Min bästa vän i Grekland sedan 25 år heter Eleftheria. Hennes namn betyder frihet. Men i dessa tider känner hon sig allt annat än fri. Hon skriver till mig: ”Situationen är verkligen svår. Jag är rädd att det blir värre. Hela nationen befinner sig i en djup depression. Jag har i alla fall mitt jobb fortfarande. Men lönen går ner, månad efter månad, och skatterna går upp. Jag försöker behålla min värdighet och mitt lugn. Men det är inte lätt.”
Eleftheria är ensamstående mamma med två barn i tonåren. Hon har arbetat som lärare i många år. ”Lata greker” sägs vara krisens orsak. Det är en skymf mot Eleftheria. En skymf som upprepas av borgerliga media över hela Europa.
På det Europeiska vänsterpartiets högkvarter i Bryssel arbetar min kamrat Giorgos. Han sänder mig statistik från OECD och Eurostat. Den visar att grekerna i genomsnitt arbetar 44,3 timmar per vecka att jämföra med EU-genomsnittet på 41,7. Grekerna har 23 dagars semester per år mot tyskarnas 30 dagar. Och om arbetsproduktivitetens EU-snitt är 100, så ligger grekerna på 102, knappt efter tyskarna på 104. Det sägs att grekerna har levt över sina tillgångar. Men statistiken visar att Grekland både vad gäller de offentliga lönekostnader och utgifter ligger på eller under EU-genomsnittet. I hård klasskamp, liksom i krig, är sanningen det första offret.
Så varför har då den grekiska ekonomin havererat? De största problem är korrupta politiker och klientelismen. Ett system som tillåtit att en stor del av ekonomin är svart. Dessutom betalar de rika knappt alls några skatter. Skatteintaget i Grekland har varit betydligt lägre än EU-genomsnittet. Särskilt låg har bolagsbeskattningen varit. Vinstandelen av BNP i Grekland 2009 var 54,2 procent att jämföra med EU-genomsnittet på 38,9. Ett exempel: Grekland har världens största handelsflotta med mer än 4000 fartyg. Just nu låter de grekiska redarna bygga 600 nya skepp i Kina och Sydkorea (inte ett enda i Grekland). Dessa redare betalar 12 miljoner euro i skatt. Det blir 3 000 euro (ungefär 27 000 kronor) per båt. Kommentaren ”peanuts” är på sin plats. Så budgetdisciplin i den bemärkelsen skulle verkligen behövas. EU och IMF tvingar istället Grekland till lönesänkningar på mer än 30 procent, nedskärningar och vrakprisförsäljning av statlig egendom. EU håller flera toppmöten. Med obegripliga summor pengar vill de skapa en euroländernas nödfond och en akutinstitution för att rädda bankerna. De vill ha nya fördragsändringar som ska ge EU närmast total makt över de demokratiskt valda regeringarna.
I det senaste sparpaketet i Grekland avskaffades kollektivavtalen på den privata sidan. Den tidigare arbetsmarknadsministern Louka Katseki uteslöts ur det regerande socialistpartiet efter sin nejröst. Hon menar att paketet ”bryter ner de institutioner som säkrar arbetsrätten och är den demokratiska och sociala statens pelare”. Min vän Eleftheria deltog i massdemonstrationerna i Aten. Hon skriver om ”tårgas, polisprovokatörer och kaos”.
Vänsterns svåra uppgift i Grekland, och Europa, är att ur de desperata protesterna bygga en folklig rörelse som inte bara vill ha en ny regering. Utan också demokrati.
I detta grekiska ords ursprungliga mening: Folkmakt.
