Utrikes 19 december, 2014

”Google spionerar på oss och informerar USA:s regering”

Kommentar från ansvarig utgivare.

Flamman beslutade att publicera vår stående krönikör Ignacio Ramonets intervju med Julian Assange trots att vi förstod att det med anledning av den pågående utredningen mot Assange om våldtäkt skulle vara kontroversiellt. Vi ansåg, och anser, att det trots detta är ett intressant och unikt material och att Assange trots anklagelserna ska kunna höras i media.

Men i inledningen av texten blev det fel. Den beskrivning av Assanges brott som Ignacio Ramonet gör – där han slår fast Julian Assange ”förföljs” av Sverige och att hans ”brott är att med Wikileaks ha uppdagat Irak- och Afghanistankrigens dolda verklighet och USA-diplomatins ränker och intriger” – borde vi ha varit mer uppmärksamma på. I sitt publicistiska sammanhang borde det naturligtvis ha nämnts att Julian Assange i Sverige utreds för våldtäkt och att Flamman självklart inte tagit ställning i skuldfrågan till detta brott.

Flamman ber om ursäkt för det inträffade och väljer att med detta tillägg låta texten vara kvar på internet.

 

Jonas Thunberg

Ansvarig utgivare

 

Nedan följer artikeln: 

 

Sedan trettio månader har Julian Assange sin tillflykt på Ecuadors ambassad i London, förföljd och inringad av USA och bundsförvanter (Storbritannien, Sverige). Hans brott är att med Wikileaks ha uppdagat Irak- och Afghanistankrigens dolda verklighet och USA-diplomatins ränker och intriger.
Edward Snowden, Chelsea Manning, Glenn Greenwald och Julian Assange är en ny grupp oliktänkande som avslöjar maktens hemligheter. De spåras upp, förföljs och trakasseras – inte av auktoritära regimer utan av stater som gör anspråk på att vara demokratiska föredömen.
I sin nya bok ”När Google mötte Wikileaks”(1) gör Assange nya avslöjanden. Det började med ett långt samtal med Googles verkställande president Eric Schmidt i juni 2011 för hans bok ”The New Digital Era”. När den publicerades 2013 fann Assange att Schmidt hade förvrängt hans uttalanden och att Schmidts framställning var virrig av storhetsvansinne. Assanges bok är hans svar.
Han avslöjar hur Google – och Facebook och Amazon med flera – övervakar och spionerar på oss och överför informationen till USA:s säkerhetstjänst. Och deras nära, nästan strukturella förbindelse med USA:s utrikesdepartement. Och att den digitala galaxens storföretag övervakar och kontrollerar oss mer än staterna.
”När Google mötte Wikileaks” öppnar ögonen för hur vi dagligen bekymmerslöst använder vår smartmobil, platta och dator och surfar på Internet. ”Se upp!” varnar Assange, för du lämnar spår efter dig och ditt privatliv, spår som företag – som Google – samlar in och arkiverar för att en vacker dag använda dem mot dig.
Vi stämde träff med Assange i London, den 24 oktober, i ett litet ombonat rum på Ecuadors ambassad. Vi hade planerat en och en halv timme, men det blev två och en halv.

 

Varför menar du att Google är världens mest inflytelserika företag?
Världen genomlever en djupgående förändring och Google har störst inflytande över dess karaktär och kanske även snabbheten. Jag är inte säker på att Google är det mest inflytelserika företaget i absoluta termer. Men åtminstone bland It-företagen är Google det mest inflytelserika, totalt sett. Electric, Raytheon, Booz Allen Hamilton, Exxon Mobil, Chevron, finansbolagen med flera bolagsjättar har inte Googles närvaro i det globala samhället, i samspelet med folk.

 

Du skriver också att ”Informationsteknologins frammarsch, förkroppsligad i Google, förebådar privatlivets slut som sådant för de allra flesta människor och växlar in världen på spår till auktoritära samhällen” och att Silicon Valleys teknologi är ett redskap för USA:s utrikespolitik.
Samarbete mellan USAs militärindustriella komplex och Silicon Valley har en lång historia. Noam Chomsky avslöjade den på 70- och 80-talen(2). Då var det militären som styrde utvecklingen av datorerna, jättestora maskiner för deras utvecklingsprojekt: månfärder, kärnvapen, ICBM-raketer (3), kärnvapenbärande ubåtar som de uppdrog åt USA:s storbolag att tillverka.

Det förändrades på 90-talet när Silicon Valley började sikta på informationsteknik för masskonsumtion. Det var då Apple, Google, Amazon och lite senare Facebook började framträda som våra ”vänner”, en drömbild som utplånade de flesta akademikers tidigare negativa uppfattning om Silicon Valley på grund av den militära kopplingen.

