BOGOTÁ Ett av de hårdaste politiska slagen drabbade den snart 40-åriga vänstergerillan när en av deras fredsförhandlare greps mitt i centrala Quito i grannlandet Ecuador på fredagen. Juvenal Ovidio Palmera, eller ”Simon Trinidad”, som han heter i gerillan, befann sig i Quito för läkarbehandling när han stoppades på gatan för en rutinkontroll av ID-kort.
 
Under hela lördagen har de colombianska medierna rapporterat om gripandet som regeringen betraktar som en stor seger för sin ”militära lösning” på det snart 40-åriga inbördeskriget.
 
Men, enligt flera bedömare, var det inte president Uribes ”Demokratiska säkerhetspolitik” eller någon militär offensiv mot gerillakoncentrationer som medförde gripandet av Trinidad. I stället var det den ordinära ecuadorianska polisen som helt odramatiskt grep Trinidad på Avenida Amazonas i Quitos centrum.
 
Gripandet av gerillaledaren är dock en stor händelse och, menar många bedömare, kan försvåra de låsta förhandlingarna om en ömsesidig fångutväxling av krigsfångar mellan gerillan och Uribe. Gerillan håller ett 50-tal officerare, många har suttit så länge som sex år i gerillans djungelfängelser och ett 20-tal höga politiker. Farc kräver att deras kamrater ska släppas från de statliga fängelserna i utbyte mot sina egna fångar. Simon Trinidad kommer med all sannolikhet att toppa gerillans lista på gerillasoldater som de vill se släppta.
 
Ett annat tema som också kommer att försvåras är Ecuadors roll som medlare eller grannland som kan underlätta kommande fredsförhandlingar. Landets president Lucio Gutierrez, före detta överste i armén, gick till val i november 2002 med löftet att agera som medlare i det colombianska inbördeskriget.
 
Gutierrez träffade under 1990-talet flera gånger Farc-gerillans ledare och hade fram till juni 2003 ett relativt stort förtroende hos den högsta gerillaledningen. Men då svängde han 180 grader och anslöt sig i stället till Colombias president, Alvaro Uribes tal om att tvinga gerillan att villkorslöst inleda ett eldupphör och låta FN inleda fredsförhandlingar.
 
I Ecuador har dock Gutierrez’ politiska kapital successivt försvunnit och hans allierade inom indianrörelsen Pachakutik och vänsteralliansen MPD har lämnat regeringen och säger nu offentligt att de satsar allt på att störta honom, vilket hänt med två tidigare presidenter i Ecuador som svikit sina vallöften.
 
Ecuadors aktiva deltagande i gripandet och deportering av Trinidad kan också dra in landet i kriget i grannlandet Colombia. Farc har hittills deklarerat att de inte har för avsikt att utnyttja ecuadorianskt eller grannländers territorium för kriget mot centralregeringen i Bogota. Men i intervjuer med ecuadorianska medier har gerillan varnat Gutierrez för att sluta upp på Uribes sida. Risken är nu att deporteringen av Simon Trinidad kan förändra denna bild.
 
Det är dock en utveckling som skulle välkomnas både i Bogotá och i Washington. Redan Clintonadministrationen agerade mitt under fredsprocessen för att Ecuador och Colombias grannländer skulle dras in i kriget i Colombia och på så sätt ”regionalisera” den colombianska konflikten.
 
Hittills har grannländerna klart sagt ifrån att de vägrar acceptera denna utveckling, även om Lucio Gutierrez agerat mer på Uribes sida och på så sätt dragit på sig en stor folkmajoritet i Ecuador som till 90 procent är motståndare till USA:s Plan Colombia. Brasiliens president Lula har också uppgett att han är beredd att underlätta en fredsprocess, och har bland annat erbjudit brasilianskt territorium för att starta fredsprocessen.
 
Regeringen Uribe har med USA:s hjälp organiserat och byggt upp flera antigerillakommandon. På 2003 års sista dagar försäkrade landets militära chefer att gripandet av en viktig Farcledare ses som en av de viktigaste uppgifterna under 2004.
 
Men många colombianer är skeptiska och menar att det 40-åriga inbördeskriget har sociala, ekonomiska och politiska orsaker som är omöjliga att lösa via militära medel. Colombia är bland Latinamerikas fattigaste länder där 26 av landets 42 miljoner invånare överlever på mindre än två dollar per dag, elva miljoner lever i misär, armod och har bara en dollar per dag att överleva på. Arbetslösheten är rekordhög och har bara minskat marginellt det senaste året.
 
Landet betalar 56 procent av sin nationalbudget till skulder och lån, från bland annat Internationella valutafonden. Det är bland dessa samhällssektorer som gerillan har sin sociala rekryteringsbas.
 
Med Simon Trinidad bakom galler kommer nu gerillan att få ett ”politiskt språkrör” som de tidigare inte har haft, trots att 600–700 Farcsoldater sitter fängslade. ELN-gerillan har under de senaste 5–6 åren haft Felipe Torres och Fransisco Galán, två ledande medlemmar i Centralkommandot, fängslade vilka nästan varje vecka har uttalat sig för pressen i politiska teman. Farc, som dock är en mer ”vertikal” politisk och militär organisation, har haft svårt att komma ut med sina politiska utspel. Nu kan den bilden förändras snabbt.
 
Simon Trinidad ska nu ställas inför rätta, anklagad på ett 30-tal punkter för uppror mot den colombianska staten, bland flera andra punkter. Men förhoppningen som president
Uribe ställer är att gripandet ska rasera gerillaarmén som har nationell täckning på de 1,2 miljoner kvadratkilometer stora nationella territoriet.
 
Trinidads ord om att ”kampen fortsätter i Simon Bolivars anda” visar att det inte är en bruten demoraliserad man som gripits. Snarare tvärtom.

SIMON TRINIDAD – EN BAKGRUND
 
Under fredsprocessen mellan president Andres Pastrana och Farc (januari 1999–20 februari 2002) ansvarade Trinidad, 53, för diskussionen om de ekonomiska temana mellan Farc och regeringen. Han Har förflutet som bankdirektör på Banco del Comercio i norra Colombia.
 
Trinidad är född i staden Valledupar i en ansedd familj, studerade på det omtalade universitet Los Andes i Bogotá men specialiserade sig i finansadministration under ett par år i Harvard University, USA.
 
Han inledde sin gerillabana 1987 i norra Colombia där han efter tio år blev befälhavare för “Bloque Caribe”, ett av gerillans sju block som inom sig utgörs av Frentes Militares, gerillafronter som kan ha mellan 99 och 500 gerillasoldater.
 
Under fredsprocessen i San Vicente del Caguán, kom Trinidad att flera gånger spela rollen av språkrör för gerillan. Bland annat tog han i egenskap av ekonom emot en delegation med chefen för Wall Street i spetsen, vilket väckte ett ramaskri från regeringen Pastrana och darrningar i benen hos den colombianska finansvärlden, som ofta är de samma personer i den politiska eliten vilket i Colombia kallas ”oligarkin”.
 
Men fredsprocessen hade många fiender och ”de som i går var fredsprocessen främsta kritiker och sabotörer är nu de som sitter i regeringen”, sa för en vecka sedan en colombiansk krönikör.
 
Vid gripandet tillhörde inte Trinidad den högsta ledningen, El Secretariado, som innehåller sju av gerillans befälhavare, däremot är Trinidad medlem av El Estado Mayor, betraktat som den nästa högsta instansen.