela klart sitt tv-spel med sina kompisar. ”Hur lång tid tar ett uppdrag egentligen”, frågar hon. ”Ages, man”, svarar Pat.

– Det fanns perioder då Gemma inte var säker på om hon ville vara med. Vi började filma 2015 och följde henne i fyra år och under den tiden hände så många saker i hennes liv som gjorde att filmen blev ointressant för henne. Men till slut blev det som om filmandet och resultatet blev mer på hennes villkor, som om hon varit med och styrt innehållet, vilket känns bra, säger Ellen.

Varför blev det just Motherwell och Skottland?

– Jag har varit där och filmat förut och bott i Skottland men det var en slump att vi sprang på Gemma och att det blev en film om just henne och Motherwell, säger Ellen

– Men du har ju varit där jättemycket. Motherwell är ju som ditt andra hem? bryter Ellinor in.

– Jo, visst. Men det är verkligen inte världens roligaste ställe. Samma år som Gemma föddes lades den stora industrin ner som var stadens livsnerv. Så allt hon berättar om Motherwell kommer ju bara från sådant hon hört de äldre generationerna berätta om. Av de hon umgås med, alla hennes vänner, ingen av dem har någonsin haft ett jobb.