Och dessa nya megabolag, som Google, upprättade ett nära förhållande med statsapparaten i Washington, särskilt utrikesdepartementet. Det gäller Googles högsta chefer, Eric Schmidt(4) och Jared Cohen(5).

 

På vilken grund hävdar du att Eric Schmidts besökt i Kina, Nordkorea och Burma 2013 också handlade om ”hemlig diplomati” på Washingtons uppdrag?
Jag utgår från egen erfarenhet. Vi kunde visa att när jag delgav Eric Schmidt information hamnade den omedelbart hos utrikesdepartementets högsta ledning. Och när Eric Schmidt använde Lisa Shields (6) som kontakt till mig, så föregicks det av ett informationsflöde andra vägen, från utrikesdepartementet till Eric Schmidt. Jag tror att detsamma också gäller hans besök nyligen på Kuba.

 

Var det ett naivt av dig att ta emot Eric Schmidt och hans vänner?
Jag är van att träffa alla slags människor, även journalister med tvivelaktig bakgrund. Så jag tog emot honom och hans tre följeslagare (Jared Cohen, Lisa Shields, Scott Malcomson) men var så klart försiktig och noga med att inte avslöja några detaljer. När han ville veta med vilken teknik Wikileaks försvarade sig beskrev jag hur vi gjort tidigare.

Samtalet varade över fem timmar. På den tiden lär man sig mycket om en persons humör, intresseinriktning, humor etc. Men det är klart att jag hade varit lite försiktigare om jag vetat att allt skulle vidare till utrikesdepartementet. Men jag kunde också dra slutsatser om honom och följeslagarna.

Jag blev besviken på hans bok, men förstod också hans syfte. Jag hade så klart bandat vårt samtal och kunde jämföra vad jag sagt med vad han tagit med, utelämnat och förvrängt, och förstå vad han ville uppnå. Det var egentligen inte att angripa mig utan att framställa Google som den geopolitiska visionär USA behöver, som Washington skulle vända sig till och lyssna på.

 

Du säger att de privata företagens övervakning av oss är lika farlig som staternas?
Åtskillnaden mellan staten och storbolagen är på väg att försvinna i de flesta västländer. Men samförståndet är tydligast i USA där till exempel 80 procent av de nationella säkerhetstjänsternas (7) budget går till privata företag. Det gäller till och med den allra hemligaste, NSA. Att statens spionage har utsatts för mer intresse än den privata sektorns tror jag för det första beror på en allmän lag: när komplikationsgraden ökar, minskar antalet personer som förstår problemet. Som när USA anlitar privata Blackwater (8) för uppdrag i Irak och Afghanistan. Hur stor uppmärksamhet ägnas de övergrepp Blackwaters legoknektar begår, jämfört med medias uppmärksamhet när det begås av en statlig militär? I båda fallen är det USA:s regering som ger order och betalar. Det är bara olika namn, det räcker för att dölja innebörden.

För det andra, särskilt när det gäller USA, har vi den politiska aspekten. Nästan hela liberala vänstern finns i demokratiska partiet, i ett klientsystem. Därför ägnar de inte vederbörlig uppmärksamhet åt regeringens övergrepp och den allomfattande privatiseringen. Och den libertarianska sidan av republikanska partiet ser bara regeringen som enda problemet, aldrig den privata sektorn. Men det är den privata sektorn som i stor utsträckning styr regeringen. Några megaföretag som exempelvis Google eller Goldman Sachs, med deras enorma storlek och monopol, styr statens centrala verksamhet som om de vore själva regeringen.

Dessa privata megaföretags årliga omsättning är större än många staters bruttonationalinkomst. Ta Ecuador och konflikten med oljebolaget Chevron som fakturerar omkring 300 miljarder US dollar årligen (9). Skillnaden är avgrundsdjup. Chevron framställer Ecuador som ”mäktiga staten” som använder sin tvångsmakt för att förnedra och hota ett privat företag. Men om vi jämför deras ekonomiska tillgångar så råder ju ingen tvekan om att Chevron är mäktigast. Så mäktigt att de också kan räkna med USAs tvångsmakt för att hota Ecuador, om nödvändigt genom att mobilisera ”civilsamhället”.

 

Menar du att ordet civilsamhälle är vilseledande?
De flesta organisationer som räknas in i ”civilsamhället” finansieras för att tjäna statens eller de mäktigaste företagens intressen. Ta New American Foundation, NAF (10), till exempel, i Washington. Vem finansierar dem? Jo, bland andra Eric Schmidt personligen och Google som företag samt utrikesdepartementet. Detsamma gäller många fler NGOer, och nyckelpersoner som tjänar båda sidor. NAFs generalsekreterare Anne-Mari Slaughter arbetade tidigare som Hillary Clintons rådgivare och fortsätter på utrikesdepartementet. Och som lärare på Princeton, samtidigt. Så här har vi dem allihop: personen Eric Schmidt, bolagen Google, regeringens utrikesdepartement.

