Under de senaste fem åren har ”Gonzalo” levt med hoppet att Migrationsverket skulle behandla hans asylansökan positivt. Men idag, fem år efter att han landade på Arlanda, har han fått nej i alla instanser och order om avvisning ur landet.
– Jag är till yrket musiker, född i hamnstaden Barranquilla vid den karibiska kusten i norra Colombia. Där arbetade jag under många år i fattigområdena med kulturella aktiviteter och sociala basverksamhet för hyresgästföreningarna.
Radio i Stockholm
Det säger han när jag träffar honom en kväll på föreningen Jaime Pardo Leal, en förening för de colombianer som tillhör den politiska vänsteroppositionen men tvingats gå i exil. I föreningen deltar han i radioverksamhet och sänder via internet. Men det är en verksamhet som både den militära underrättelsetjänsten som regimen i Bogotá anser tjäna vänstergerillan Farc. All denna verksamhet är därför utsatt för förföljelse och spioneri. När det colombianska skolfartyget Gloria anlände till Stockholms hamn förra året, fotograferades de som stod på kajen och demonstrerade, av andresekreteraren på Colombias ambassad i Stockholm.
Spionnätverk i Stockholm
När president Uribe tillträdde i augusti 2002 ställde han upp målet att skapa ett ”Nätverk av 100 000 colombianer i utlandet”. Gonzalo och de colombianer som tillhör oppositionen i landet menar att de ska ha exakt samma uppgifter som Chiles ambassad i Stockholm hade under Pinochetdiktaturens år vid makten (1973-1989).
I Colombia har Uribe inrättat en jättelik organisation av angivare för polis och militär.
– Den 19-20 januari 2001 spelade vi på flera firmafester i staden San Pablo som ligger i länet Bolivar, berättar ”Gonzalo”. Efter denna händelse förvandlades våra liv till ett rent helvete. Skriftliga mordhot skickades till våra hem undertecknade av ”AUC” (samordningsorganisationen för de paramilitära dödsskvadronerna). Vi kallades en ”grupp av gerillamusiker” och anklagades för att vara sympatisörer och kollaboratörer till gerillan. Men jag misstänker att det är arbetet i fattigområdena, som flera av medlemmarna i orkestern utförde, som var den egentliga orsaken till mordhoten.
Han valde att lämna Colombia men Migrationsverket trodde inte på att han var politiskt förföljd.
– Jag känner mig naturligtvis orättvist behandlad. Migrationsverket har inte sett den verkliga vidden av den förföljelse som vi drabbades av. Men jag fortsätter hävda min rätt och kämpar för att verket ändrar sitt beslut, säger han.
Han arbetar för en radiostation som förra året utpekades offentligt i Colombia för att stå i tjänst hos gerillan. Regimen bevakar ”Radio Café Stereo”, säger kollegorna på radion. Att utvisa Gonzalo är att leka med hans liv som insats, är deras slutsats.