Gaza mitt älskade (Karneval förlag, 2011) är en samling av Gideon Levys texter från den israeliska tidningen Haaretz, svidande texter med förfärande berättelser från Israels våldtäkt på Gaza. Här finns också sarkastiska uppgörelser med hymlande israeliska politiker, från höger till det som är kvar av vänstern.
Nils Schwartz i Expressen har svårt med boken, anser att tonläget är uppskruvat. Hur kan det vara något annat med tanke på vad som skedde under slakten av Gaza under operationen Gjutet Bly? Gideon Levy anklagas också för att distansera sig från hyllade israeler som Amos Oz och David Grossman. Hur kan han göra annat när dessa försvarar övergreppet på Gaza?
”Vanlig israel”
Inför utgivningen av boken besöker Gideon Levy Sverige och sitter i sommargrönskan utanför Karneval förlags lilla stuga i Vita Bergsparken. Han ger inget intryck av monstrum, snarare en mycket vänlig man som distinkt och välformulerat svarar på frågor han hört många gånger förut.
Han beskriver sig själv som en vanlig israel som visste ganska lite vad som hände på de ockuperade områdena. Hans omsvängning till tung kritiker kom ganska naturligt.
– Det var mycket enkelt. Jag reste till de ockuperade områdena, något som israeliska journalister inte brukar göra. Genom att vecka efter vecka resa runt förstod jag vilket oerhört drama som ägde rum där, vilken oerhörd tragedi, vilken oerhörd orättvisa.
Det var då Gideon Levy bestämde sig för att kontinuerligt täcka ockupationen, något som märkligt nog inte görs av israeliska medier.
Han vill enkelt berätta för dem det de inte vill höra, för deras egen skull, det som sker bara en timmes bilfärd bort. Gaza får ingen israelisk journalist besöka sedan 2006, men Västbanken är öppen
– Jag arbetar mycket systematiskt, varje söndag sedan 25 år tillbaka åker jag dit och samlar berättelser, det som händer vanliga människor. Israelerna får inte glömma att palestinierna är människor.
Självcensur
Gideon Levy tror själv att hans viktigaste målgrupp är journalisterna, de som inte skriver om vad som händer.
– Israeliska medier är de största medlöparna till ockupationen. Utan medierna skulle ockupationen inte varat så länge. Hade medierna berättat hela sanningen skulle folk börjat ställa sig frågor, men de gör inte sitt arbete. I Israel finns det en koalition av förläggare, journalister, redaktörer, läsare och regeringen som inte vill bry sig om vad Israel gör på de ockuperade områdena.
Det är självcensur, vilket är mycket värre än statlig censur. Skälen är strikt kommersiella, de vill inte reta upp sina läsare. Gideon Levy har inte skaffat sig många vänner i Israel, en gång blev han attackerad två gånger på gatan under en vecka, men han har inte haft problem med det officiella Israel.
– Det måste sägas om Israel. Jag har total frihet att skriva. Jag har aldrig förhörts, jag har aldrig arresterats. Det är den vackra sidan av Israel.
Vänstern i Israel är han däremot mycket dyster inför. Den blir svagare för varje år, efter den andra intifadan kollapsade den. Det som finns kvar är några små modiga grupper av ungdomar som åker till Västbanken och demonstrerar. De är inte många och har ingen påverkan på opinionen. Den gamla traditionella vänstern, som han kallar den sionistiska vänstern har helt raderats ut.
– De har gått på lögnen att det inte finns någon palestinsk motpart att förhandla med. De säger ”vi hade fel, det finns ingen motpart”. Jag tycker det visar att deras hållning inte var solid från början.
Aggressiva unga
Inför dagens israeliska samhälle känner sig Gideon Levy betryckt. Tel Aviv är en pulserande stad med packade restauranger och ett dynamiskt klubbliv. Det vimlar av folk på de soldränkta stränderna, livet är underbart. Folk tänker inte längre än morgondagen och det är en del av problemet. För alldels i närheten lever folk i en katastrof och det kan inte hålla på så i längden. Men ockupationen påverkar ändå människors mentalitet.
– Kör du bil i Israel märker du hur aggressiva bilisterna är. Den unga generationen i Israel är mycket arrogant, mycket nationalistisk, mycket aggressiv. Det finns en djup tro bland israeler att vi är de utvalda, mycket bättre än andra.
Gideon Levy tror inte på en enstatslösning, i nuläget. Den skulle bli en apartheidstat. En tvåstatslösning börjar också kännas allt svårare i takt med att bosättningarna expanderar på Västbanken.
– Ship to Gaza kommer inte att påverka opinionen i Israel men det gör att omvärlden inte glömmer Gaza. Är det lugnt så bryr sig ingen, världen måste påminnas om att 1,5 miljon människor lever under omänskliga villkor.
Den arabiska våren är den enda ljusningen. Den har påverkat de palestinier i grannländerna som sökt sig till de stängda gränserna till Israel. Vid en andra manifestation sköt armén ner 23 obeväpnade demonstranter på Golanhöjderna som tagit sig fram till gränsen.
– Om de fortsätter sätter de Israel i en mycket svår situation. Omvärlden kommer inte tillåta Israel att skjuta ner fredliga demonstranter. Och det är bara genom omvärldens påtryckningar vi kan komma till en lösning på vår konflikt. USA sitter på nyckeln.