Fastän det kan verka som om Google och Facebook är konkurrenter, så samarbetar de med varandra och staten i NGO-styrelser. NAF är den politiskt mest betydelsefulla och Eric Schmidts ”politiska hemvist” i Washington. Men både han och andra direktörer sitter också i andra stiftelser som gör anspråk på att förkroppsliga ”civilsamhället”.

 

Du menar att det vi kallar ”representativ demokrati” döljer en mäktig vilja att kontrollera folken.
Du känner ju till Noam Chomskys berömda påstående: ”Massmedia är för demokratin detsamma som propagandan för diktaturen”. Det är två olika sätt att manipulera, nödvändiga för kontrollsystemen.

Vad säger du om ”Total Information Awareness” (11), tror du att projektet har övergivits?

Nej, absolut inte. Wikileaks har dokument som vi ännu inte publicerat om hur projektet uppstod. Omedelbart efter den 11 september 2001 ville USAs samlade säkerhetstjänster öka sin redan stora makt. Massövervakning förekom ju före 11 september, Nationella Säkerhetstjänsten, NSA, var redan ett jättemonster som samlade in väldiga informationsmängder. Men omedelbart efter 11 september ville armén beröva NSA denna godbit. Så de lade fram ”Total Information Awareness” med något de kallade MOAD, Mother of all databases (12) som skulle innefatta alla data som samlas i USA: CIAs, övriga underrättelsetjänsters, satelliternas mm. Projektet godkändes till att börja med. Men NSA såg arméns förslag som ett hot och bekämpade – inledningsvis utan framgång – TIA och det cyberkommando som inrättades. Så tillsammans med demokraternas främst ansvariga inom området angrep NSA projektet som ett hot mot de medborgerliga rättigheterna, och började ta över delar av TIA. Så projektet som sådant har försvunnit, men alla dess syften gäller och ingår nu i NSA:s uppdrag.

 

Du brukar säga till dina läsare: ”Lär dig hur världen fungerar”. Men hur ska det gå till?
Internetrevolutionen har kopplat ihop alla samhällen och alla deras spioner, innefattande de främsta. Detta har förstärkt globaliseringens negativa aspekter, den superaggressiva ekonomiska konkurrensen, finanstransaktioner i ljusets hastighet. NSA och Google med flera samlar in privat information från och om de maktlösa för att använda den till egen fördel. De redan mäktiga kan mångfaldiga sin makt och utsträcka den till alla länder.

Men å andra sidan har denna revolution gjort det möjligt för människor runt om i världen att lära sig av och med varandra, dela med sig, ge och få mer information och bättre förstå hur världen fungerar. Så växer miljoner människors kunskap, och därmed makt. Och organisationer har vuxit upp som Wikileaks, som samlar in de supermäktiga organisationernas hemligheter och ställer dem till hela världens förfogande, för att balansera den ojämlika maktfördelningen.

Ben Alis ministrar erkänner att några av Wikileaks explosiva avslöjanden knäckte ryggraden på Ben Alis system. Det är uppenbart att avslöjandena spelade en viktig roll. De gjordes vid rätt tidpunkt då det rådde stort missnöje. Men det som verkligen fick Ben Ali på fall var han själv.

Nu finns så många sätt att lära sig. De senaste fem åren har den mest omfattande politiska utbildningen i världen ägt rum, någonsin. Inte i alla länder, men på ett sätt som aldrig skett tidigare. Samtidigt försöker storbolagen och staterna kontrollera detta genom att samla in ännu mer uppgifter om folk.

Men det ska inte vara staten som ska veta allt om medborgarna, det är medborgarna som ska veta allt om staten. Det är den öppenhet som behövs för att skapa rättvisa. Folk vill bli behandlade med rättvisa. Och de vill ha sitt privatliv i fred.

 

Vad säger du om att en före detta fransk utrikesminister har anklagat Wikileaks för att ”kränka staternas privatliv”?
Vad stater behöver hålla hemligt kan man ha olika uppfattningar om. Men utan insyn och folklig kontroll är risken stor att institutioner går till överdrift och/eller korrumperas.

 

Du har också sagt att när de arabiska vårarna uppstod och ungdomsrevolterna runt om i världen, de indignerade i Spanien och Occupy Wall Street blev Internet ”demos”, ett folk, en kultur med värderingar och strävanden, en plats som skrev historia, är det inte att ta i?
Jo, för internet som helhet. Men miljoner människor finns på internet – ingen vet exakt hur många – och många uppfattar sig som del av detta folk. Det händer att när jag frågar några om var de kommer får jag svaret: Jag kommer från internet. De säger det på allvar. De upplever verkligen att Internet är den plats där deras personliga kultur har uppstått.

