Det finns de inom arbetarrörelsen som tycker att det är onödigt att rösta i EU-valet den 25 maj. Att det inte spelar någon roll vilka parlamentariker vi skickar till Bryssel.
Vi vill lyfta fram tre viktiga frågor som visar på motsatsen.

Frihandel.

Just nu lägger EU-parlamentet allra mest fokus på frihandelsavtalet TTIP. För den oinsatte låter det säkert bra med frihandel. Om länder handlar mer av varandra ökar sysselsättningen och utbudet av varor. Men det finns ett stort problem i EU:s syn på frihandel. Den innebär nämligen att marknaden sätts före människan. Att låga priser blir viktigare än arbetsrätt, anställningsvillkor och ordentliga löner till människor och deras arbetskraft. Frihandeln är också tänkt att sättas över länders lagstiftning. Det skulle kunna innebära att Sveriges riksdag skulle kunna besluta att vinst förbjuds i svensk välfärd, men att den lagen direkt faller i och med att TTIP ställer företagens rätt att göra vinster högre än svensk lag.
Frihandel ska inte blandas ihop med fri rörlighet. Det är inte den fria rörligheten som är hotad här, utan den svenska arbetsrätten och den svenska arbetsmarknadsmodellen. Men vinstbejakande företags intressen kan aldrig få sättas över vår arbetsrätt och vår lönemodell i Sverige. Det får bara inte hända.

Kollektivavtalen.

För oss är det självklart att svenska kollektivavtal ska gälla i Sverige. Det ska inte spela någon roll var arbetskraften kommer ifrån – alla ska ha rätt till lika goda villkor oavsett. Vi kan aldrig acceptera att företag i dag kan ställa arbetare mot arbetare genom att dumpa löner för dem från andra länder och förvägra dem likvärdiga villkor. Den borgerliga regeringen håller inte med. I och med Lex Laval tolkade de EU:s utstationeringsdirektiv som att det är olagligt med stridsåtgärder om de hotar den fria rörligheten.
Lex Laval borde inte ändras. Den borde skrotas, rivas och kastas i papperskorgen. Och i EU har Sverige dessutom möjlighet att kräva ett socialt protokoll i EU-fördraget för att skydda den svenska modellen.

Arbetsmiljön.

Just nu handläggs ett EU-förslag om undantag från arbetsmiljölagen för små företag. I beräkningen räknas ”små företag” som företag med upp till 250 anställda. Alltså en väldigt stor del av alla företag i Sverige. Medan Alliansen hyllar den svenska modellen retoriskt här på hemmaplan står de bakom detta förslag i EU. Om förslaget skulle gå igenom kan det leda till grovt nedskuret arbetsmiljöarbete. Och samtidigt, i och med att förslaget kom från EU, skulle Alliansen kunna svära sig fria från ansvaret i Sverige.
I stället för att inskränka på allt från arbetsrätt till kvinnors rätt till sina egna kroppar skulle EU kunna vara ett bra forum för att påverka andra arbetsmarknader åt det bättre hållet. Till bättre arbetsmiljö, bättre villkor och bättre organiseringsmöjligheter. EU skulle också kunna göra verklig skillnad både för jämställdheten och miljön. Om det bara fanns människor där som ville göra det. Våra borgerliga parlamentariker har inget intresse av det, utan röstar hellre med sina konservativa europeiska kollegor.
Den största tjänsten vi kan göra varandra är att kryssa in representanter från arbetarrörelsen i EU-parlamentet. Just nu visar opinionsundersökningar att det kan bli ett jämnt val. Låt oss visa på seger på valdagen, för att få fortsätta bestämma själva över vår arbetsmiljö och våra arbetsvillkor och kollektivavtal.