Framträdande aktivister har gett organisatören Sami Suliman sitt helhjärtade stöd trots hans antisemitiska delningar. Därmed har man inte bara normaliserat rasism mot judar – man har också gjort Israel en tjänst.
Dror Feiler är ”bedrövad”, skriver han i en kommentar i Flamman och jag förstår honom. Under två och ett halvt års tid har han och Sami Suliman varit två av de mest högljudda och synliga drivkrafterna bakom palestinademonstrationerna i Stockholm. I kampen har en stark vänskap och ett förtroende vuxit fram emellan dem. Man skulle också kunna kalla det en förblindande kärlek.
Redan i april förra året uppmärksammade Flamman det tal där Sami Suliman inför åhörare redogör för de tre olika ”Aron” som utgör ”ett kraftigt spindelnät i allt och allting – media, politik, skola, fackföreningar. De är över allt, de lyssnar, de hör”.
I stället för att dra öronen åt sig inför denna uppenbart antisemitiska grovhet, valde Sami Sulimans arrangörskamrater i Palestinska arbetsgruppen att inför sina 106 000 Instagramföljare ”uttrycka sitt fulla stöd” till sin ”bror”. Just denna incident, som pekade ut kända individer, har lett till åtal med rättegångsdatum senare i år. Av detta har den åtalade inte låtit sig dämpas. Och varför skulle han det? Ingen av hans vänner tycks ha försökt tala förstånd med honom, utan tvärtom okritiskt hyllat honom som en betydande rörelseledare.
I tidningen Brands första nummer i år ägnas han en insmickrande intervju där kritiken om antisemitism inte berörs med ett ord. I stället anklagas vänstertidningar som ETC och Flamman för att vilja underminera rörelsen.
Som framgår i Jonathan Lemans uppmärksammade granskning har Suliman under en lång tid spridit klipp med ökända antisemitiska hatdemagoger och Hitlerapologeter. Som kommentar till en av sina delningar skriver han: ”Sanningen om sionisterna och deras hat mot Jesus.”
Den 19 januari i år postar han skärmdumpar med AI-animerade bilder av Kennedy med texten ”äppeljuicefolket dödade Kennedy”. Juiceemojin är den digitala extremhögerns illa dolda kodord för jude.
Att Dror Feiler nu sent omsider medger att Sulimans delningar är antisemitiska är förvisso välkommet. Samtidigt består minst två tredjedelar av texten av haranger av visserligen korrekta formuleringar om Israels övergrepp och folkmord, högerns vapenisering av begreppet antisemitism genom att inkludera all israelkritik. Vad vill han ha sagt med detta? Berätta saker som alla till vänster redan vet?
Nej, jag tror att det handlar om att ställa två synder bredvid varandra, där antisemitism ska framstå som futtigt i jämförelse med det palestinska lidandet. Eller tror han att vi tar oss besväret att påpeka antisemitism i en rörelse och politisk miljö som vi oftast sympatiserar med för att av okänd motiv avleda fokuset från Israels övergrepp? Logiken är då att eftersom judar begår brott mot mänskligheten i Israel, har judar i en annan del av världen förbrukat sin rätt att protestera mot rasism.
Som chefredaktören för den här tidningen, Leonidas Aretakis, sagt: Palestinarörelsen har rätt i sak.
Men genom att demonstranterna vid Odenplan valt att blunda, släta över, förminska eller till och med gå till motattack, har de inte förmått radera antisemitismen, det har fått rörelsen att börja lukta ruttet.
I denna beklagliga skada som skett mot rörelsen har Dror Feiler, med sin lojalitet, tillgivenhet mot Suliman och allmänna högljuddhet, en skuld på sina axlar.
Knappt har det gått ett dygn sedan Dror Feilers offentliga avståndstagande från sin väns aktiviteter på sociala medier förrän nya publiceringar kommer upp på Sami Sulimans Facebook. Här ligger nu en stor bild på Expos Jonathan Leman med texten: ”Vem har skickat dig efter mig och varför?”