Informationsdelning behövs för att befria världen. Det finns inget annat hopp. Det har aldrig funnits något annat hopp. Detta är vad kampen hela tiden handlat om. Information, kunskap. Ta de gamla grekerna, upplysningstiden, konflikterna i Kina, självständighetskrigen i Latinamerika, den postkoloniala kampen: det har alltid i första hand gällt att förstå läget, förutsättningarna, hur makten fungerar, hur människorna fungerar, vad som är möjligt och vad som inte är det.

Folk har alltid hämmats av bristande kunskap. Men om vi tänker oss ett läge där utbildningen är mycket bättre och Internet har bättre kvalitet och att sökandet efter kunskap är det högsta. Då har vi kommit längre än våra föregångare. Men ännu återstår mycket för att få den bättre bildning och kunskap vi behöver för att mänskligheten ska nå ett högre stadium.

 

Du har sagt att Wikileaks har givit världen en ”lektion i journalistisk”, och att massmedia ”måste förstöras” och ersättas, är inte också det att ta i lite väl mycket?
Jag har arbetat som journalist, som redaktör, i konkurrens med andra publikationer. Och som alla andra är jag konsument och läsare. Men jag har också erfarenheter som få andra har haft, framför allt mycket få journalister: att drabbas av medierna, att själv var ämnet. Så jag har välutvecklad näsa för bristen på professionalism, för de många fördomarna, för underdånigheten inför den makt journalisterna tjänar. Visst finns bra journalister även inom förhärskande medier, men de institutionella begränsningarna är mycket hårda och nästan omöjliga att bryta. Det korrumperar. Ledande journalister bjuds in till mäktiga grupper, som jämlikar, affärspartner, för informationsutbyte. Eller utestängs. Det är en förförelseprocess, en rekryteringsprocess som är svår att värja sig mot. Det är sällsynt att en inflytelserik mediekoncern att informerar hederligt.

 

Vad har du för kontakter med Edward Snowden för närvarande, om det inte är hemligt?
Det är ingen hemlighet att vi i Wikileaks lyckades föra ut Edward Snowden från Hongkong till en säker plats. Han har nu asyl i Ryssland och bygger upp en organisation för att försvara journalisters källor, det heter Courage Foundation. En stor specialjury i USA utreder nu Snowdens fall och de FBI-agenter som är knutna till juryn har ställt frågor om vilken roll jag och Sarah Harrison och andra i Wikileaksgruppen har haft. Vi är nöjda och stolta över att Snowden fått asyl, har resedokument och kan röra sig fritt i världens största land. Fortfarande måste han vara mycket försiktig om han ska resa utanför Ryssland, eftersom USA:s försöker fånga honom. Men så länge han är försiktig så har han det bra nu. Det ger andra visselblåsare mod.

 

Du delar samma öde som Snowden att tillhöra USA:s mest eftersökta och samtidigt för många vara ”vår tids hjältar”.
Ingen god gärning sker ostraffat. Vi, mina advokater, har försökt förhandla med Washington men justitiedepartement vägrar tala med oss. Utredningen pågår, men de vägrar informera oss. Ecuadors regering har också försökt men USA vägrar också tala med dem.

 

I juni uppgav du offentligt att du räknade med att snabbt kunna lämna ambassaden.
Jag är fortfarande säker på att kunna göra det, vi har lagt in dussintals inlagor till olika juridiska instanser. Vi fortsätter offensiven, vi har anmält USA-ambassadens undersökningar om min vistelse i Sverige, och USA-militärens aktioner mot oss i Tyskland, och i Danmark mot danska säkerhetstjänsten olagliga samarbete med FBI mot oss. Och i Island, där har vi haft framgång och uppnått att en av FBIs samarbetsmän som informerade om Wikileaks arresterades. Men jag har också överklagat i Sverige och vi hoppas på något mått av positiv handläggning. Ur juridisk synpunkt är läget helt klart sedan länge. Och allteftersom tiden går börjar USA och Storbritannien att dra sig undan Wikileakstemat. Nu är det ISIS de fokuserar på. I Storbritannien har de också val nästa år.

Och Sverige har ny regering, socialdemokratisk. Men vi får inte glömma att det var en socialdemokratisk regering som beslöt att samarbeta med CIA 2001. Det råder ingen större skillnad där mellan centerhöger och centervänster. Men det är ändå en förändring. Och under en övergångstid har den nya regeringen annat att göra.

I Storbritannien har vi flera parlamentsgrupper som stöder min sak och det har lett till lagändring. Den internationella häktningsordern mot mig saknar åtalspunkter. Och som tur är har högsta domstolen i Storbritannien slagit fast att det skulle vara ett övergrepp att utlämna mig utan åtalspunkter. Och så har parlamentet förtydligat lagen. Nu kan ingen utlämnas på sådan grund.

