Beroende på vem man frågar uppskattas det att det i Sverige finns från 10 000 till 50 000 papperslösa arbetstagare. En del av dem har fått avslag på sin asylansökan, medan andra är offer för trafficking och har rekryterats direkt från sitt hemland av svenska arbetsgivare.
Nyligen uppdagades ett fall i Skåne där en arbetsgivare ringde polisen anonymt för att tipsa om att hans egen anställda befann sig illegalt i landet. Polisen kom och hämtade kvinnan, och arbetsgivaren slapp betala den månadslön som precis skulle betalas ut.
För att undvika sådant vill nu LO ändra i lagen. Enligt sexköpslagens princip bör det inte vara straffbart att arbeta utan papper, men däremot olagligt för en arbetsgivare att utnyttja rättslösa arbetare. Arbetsgivaren ska dessutom kunna dömas att betala skadestånd till arbetstagaren, dels i avskräckande syfte, dels för att förbättra den ekonomiska belägenheten för arbetstagaren när han upptäcks och utvisas.

Frågan är full av dilemman
I augusti-september hoppas man på ett formellt beslut i saken, berättar Erland Olauson, avtalssekreterare på LO.
Frågan om hur man ska förhålla sig till papperslösa arbetare här länge varit på tapeten och är full av dilemman. Samtidigt som LO måste ta hänsyn till hur situationen faktiskt ser ut, vill man inte legitimera den nuvarande ordningen. Det är bland annat därför som LO inte vill låta illegala invandrare bli medlemmar.
– Vi vill inte att det illegala arbetet ska bli en accepterad del av arbetsmarknaden, vilket det riskerar att bli om vi organiserar papperslösa, säger Erland Olauson och drar paralleller till linjen att inte låta prostituerade gå med i facket.
Han framhåller också att en person som vistas olagligt i landet inte kan bli medlem på samma villkor som resten av de fackligt anslutna.
– Att ha ett A- och ett B-lag i ett förbund, det fungerar ju inte.
Det håller emellertid inte alla i Europa med om. I exempelvis Spanien, där mycket färre av löntagarna är fackligt organiserade än i Sverige, har facket öppnat dörren för illegala invandrare. Under tre månader i våras beviljade den spanska staten dessutom uppehålls- och arbetstillstånd till 700 000 illegala invandrare.
Erland Olausson vet inte om han har belägg för det men säger sig ha en ”allmän känsla” av att anställningar av illegala invandrare blir ett alltmer utbrett fenomen. Kanske är det helt enkelt en effekt av en hårdnad asylpolitik, spekulerar han.

Förskjuta ansvaret ett sätt
– Även om vi inte organiserar papperslösa måste vi finna vägar att biträda dessa utsatta människor.
– Att förskjuta ansvaret från arbetstagare till arbetsgivare är ett sätt. Samtidigt måste vi vara tydliga med att ingen ska behöva vara här illegalt och arbeta under de förutsättningarna.

– Djuren har bättre skydd än den illegala arbetskraften

Arbetsgivaren exploaterar den ”illegala” arbetskraften svinaktigt. Arbetsdagar på 12-14 timmar under oerhört påfrestande förhållanden med timlöner på 30-50 kronor är inget ovanligt. Kvinnlig arbetskraft tvingas till sexuella relationer med arbetsgivaren för att överhuvudtaget få ett arbete. Det säger två illegala arbetare som Flamman talat med.
– Jag flydde från Colombia där jag och andra kamrater mordhotades och anlände till Sverige för sex år sedan. Men Migrationsverket avvisade min asylansökan och fattade beslut om avvisning trots att jag är mordhotad i mitt hemland.
Det säger Carlos som tillsammans med Pedro befinner sig illegalt i Sverige sedan mitten av 2004. Det är en psykiskt outhärdlig situation, säger de två. Stressen och vissheten om att när som helst kunna gripas och avvisas tillbaka till ”det smutsiga krigets” Colombia hänger över dem hela tiden.
Carlos arbetar som lastbilschaufför för en mindre transportfirma, trots att han bara har sitt ogiltliga colombianska körkort. Hans arbetsdag inleds tidigt och slutar 12-14 timmar senare. För det får han 400 kronor per dag, svart. Eller 29-33 kronor per timme.
Pedro å andra sidan arbetar ”vitt”, trots att Migrationsverket har gett utlänningspolisen i uppdrag att gripa och avvisa honom.
Han arbetar på en statlig offentlig institution där hans arbetskamrater är ovetande om det mörka perspektivet för Pedro. Till skillnad från Carlos får Pedro avtalsenlig lön, betalar sin avgift till facket och skatt till staten. Men det är en situation som förr eller senare spricker när myndigheterna blir medvetna om Pedros situation.

”Du reduceras till robot”
– Det är fruktansvärt att gå till jobbet på morgonen utan att veta om man återvänder hem på kvällen. När som helst kan vi gripas och deporteras tillbaka till Colombia, säger Pedro.
– Du reduceras till en robot, för du har inga alternativ inför arbetsgivarens diktat, framhåller Carlos. De vet din totalt utsatta situation och vet hur de kan utnyttja den maximalt. Under 24 timmar om dygnet lever du en permanent stress inför att polisen kan gripa dig.
Nu flödar berättelserna om andra utsatta personer.

Kvinnorna utnyttjas
– Arbetsgivarna utnyttjar kvinnliga anställda och kräver i många fall sexuella relationer för att kvinnan ska få ett arbete. Det är en ännu värre och mer förnedrande situation, säger Carlos. Sådana förhållanden är vanligare än vad vi tror, men många av kvinnorna vågar inte eller skäms för att tala om det, säger Carlos, och Pedro lägger till:
– Djuren i det här landet har bättre skydd än den illegala arbetskraften.
LO-förslaget om att det är arbetsgivaren som anställer illegal arbetskraft och inte den utvisningshotade arbetaren som ska straffas tycker de två är bra, även om det inte löser deras problem.
– Men det bästa vore att göra som i Spanien, där den illegala arbetskraften efter visst antal år i landet legaliserades. Där kan inte arbetsgivarna längre ställa vilka villkor som helst utan tvingas nu betala socialförsäkringar och människovärdiga löner.

/Dick Emanuelsson
* Pedro och Carlos är fingerade namn.