Flamman har kollat på vad man från vänsterhåll tror att Sveriges nya regering kommer att göra.
Vad som framkommer är en påtaglig oro för vad som ska hända i Sverige när nu regeringen Reinfeldt tagit över.
Bland de skeptiska finns Maria-Pia Boëthius, som är rädd att Sverige ska rasa rejält i jämställdhetsligan, och inte längre vara världens mest jämställda land.
– Nu ska man inte döma någon på förhand, men när en så pass gravt bakåtsträvande person som Nyamko Sabuni utses till jämställdhetsminister utan att någon protesterar, då blir man rädd, menar Boëthius.
Som tecken på Sabunis konservatism nämner Boëthius dels det faktum att Sabuni kraftfullt påpekat att hon inte är feminist, dels att hon föreslagit att unga flickor ska tvångsundersökas hos gynekolog.
– Jag tvivlar starkt på att den här regeringen tänker göra någonting mot kvinnors särbehandling. Tvärtom vill de ha fler hembiträden. Å andra sidan har ju dagens unga kvinnor aldrig levt under en konservativ regering, så de här åren kanske kan få unga feminister att enas!
”Skickligt iscensatt show”
Kritiken och oron är likaledes stark när man talar med Göran Folin, ordförande i miljöförbundet Jordens vänner. Han menar att den politik vi har att vänta är diametralt skild från vad borgarna sa i valrörelsen.
– De rynkade pannorna, stirrade stint i tv-kamerorna och överträffade varandra i fråga om hur allvarligt det är med alla utsläpp. Men nu går de i direkt motsatt riktning.
Göran Folin pekar på de planer man har för Stockholm, där överskottet från trängselavgifter nu ska läggas på vägbygganden. Folin menar att det ”ramaskri” som tullarna påstås ha genererat i Täby, Danderyd och Lidingö var en skickligt iscensatt show för att ”tvinga Reinfeldt” till eftergifter på vägbyggarsidan. Folin tycker också att den nu skrotade, modesta flygskatten är ett jätteproblem – ”billiga shoppingresor till London och Paris väger tydligen tyngre än ansvaret för klimatfrågan” – och han ger inte mycket för att centern och Andreas Carlgren fått ansvar för miljöministeriet.
– Moderaterna har sådan oerhörd tyngd i den här regeringen, att ministerns mandat är kraftigt inskränkt. Han blir en sorts städgumma i den naiva övertro på marknadslösningar som kännetecknar moderaterna.
Rysningar
Från fackligt håll är man en smula förtegen tills vidare. Jonas Pettersson, informations- och presschef på Seko, säger att han vill vänta med sina bestämda omdömen tills efter att budgeten lagts fram. Men tillfreds är han inte.
– Biståndsminister Gunilla Carlsson har ju sagt att alla borde födas med F-skattsedel, och det är ett annat sätt att säga att inga kollektivavtal borde finnas.
Jonas Pettersson fokuserar på de löften som borgarna gick till val på, höjda egenavgifter och slopad avdragsrätt för fack- och a-kasseavgift, och samma tankar förekommer hos den vänsterpartistiska riksdagsledamoten Lena Olsson från Dalarna. Hon säger sig dessutom vara livrädd för vad som ska hända med bidragen till kommuner och landsting. Det är enligt henne oroväckande att moderaterna sitter på alla viktiga poster, och även på andra ministerposter finns skäl till frustration.
– Kristdemokraterna på socialministeriet ger mig rysningar. Deras syn på familjepolitik, aborter och HBT-frågor riskerar föra oss flera årtionden bakåt.