 

Men den har gjort ett undantag för dig. Lagen är inte retroaktiv.
En sådan paragraf tillfördes efter att en artikel i London Independent visade att om lagen antogs som den var skriven skulle jag gå fri. Antagligen är det inte lagligt att föra in en klausul enbart för att komma åt en särskild person. Men de är luriga, de angav inte mitt namn, bara beskriver exakt mitt läge. Men jag är optimist.

 

 

Fotnot:

1. Clave Intelectual, Madrid 2013

2. Jean Vincent de Pauls intervju med Noam Chomsky 20120815: « Noam Chomsky on Government, Silicon Valley and the Internet ».

3. Vapenbestyckade interkontinentala raketer

4. Efter att mellan 2001 och 2011 ha varit verkställande direktör för Google är Eric Schmidt sedan 4 april 2011, verkställande styrelseordförande.

5. Jared Cohen är chef för Google Ideas, en tankesmedja stödd av Google med uppgift att ”identifiera de globala utmaningarna och finna de tekniska lösningar som kan tillämpas”. Han var rådgivare till båda utrikesministrarna Condoleeza Rice och Hilary Clinton, och presidenterna George W. Bush och Barack Obama.

6. Lisa Shields är informationschef för Council of Foreign Relations, den viktigaste utrikespolitiska tankesmedjan i USA, knuten till demokraterna. Hon är också fästmö till Eric Schmidt.

7. USAs samlade säkerhetstjänst består av 17 olika organ, bland den CIA, NSA, FBI, DEA.

8. Blackwater USA (som sedan ändrade namn till Blackwater Worldwide, och som nu kallar sig Academi) är ett privat militärföretag som anses vara ”världens mäktigaste privatarmé”. Har sats in som stöd till USAs väpnade styrkor i Irak och Afghanistan.

9. Se ”Ecuador och Chevrons smutsiga händer”, Flamman, december 2013.

10. NAF, en ideell, nyliberal NGO (icke regeringsanknuten organisation) som fokuserar på nationell säkerhet, teknologi, ekonomi mm och de utmaningar USA står inför i 2000-talets globala informationssamhälle. Säte i Washington, styrelseordförande Eric Scnmidt, över ett hundratal anställda. Källa Wikipedia.

11. Fullständig överblick över all information.

12. Alla databasers moder

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Utrikes 23 maj, 2024

Slaget om EU:s själ

Sättet som Giorgia Meloni har omfamnats av EU-kommissionen tyder på att ingen konflikt behöver uppstå mellan högerextrema regeringar och EU:s ledarskap – så länge vissa villkor uppfylls. Foto: Roberto Monaldo/AP.

Den reaktionära nationalismen framställs ofta som europatankens motpol. Men idéer om ett enat Europa har en lång historia inom extremhögern – och efter nästa månads val kan de bli verklighet.

Inför Europaparlamentsvalet 2019 höll ledaren för det postfascistiska partiet Italiens bröder, Giorgia Meloni, ett tal. I det förklarade hon att EU:s huvudstad borde vara Rom, något som hon tänkte kräva som medlem av Europaparlamentet.

– Europeiska unionens huvudstad kan inte vara den plats som är mest bekväm att ha institutionerna på. Det borde vara den som bäst representerar dess tusenåriga identitet! skanderade hon från scenen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]
Krönika 22 maj, 2024

Studentprotesterna ger hopp om att unga kan påverka samhället till det bättre, skriver Alva Edith Lundberg. Foto: Emil Davidson/TT.

Katastrofnyheterna haglar: barn i Gaza mördas och ständigt nya värmerekord slås på en jord som dränks och torkas ut om vartannat. Nyheterna gör mig ständigt medveten om att jag bor i ett rikt välfärdsland och inte behöver oroa mig över om mina basala behov kan uppfyllas.

Men jag är orolig ändå. Jag är 24 år och kan inte vända ryggen åt barnen i Gaza, alla människor som lider och dör av klimatkrisens konsekvenser, eller åt SEB som lånar ut hundratals miljarder till industrier som möjliggör klimatkatastrofens fortsatta förödelse.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Utrikes 22 maj, 2024

De låter inte Frankrike glömma kvinnovåldet

Den feministiska kollagerörelsen uppmärksammar mäns våld mot kvinnor. Foto: Agathe Hurtig Cadenel.

Den franska feministrörelsen Collages féminicides klottrar namnet på mördade kvinnor på väggarna om nätterna. Mot sig har de både poliser och mansgrisar.

Till skillnad från Sverige fortsätter metoo att växa i Frankrike. Häromveckan tog den sig ända till filmfestivalen i Cannes där skådespelerskan Judith Godrètche premiärvisade sin kortfilm Moi aussi, franska för jag också. Det var en film – och ett ämne – som präglade årets filmfestival.

