I en intervju i den tidning som min parti­­av­delning delar ut kan man läsa följande:

”Sandro Scocco menar att vi inte skall konsumera mindre för att rädda klimatet.

– Dels finns det ingen opinion för det. Ingen politiker vill lag­stifta om sänkt inom­hus­temperatur, skippa bilen eller för­bjuda att äta nöt­kött. Men dels så är det inte heller nöd­vändigt. Vi kan ställa om sam­hället, så att produktion och transporter blir håll­bara och fossil­fria, men det krävs stora satsningar. Det är ingen lösning på klimat­­krisen att konsumera lite mindre. Det skulle kräva en alldeles för dramatisk konsumtions­­minskning. Det som måste till är en investerings­­driven om­ställning av hela ekonomin och i den kommer också nya jobb att skapas.”

Detta ut­talande väcker en rad frågor. Ska vi lösa alla de problem som till­växten orsakat med mera till­växt? Hur skall produktion och trans­porter bli håll­bara i en till­växt­ekonomi? Kan vi ha en evig konsumtions­ökning? Ska vi bara driva politik som det redan finns opinion för?

Runt 1950 hade de rika industrinationerna en resursförbrukning som motsvarade ett jordklot. I dag är motsvarande siffra för Sverige ungefär fyra jordklot. Om vi fortsätter på samma sätt: fem jordklot om tio år, tretton jordklot om femtio år. Detta är resurser som rätteligen tillhör folken i de fattigare länderna och våra barnbarn. För att på 20 år nå hållbara nivåer skulle det krävas en årlig minskning av resursförbrukningen på cirka sex procent.

För att slippa konfrontera väljarna med verkligheten har man i stället konstruerat begreppen grön tillväxt och hållbar tillväxt eller frikoppling.

Teorin om frikoppling säger att det är möjligt att fri­koppla ekonomisk tillväxt från ökad resurs­­förbrukning genom effektiviseringar och nya upp­finningar. Teoretiskt kanske det är möjligt men det finns inget exempel, sam­tida eller historiskt, på något av detta. Kapitalismen har under hela sin historia drivits fram­åt av just effektiviseringar och upp­finningar. Effektiviserings­vinsterna har alltid ätits upp av ökad konsumtion.

Så här skriver vi i Vänster­partiet i vårt parti­program: ”Den ekonomiska tillväxten måste under­ställas en utveckling som är ekologiskt håll­bar, vilket inte kan ske inom ramen för en kapitalistisk ekonomi.”

Vi slår fast att hållbar tillväxt är omöjlig i en kapitalistisk ekonomi. Men vilken tillväxt­politik skall vi driva i dag?

Genom att kalla tillväxten för grön ger man sken av att den skulle vara väsensskild från annan till­växt. Så är naturligtvis inte fallet. För att den gröna till­växten ska bli håll­bar kräver den just frikoppling från resurs­förbrukningen. Vilket ingen någonsin alltså har klarat av att genomföra.

Det finns inget som pekar på att vi kommer att kunna hålla oss inom den koldioxid­­budget som krävs för att hålla den globala upp­värmningen under två grader. Vi utrotar 200 arter varje dag. Världs­haven är till stor del utfiskade. Fosfor kommer snart att vara en bristvara inom jordbruket. Bristen på vatten kommer att få ofattbara konsekvenser. Vi är väldigt illa ute.

Om vi samtidigt vill rädda klimatet och det som återstår av jordens resurser, finns det då någon annan väg att gå än att minska den totala konsumtionen?

Det är hög tid för Vänsterpartiet att påbörja det svåra arbetet med att utforma en politik som leder oss till ett samhälle utan tillväxt. Vi bör också göra klart i kommande partiprogram att Vänsterpartiet betraktar fortsatt tillväxt som en omöjlighet om vi inte skall förvärra alla de problem vi står inför.