Det menar Camille Chalmers, en av de sociala ledarna i protesterna på Haiti i en exklusiv intervju för Flamman.
– Folket har reagerat på en helt oacceptabel valprocess. I princip är det en repetition av vad som utspelades 2010-2011 när USA, OAS (de Amerikanska Staternas Organisation) och EU tillsatte en president som i verkligheten valdes i en motbjudande manipulerad valrörelse. Till det ska vi lägga fem års regeringsstyre som satte konstitutionen från 1987 ur spel, säger han.
I bakgrunden är det som vanligt USA som drar i tåtarna, menar Chalmers.
– Denna allvarliga politiska kris har sina rötter, inte bara i det starka beroendet av USA. Krisen förvärrades av elva års närvaro av FN-styrkan MINUSTAH. Den påtvingades Haiti med förevändningen att den skulle förstärka de demokratiska institutionerna, men vad MINUSTAH gjorde var att försvaga dem. De upprättade en fullständigt kontraproduktiv allians med de mest konservativa krafterna i landet, med oligarkin som hyser ett djupt hat mot demokratin och som inte kan fungera i en normal demokrati, säger han.
Enligt Chalmers kan det som nu sker i Haiti ses som en parallell till statskuppen i Honduras 2009. Kuppen fördömdes internationellt men USA införde inte ens importförbud mot den nya regeringen. Precis som där vill USA, med sina 33 investerade miljoner dollar i presidentvalet, se en politik som motsvarar deras intressen i Haiti.
– Valen genomfördes för att den avgående regeringen hyser en nostalgi för Duvalierepoken och vill inrätta en smygande diktatur med en sofistikerad auktoritär regim som är motsatsen till de demokratiska erövringarna som folket gjorde åren efter 1986.
Det året störtades ”Baby Doc” (Jean-Claude Duvalier), son till diktatorn ”Papa Doc” (François Duvalier) som styrde Haiti med järnhand och militärlagar 1957-1971.

Folkmassornas krav

– Statspropagandan som backades upp av USA och medierna förfäktade att den andra valomgången den 24 januari borde genomföras. Detta ledde till allmän ilska hos folket. Den 11 januari gick tiotusentals människor ut på gatorna i Port-au-Prince. Deras krav är en uppskjutning av den andra valomgången den 24 januari, ett annullerande av valprocessen, president Martellys avgång den 7 februari, en omräkning och undersökning av de avlagda rösterna i presidentvalet i oktober 2015 samt bildandet av en övergångsregering som utser en ny valtribunal och sanerar hela valsystemet.
– President Michel Martelly tillsatte en valtribunal som försökte påtvinga folket sin egen presidentkandidat Jovenel Moïse, en exportör av bananer till den europeiska marknaden, säger Chalmers.

Valfusket i siffror

I ett reportage i New York Times som beskrev valfusket togs som exempel Gerald Jean, en kandidat i valet till Nationalförsamlingen i augusti 2015. När en rivaliserande kandidat ifrågasatte hans seger började ledamöter av det högsta valrådet kräva mutor för att fastställa Jeans seger. Det överenskomna priset slutade på 24 900 dollar. När en motkandidat gav ett högre bud gick segern till denne varvid Jean gick ut offentligt och till och med visade upp kvittot från banken på den insatta mutsumman. Skandalen blev ett faktum och två ledamöter i valtribunalen hade inget annat val än att avgå.
Det uppenbara valfusket tvingade Martelly att tillsätta en kommission för att utvärdera valet den 20 oktober 2015. Trots att det var presidentens egen kommission blev rapporten ett dråpslag mot valets legitimitet. Kommissionen utredde 15 procent av tusentals valprotokoll från varje bord med valurnor som hade registrerats i presidentvalet. Bara åtta procent av dessa var korrekta. I slutrapporten presenterades följande sammanfattning: mer än 57 procent av de räknade rösterna hade inte undertecknats av väljaren på vallängderna, mer än 30 procent av de räknade rösterna hade ingen anknytning till en id-handling, mer än 46 procent av siffrorna som återgavs på valprotokollen var falska och mer än 43 procent av de kontrollerade valprotokollen hade uppgifter som hade strukits eller uppvisade förändringar av siffrorna.
USA:s regering som hade 1 700 valobservatörer på plats uppgav dock att de inte hade upptäckt några som helst problem. USA-observatörerna kritiserades starkt för sin inblandning. Bland annat hade de gått ut i radio och legitimerat valet innan ens det centrala valrådet hade avslutat sitt arbete, en händelse som upprepar sig i varje land där den USA-stödda kandidaten vinner.
– Men den 22 januari tvingades det centrala valrådet konstatera att det var omöjligt att organisera den andra valomgången och avgick.

Två antagonistiska politiska projekt

Chalmers säger att USA pressar på för en snabb andra valomgång. Den folkliga sociala rörelsen i Haiti och paraplyorganisationen G8 (åtta presidentkandidater som drabbades av valfusket), menar att det behövs mer tid och under tiden bör en provisorisk övergångsregering bildas som förbereder en rad snabba reformer.
– Två olika politiska projekt konfronteras just nu. Det ena omfattas av majoriteten av folket som har slagits sedan 1986 för att bygga upp demokratiska statliga institutioner. Det andra är en re-kolonialisering av landet som ackompanjeras av den militära ockupationen av Haiti, ett fullständigt brutalt och oacceptabelt projekt. Under de senaste fem åren har de försökt införa en ny ekonomisk politik med målet att ta över landets naturresurser och gynna USA:s och Kanadas transnationella företag. Det pågår en aggressiv offensiv för att ta kontrollen över gruvsektorn och börja exploatera i dagbrott av guldfyndigheter. Skattefria zoner ska upprättas för textilindustri och jordbruk och satsningar ska göras på lyxturism, säger Chalmers.
– Det haitiska folket har gått till offensiv för att Haiti återigen ska bli suveränt.