Först var det litteraturen med Vanessa Sprangoras bok Samtycket, nu är det filmbranschen. Rörelsen är inte klar förrän varenda bransch rensat ut sina våldsamma män.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Fanny Jönsson
Journalist och ledarskribent bosatt i Paris.
Inrikes 21 maj, 2024

Välkommen till Gazarondellen

Rondellen på Kristianstadsgatan vid Folkets Park, tidigare känd som “Knarkrondellen“, går numera under namnet “Gazarondellen“. Foto: Johan Nilsson/TT.

För Malmöbor är rondellen vid Folkets park nästan en mytomspunnen plats. De som bor runt Möllevången stämmer träff där, går ut med hunden eller passerar den dagligen på väg till jobbet. Den har tidigare kallats för ”Knarkrondellen” och ”Bajsrondellen”. Men nu är den sökbar på Google Maps som ”Gazarondellen”.

Det råder folkfeststämning i den ljumma vårluften när ”Gazarondellen” invigs i Malmö den 10 maj, på initiativ av en grupp som är engagerade i Palestinafrågan. Många har tagit sig hit. Inklusive poliser med automatvapen. Barn i alla åldrar springer runt, tonåringar fotar varandra mot graffitiväggen och trumljuden hörs svagt i bakgrunden. Folk dricker kaffe och Palestine cola. Poesikollektivet BAM, bestående av Athena Farrokhzad, Burcu Sahin och Merima Dizdarević, läser dikter. Latinos for Palestine uppträder med en palestinsk dans som en slags motstånd mot patriarkatet.

Palestinska kvinnoförbundet i Sverige bjuder på den palestinska rätten maqluba som på svenska betyder upp och ner. De vill sprida kärlek och menar att det är viktigt att inte fastna i det negativa. I stället fokusera på det positiva och på det som människor har gemensamt.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Soledad Cartagena
Bibliotekarie och journalist.
Rörelsen 21 maj, 2024

Vad är Vänsterpartiets vision för skolan?

Vänstern är bra på att kritisera högerns skolpolitik, men inte lika bra på att ta fram en egen. Foto: Johan Nilsson/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Lärares tid i klassrummet har ökat sedan avregleringarna på 90-talet och den tid som lärare har till för- och efterarbete av lektioner har minskat. Skolans uppdrag har samtidigt utökats vilket lett till att dagens lärare måste lägga mer tid på annat än kärnuppdraget än vad lärare gjorde förr. Tillsammans har de här förändringarna skapat ett läraryrke som är farligt för hälsan. Grundskollärare, förskollärare och fritidspedagoger är de yrkesgrupper där högst andel upplever arbetsrelaterade besvär.

I princip samtliga politiska partier brukar gå till val på slogans som att ”satsa på skolan” eller ”minska lärares arbetsbelastning”, men intresset för att problematisera ökningen av lärares undervisningstid har trots det länge varit lågt bland politiker. Vi var därför många skolintresserade som hajade till när först Sverigedemokraterna, sedan Moderaterna och till slut hela regeringen meddelade att de vill se en nationell reglering av lärares undervisningstid.

Liberalerna är det regeringsparti som på senare tid gått längst av alla i att kritisera styrmodellen new public management (NPM). NPM bygger på att politiker ska använda samma incitament för att effektivisera välfärden, som beslutsfattare inom näringslivet använder för att effektivisera den privata produktionen av varor och tjänster. Det kan till exempel handla om att politiker ska styra genom att sätta allt högre mål för verksamheten i stället för att reglera vilka villkor som verksamheten behöver för att kunna prestera bättre.

Vi hoppas att partier och debattörer till vänster går vidare från att kritisera Tidöpartiernas seriositet,
till att lansera egna visioner.

Från vänster ställs nu fullt befogade frågor om hur allvarligt menade regeringens nya skolpolitik verkligen är: ni säger bra saker, men varför genomför ni dem inte? Men samtidigt kan den som läser till exempel Vänsterpartiets olika kommunala valmanifest ställa samma typ av frågor till vänstern: ni skriver bra saker, men varför skär ni också ned när ni hamnar i majoritet i kommunerna, ibland samtidigt som ni säger att ni satsar?

I våra grannländer är skolan inte en så tydligt partipolitisk fråga som i Sverige, vilket innebär att politiker i till exempel Norge eller Finland inte i lika stor utsträckning förväntas komma med enkla och snabba lösningar på skolans komplicerade problem. Delvis beror det här på att de flesta andra länder har kvar reglerade skolsystem vilket innebär långsiktigt stabila förutsättningar för skolor. Lärare och rektorer måste inte hela tiden parera ett politiskt klimat med olika typer av ”lyft” eller ”garantier”, samtidigt som de faktiska möjligheterna att göra ett bra arbete försämras.

