Höstlöven lyser i klara färger utanför fönstret hos Peter Boon. Vi har stämt träff i enrummaren, där han bor med sin fru som just nu är på jobbet. Det är tack vare hennes inkomst som de klarar sig nu, berättar Peter över en kopp kaffe.
– Samhället är på väg utför. Hela välfärden håller på att krackelera.
Det var för ett år sedan som Peter sade upp sig från den lilla verkstaden där han arbetade som svetsare. Han gick till Arbetsförmedlingen, där han fick bra hjälp som han är nöjd med. En arbetspsykolog började utreda om han möjligen lider av ADHD.
Halv a-kassa
Som svetsare hade han nästan 22.000 kronor i lön. Egentligen är de förlorade 9.000 bara ett räkneexempel, för Peter har idag bara halv a-kassa. Han är halvtidssjukskriven, och har fått intyg från läkare för att kunna få halv sjukpeng framöver.
Men det är ju inte alltid som försäkringsläkaren godkänner sjukpeng bara för att man fått läkarintyg, påpekar jag. Då får han lite ågren. Hittills har han trängt undan sådan oro.
Men det är skönt att ha fått hjälp av arbetspsykolog och kurator, säger Peter.
– Nu när jag fått hjälp, har jag börjat analysera mig själv. Till exempel varför jag hade svårt för vissa grejer, ända tillbaka till skolan.
Problemet är att han har så lite pengar att leva av.
– Jag har diskat och svetsat sedan 1980-talet. Nu med ”det nya arbetarpartiet” blir man behandlad på det här sättet.
Men när du säger upp dig, då får du väl skylla dig själv? säger jag bryskt.
– Jag tycker inte det. Jag mådde psykiskt dåligt.
Arbetsgivaren var ogin och gav honom inte gehör, menar han. Och när han varit med om en cykelolycka och var hemma med ont i benet blev han ifrågasatt.
– Jag klarar inte att ta sån skit. En del kanske gör det, men inte jag.
Hade samhället sett annorlunda ut, hade han kunnat gå från ett deprimerande jobb till något annat och bättre, menar han.
På 1980-talet kunde han säga upp sig och gå en AMU-utbildning för att bli svetsare. Sådant kan man inte göra idag.
– Jag är förvånad att det är så tyst kring de här sakerna, för det måste ju vara fler än jag som drabbats.
– Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan gör bara sitt jobb. Men de får agera kanonmat när folk blir förbannade. De är bara myndigheter. Deras personal går själv in i väggen. Det är den här jävla regeringen.
Ingen fördjupning
– På sätt och vis kan jag förstå dem som röstade på Moderaterna, för alliansen har sånt stort mediastöd.
Det gäller även public service-kanalerna menar han.
– Hur långa är debatterna? Högst fem minuter! Det handlar inte om att fördjupa sig.
– De har egentligen ljugit för röstfiske. Bakom det har det dolt sig den vanliga gamla överklasspolitiken. Men i och med att du inte hinner fördjupa dig i något så köper folk det där.
– Hur mår folk på jobbet egentligen? De vågar inte vara hemma om de är sjuka för de är rädda att förlora jobbet, eller att förlora mycket ekonomiskt.
Skulle dela med sig
– Det är nog många som inte mår så bra. Det finns en psykisk oro. När jag själv jobbade vågade jag inte vara hemma
– Jag jobbade elva år i sträck som svetsare och har knappt varit sjukskriven nånting. Jag åkte taxi till jobbet när jag gick med kryckor. Jag har jävlarimig jobbat men nu är det jag och flera andra som drabbas.
– Kapitalismen styr människorna, i stället för tvärtom.
– Tyvärr är det väl politiskt självmord att säga att man vill ta bort alla fyra stegen i jobbavdraget. Men jag skulle gärna göra det, om jag haft ett jobb skulle jag dela med mig.
