– Åtagandena är desamma, oberoende av individens sociala ställning och det finns ingen begränsning av behandlingarna, berättar Montserrat Diaz Lominchar som jobbar inom sjukvården i Madrid.
– Men privatiseringarna bryter helt och hållet med detta system. I praktiken har det betytt att det privata fått de lönsamma delarna och de kostsamma delarna blir kvar hos det offentliga.
Med krisen som ursäkt, vill regeringen, under ledning av högerpartiet Partido Popular och med stöd från EU och IMF, skära ned och privatisera ännu mer. Bland förslagen för 2013 finns en ”åtgärdsplan” som omfattar privatisering av 27 vårdcentraler och 6 sjukhus bara i Madridområdet. Dessutom införs en avgift på ungefär 9 kronor per recept och en höjning av egenavgifterna för olika tjänster, såsom mediciner, proteser, ambulanstransporter etcetera.
– En nedskärning av kostnaderna för hälso- och sjukvården kan enbart genomföras genom att skära ned på personalen och vårdinsatserna. Enbart under 2013 beräknar man minska personalen med 35 procent och utgifterna för förbrukningsvaror med 48 procent, säger Montserrat som är fackligt aktiv i CCOO (Arbetarkommissionerna).

Vit flodvåg

Den omtalade ”vita flodvågen” symboliserar de offentliga sjukvårdsarbetarna i Madrid. Sköterskor, läkare och annan sjukvårdspersonal som protesterar, demonstrerar och strejkar.
– Till denna flodvåg har även brukarna, medborgarna och olika rörelser till försvar av offentlig sektor anslutit sig. Dessa rörelser består av grannskap, några politiska partier, några fackliga organisationer, patientföreningar, säger Montserrat.
– Regeringen bryr sig inte om alla demonstrationer och strejker, utan fortsätter med sina nedskärnings- och privatiseringsplaner.
Men Montserrat menar att det är möjligt att vinna:
– Det handlar om att arbetstagarna och deras organisationer enas i kampen mot regeringen kring ett gemensamt mål – att nedskärningarna dras tillbaka och att privatiseringarna av hälso- och sjukvården stoppas.