Läs mer

Vi tror att det vore bra om skoldebatten i Sverige förflyttade sig i riktning mot att diskutera övergripande styrningsfrågor och att politiker i högre grad än i dag lämnar detaljfrågor till skolans professioner. Regeringens tankar om att reglera lärares undervisningstid och Liberalernas utspel om att hitta en väg bort från NPM-styrningen är steg i rätt riktning, även om de än så länge ”bara” är retorik. Det är en retorisk förflyttning som innebär att skolfrågan har blivit större än att handla om marknadslösningar.

Vi hoppas att partier och debattörer till vänster går vidare från att kritisera Tidöpartiernas seriositet, till att lansera egna visioner för arbetsvillkoren för lärare och elever. Hur ska skolan regleras? Hur ska den fredas från enstaka lyft och bli en samhällsinstitution med arbetsro? Där behövs egna svar, och det tycks vara läge att formulera dem nu.

Kultur 21 maj, 2024

”Att träffa de överlevande palestinierna från 1948 ger mig mening”

Författaren till bland annat ”Nakba: Katastrof inför våra ögon” (2023), ”Överlevarna: Röster från förintelsen” (2020) samt poddar i dessa ämnen. Foto: Karl Zetterström.

Kritiken mot Nakba-utställningen på Medelhavsmuseet är tröttsam, säger Bernt Hermele till Flamman. ”Rätten att få framföra sin berättelse är okränkbar”.

Ögonblicket innan jag får syn på en vitklädd Bernt Hermele i hatt på en bänk utanför Medelhavsmuseet slår det mig att det just i dag firas Yom Ha’atzmaut på sina håll i världen och framför allt i Israel – självständighetsdagen till minne av Israels bildande 1948. Vi har stämt träff för att prata om något annat, utställningen Nakba: Palestinska berättelser från 1948, på Medelhavsmuseet i Stockholm, som är baserad på Hermeles arbeten.

Kort bakgrund: När staten Israel bildades år 1948 drevs 750 000 palestinier på flykt. Ytterligare 130 000 flydde till andra platser inom den nya statens gränser. Palestinierna kallar fördrivningen al-Nakba, Katastrofen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Paulina Sokolow
Kulturredaktör och konstvetare.[email protected]
Kultur 20 maj, 2024

Det språket tror sig beskriva

”Ett myller stilla av ickedöd” är en typisk rad i Gustav Sjöbergs diktverk. Foto: Ida Borg.

En filosofiskt lagd åsnekentaur och en kvinna i Överkalix som badar bastu och äter köttsoppa. Anna Hörnell uppskattar myllret men får till slut munnen full av alger.

I ett ogint ögonblick ser jag orden ”himlens av mångfald stjärnor” och tänker: vad är det här för Yodasvenska? Det är poeten och översättaren Gustav Sjöberg som skrivit dem, i diktverket Laguner blomma som nyss kommit ut på Albert Bonniers förlag, och ett tag är jag sur som de myrmarker boken till stor del handlar om över hur mycket texten kräver av mig.

Efter ett par poesiböcker på OEI Editör, en rad översatta titlar av bland andra filosofen Giorgio Agamben, och ytterligare ett par egna böcker på tyska och italienska, har Luleåbördiga Sjöberg nu skrivit en bjässe till bok, nästan 400 sidor lång och stor som ett fotoalbum. Som redan nämnts har texten en förkärlek för okonventionell ordföljd, men efter hand återgår mitt PH-värde till det normala.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 19 maj, 2024

Hur ska jag överleva separationen?

Ensemblen i Mitt hjärta säger: Lev, skrik, andas lär ut läxor om barnens nödvändiga uppror mot sina föräldrar. Foto: Jenny Baumgartner.

Jag släpar med mig mina två barn till en nytolkning av Sofokles pjäs ”Antigone”, och inser att den egentligen handlar om barnens rättfärdiga uppror mot oss vuxna.

Min åttaåriga dotter och treåriga son skrattar när barnen på scenen leker kurragömma, läser ramsor och kramas med en hund.

I Farnaz Arbabis version av Antigone står leken i centrum, men ödet tvingar flickan att bli vuxen snabbt. Hon vill begrava sin bror, som gjort uppror mot kung Kreon och vars straff är värre än döden – hans lik ska ätas upp av djuren. Nu måste hon välja mellan kärleken och rädslan.

Det var i lördags jag släpade med mig mina två barn för att se Mitt hjärta säger: Lev, skrik, andas på Unga Klara, där nytolkningen av Sofokles pjäs var den ena av två fina 45-minutersakter. Den andra följer 13-åriga Artemis i vår samtid, som reagerar med ilska på sina föräldrars, och hela vuxenvärldens bristande medkänsla för barnlivets villkor.

Båda spärras också in för sina uppror – Antigone i en grotta och Artemis på ett barnhem. Båda framhärdar i att slå sig fria.

