Spets hade en märklig dröm härom natten. Den utspelade sig i Konsum-kön – ett paket fryst majs i ena handen, en kvällstidning och en glass i den andra. Kön ringlade sig genom hela affären, från kassorna och in bland hyllorna hela vägen bort till pant-automaterna vid lagerdörren. Det gick långsamt i kön. Men efter en oändlig tid kom Spets äntligen fram. Varorna stämplades in och kassören frågade efter medlemskort.
– Vänta nu, sade kassören och granskade Spets, som plötsligt kände sig märkligt naken i sina sommar-shorts och sitt semester-linne.
– Du är väl inte från den här delen av stan? Jag känner inte igen dig.
Nej, jag var tvungen att medge att stammis-butiken faktiskt var belägen flera mil bort, eftersom det var en husvagnssemester som fört till just denna Konsum.
– Jaha, men om detta inte är din butik måste du anmäla dig i förväg.
Spets blev mycket osäker. För en medlem är väl varje butik en ”egen butik”? Ungefär här började drömmen anta formen av mardröm.
– Jaja, detta problem har vi varje år med semesterfirare, så jag gör väl ett undantag, suckade expediten och dolde inte sitt missnöje över att behöva hala fram blanketterna för ”Tillfälliga besökare”. Personnummer?
Spets, som blivit mer och mer osäker, mumlade fram svaret. Expediten stirrade nu oförblommerat irriterat.
– Är du född den 18:e? Varför står du då i den här kön?
Jag sneglade besvärat över axeln och försökte få en skymt av de andra (oändliga) köerna.
– Kunder födda jämna datum står i jämna kassor, DET kan väl i all fall inte vara någon nyhet? sade kassören. Det införde vi ju redan för tre veckor sedan, så det tillhör de gamla rutinerna, fortsatte han och stirrade sedan uppgivet på kassaskärmen där majsen, glassen och tidningen uppenbarligen redan var registrerade i systemet.
– Jag hinner inte ringa huvudkontoret för att göra ett felkvitto på de här nu, men nästa gång kan du väl ställa sig i rätt kö? Är du gift?
– Ne-neeej… stammade Spets, nu lätt yr i bollen.
– Tur för dig, för då hade du fått komma tillbaka imorgon eller möjligen fredag – såvida du inte bor på udda husnummer eller planerar att köpa Penninglotter hos oss, förstås.
Nu kunde Spets inte annat än gapa, men behövde uppenbarligen inte svara denna gång, för strax fick jag kvittot i handen.
– Men, försökte Spets och viftade lamt med kvittot, det här är ju inget kvitto utan en kravlapp…
– Javisst, sade kassören, eftersom den här kassan har nummer 7, det vill säga ett udda nummer, kan jag inte ta betalt, men huvudkontorets telefontid har gått ut för dagen så du får komma tillbaka på torsdag men då lägger vi på en straffavgift som uppgår till två eller fyrahundra kronor – beroende på om du avser fortsätta använda vår Konsumbutik och om du i så fall vill lägga över alla dina besparingar i vår nya folkbank…
Men här någonstans vaknade Spets med en flämtning. Vilken tur att det bara var en dröm! Så Spets hoppade ur sängen, glad och lättad över att dagens ärenden bara bestod i ett besök på vårdcentralen och ett snabbt ärende på Posten.