Alla andra hade fel om Grekland, påstår Arenas chefsekonom Sandro Scocco. Men han berättar själv inte hela sanningen. Utan Grexit kan Syrizas krislösningar aldrig bli verklighet.
Det var inte den grekiska statsskulden som orsakade krisen i Grekland. Det var en dramatiskt försämrad konkurrenskraft, orsakad av den löne- och prisspiral som eurointrädet 2001 triggade igång, som orsakade skuldkrisen, den påtvingade åtstramningspolitiken och massarbetslösheten.
Denna process skildrar Arenas chefsekonom Sandro Scocco enkelt och övertygande i skriften Därför hade alla fel om Grekland. Men när det sedan handlar om att dra de uppenbara konsekvenserna så tvärnitar han.
Det är trots allt inte första gången som ett land hamnar i en kombinerad konkurrenskrafts- och skuldkris. Internationella och historiska lärdomar visar att det finns fyra viktiga verktyg som i olika kombinationer behövs för att finna en krislösning som någorlunda snabbt leder tillbaka till tillväxt och begränsar de sociala kostnaderna.
Krislandet bör ställa in betalningarna på utlandsskulden, låta valutan flyta fritt, under en övergångstid införa valutakontroller och låta bli att rädda skuldtyngda banker med skattepengar. Det sistnämnda förutsätter att landet har en egen valuta så att kraschade banker kan rekapitaliseras och ett fungerande finansiellt system upprätthållas. Problemet för Grekland är att de på grund av euromedlemskapet inte förfogar över ett enda av dessa verktyg.
Många har intresse av att framställa det program Syriza gick till val på som stolligt och orealistiskt. Men det är fel. Det är tvärtom i allt väsentligt ett förnuftigt program, mer präglat av traditionell socialdemokratisk kris- och välfärdspolitik än av revolutionsromantik. Men akilleshälen är att det aldrig kan förverkligas inom ramen för grekiskt euromedlemsskap.
Dels av politiska skäl. Merkel, ECB och eurogruppen kommer inte att tillåta det. Men i lika hög grad av ekonomiska skäl. Om den grekiska regeringen kraftigt höjer pensioner och minimilöner som de utlovat utan att kunna balansera detta med korrigerad valutakurs kommer konkurrenskraften åter att börja undermineras, bytesbalansunderskottet kommer tillbaka och nya åtstramningar tvingas fram.
Visst kan Grekland inom ramen för fortsatt euromedlemskap uppnå smärre lättnader, främst när det gäller formerna för återbetalning av skulderna. Men det handlar om justeringar som inte mer än marginellt ändrar vardagen för det grekiska folket. Massarbetslösheten kommer att bestå och Syrizas planer på att med finanspolitisk stimulans få fart på tillväxten kommer att diskret försvinna ned i finansdepartementets byrålådor.
Sandro Scocco skriver att Grekland behöver en årlig tillväxt på tre procent under ett decennium eller mer. Sant. Men att hävda att detta skulle vara möjligt inom en eurozon där inflationen i dag är noll, och vars edsvurna centralbanksledning förbundit sig att den aldrig får överstiga två procent, är inte seriöst.
Också en Grexit innebär problem och den som anser att riskerna är för stora kan finna relevanta argument emot. Men då ska man också klargöra konsekvenserna av att behålla euron. Det blir inget av med de flesta av Syrizas vallöften och det blir definitivt inte något decennium med tre procents tillväxt.
Det vet förstås en insiktsfull ekonom som Sandro Scocco. Frågan är varför han inte skriver det?
Debattartikeln har ebjudits Dagens Arena men de har avböjt publicering.