Det grekiska originalet tolkas ofta som en konflikt mellan plikterna till den lilla världen och till den stora, till familjen och härskaren, traditionen och lagen. Men här handlar det i stället om föräldrars och barns svårigheter att förstå varandra, och om generationsupprorets centrala betydelse. Ett barn måste klippa bandet till sina föräldrar för att senare återskapa det, för annars blir de inte till individer. Inte bara som ett första, ofrivilligt trauma vid födseln när klyvningen sker från modern, utan som ett andra och mera medvetet uppror i tonåren.

Nog gör dagens tonåringar uppror, men inte som vi till vänster önskar.

Bredvid mig har jag två ensiffriga barn som jag har tvingat dit, men som lyckligtvis sitter förtrollade i en och en halv timme. Så lätt kommer jag inte alltid att ha det. Hur kommer jag att känna när min dotter vill låsa in sig på sitt rum, eller träffa kompisar hellre än mig? Eller om min son blir ilurad dumheter av sina datorspelskompisar eller lömska Youtube-algoritmer? Kommer jag att ta det oundvikliga fadersmordet som en man, och inse att de måste gå in i framtiden utan mig? Att min generation ändå inte verkar hitta några svar, och därför inte har den minsta rätt att läxa upp dem.

Kanske kan vi hitta musik och spel som vi gillar – just nu spelar vi jämt äventyrsbrädspelet Andor, där man ska rädda tre vargungar från en drake, och vi har varvat alla Mariospel på Switch tillsammans. Kanske hittar vi rentav gemensamma kamper. (Min son skrev på eget bevåg ”Alla barn ska få dansa” på sitt första maj-plakat.) Men det är långt ifrån säkert. Jag ser de tre konservativa partierna samla 57 procent i skolvalet 2022, de röda 24. Nog gör dagens tonåringar uppror, men inte som vi till vänster önskar. Samtidigt är det lätt att förstå att de är arga på oss.

Min fru är bortrest och jag har tagit min son till en park för att skriva färdigt denna ledare. Han lär sig cykla med stödhjul och tar sig snabbt fram och tillbaka mellan soptunnorna på ena sidan till tennisplanen på den andra, precis som pappa har sagt. Jag vill vara där, känna allt som han känner – vinden mot ansiktet, det klämmande hjälmbandet, hjulens dallrande i gruset – men jag inser också att han snart kommer att klara vad som helst utan mig.

Läs mer

Mitt hjärta säger, i regi av Farnaz Arbabi, fritt efter Sofokles Antigone. Lev, skrik, andas, i regi av Gustav Deinoff. Unga Klara, Kulturhuset, Stockholm.

Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Utrikes 19 maj, 2024

San Francisco-studenterna ska ingenstans

Studenterna vid flera universitet har väckt den kaliforniska protestkulturen till liv. Foto: Lea Suzuki/AP.

På universiteten i Kalifornien har tältprotesterna gått lugnt till, kanske för att kamptraditionen går tillbaka på 1960-talet. De kräver att ledningen bryter banden med Israel – och planerar att stanna kvar tills de har vunnit.

Gräset framför San Francisco State-universitetets skinande glasbibliotek är fullt av tält i olika färger. Ungdomar sitter på presenningar och lyssnar på en kvinna med keffiyeh-sjal och megafon som håller ett brandtal. På skyltar står ”Studenter för Palestina” och ”Våra skattepengar dödar barn i Gaza”.
Jag pratar med Sprout, som är en av initiativtagarna och organisatörerna till studentaktionen på San Francisco State-universitetet (SFSU) och har campat här sedan dess början, den 28 april. Hen studerar kommunikation och är fast besluten om att stanna tills universitetet svarar på demonstranternas krav. De har just haft en stor samling och röstat om vilken taktik man vill ha för lägret på SFSU. Jag undrar vad de kom överens om.

–  Det handlar om att stegvis göra upptrappningar som fungerar för vårt universitet. Vilket i vårt fall inte innebär att till exempel ta över en byggnad. Vi har en stark historisk och kulturell förankring i det vi gör här. Och vi har våra professorers stöd. Vi kommer att vara här tills att våra krav uppfylls, säger Sprout till Flamman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Krönika 18 maj, 2024

Enligt polisen deltog 10 000 i demonstrationerna på Möllevångstorget i Malmö den 11 maj. Foto: Johan Nilsson/TT.

När Tyskland möter Brasilien under VM 2014 sitter jag och en svensk bekant på en bar i Leipzig och följer matchen. Det är sommar, Tyskland spelar VM-semifinal i brasilianska Belo Horizonte, ölen flödar och redan i första halvlek leder tyskarna med 5–0. Fotbollshistoria håller på att skrivas. Historia alltså, om du frågar en tysk.

Under halvtidspausen är stämningen minst sagt god i baren på Karl-Liebknecht-Straβe, men vad vi gäster inte vet är att en annan bit tysk historia strax ska knacka på tv-rutan. Sändningen går över till nyheter och rapporten från kriget i ”det heliga landet” slår an en annan ton i rummet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr