Det har getts ut fler böcker om klimatfrågan de senaste åren. Makten över klimatet skriven av Christian Azar tillhör de mer läsvärda. Boken är pedagogisk och vetenskapligt noggrann samtidigt som den är lättläst och allmänbildande.
Med säker hand förklarar Azar hur växthuseffekten fungerar och vad dess konsekvenser kan bli. Därefter går han vidare och skissar på olika energialternativ och lösningar på problemen. Det märks att Christian Azar är vetenskapsman, han är professor i fysisk resursteori vid Chalmers. Han undviker tvärsäkra prognoser och slutsatser som inte kan beläggas. Att beskriva verkligheten och det som faktiskt är belagt räcker gott för att understryka hur avgörande klimatfrågan är för vår framtid. Det är få vetenskapsmän som har förmågan att skriva så enkelt och begripligt som Azar. Samtidigt undviker Azar att bli allt för alarmistisk, han pekar istället på våra möjligheter att lösa problemen.
Jag menar inte att alarmisterna har fel i sak, men att läsa debattörer som hela tiden tar till storsläggan kan bli ganska tröttande. Jag gillar Azars problematiserande, öppenhet och erkännande av att vi inte alltid har svaren på våra frågor. Ett extra plus är hans starka nord-syd perspektiv och förmågan att försöka förklara motiven för länder som Kina och Indien som nu snabbt ökar sina utsläpp.
Bland bokens intressantaste delar är en diskussion om vikten av det egna ansvaret och livsstilen jämfört med övergripande politiska beslut. Azars entydiga slutsats är att det endast är politiska beslut och styrmedel som kan vända utvecklingen. Dessutom kommer han i praktiken med mycket starka argument för att en koldioxidskatt, som har varit så framgångsrik i Sverige, är betydligt mer rättvis och effektiv än handel med utsläppsrätter som idag är EU:s huvudspår.
Azar framstår i grunden som en teknikoptimist. Men kanske är optimismen alltför stor? Det är en sak att, som i Sverige, lägga om vilka bränslen som används till fjärrvärme, en helt annan sak är att få en hållbar bilism eller minska de stora utsläppen av växthusgas från köttproduktion. Det kräver en betydligt större omställning av våra livsmönster och politiska beslut som kan bli ganska impopulära. Här kan jag tycka att boken inte fullt ut tar tag i de utmaningar som vi står inför.
I Makten över klimatet redogörs för våra olika alternativ och val på energiområdet. Argumenten för ökade satsningar på energieffektivisering samt vind och solenergi är övertygande och starka.
När det gäller biobränslen och etanol görs viktiga problematiseringar om exempelvis konflikten mellan mat och energiproduktion.
Även kärnkraften behandlas. Azar undviker att välja åt läsaren, vi serveras argumenten men lämnas att fundera själva om vad som blir de bästa lösningarna. När det gäller kärnkraften önskar jag att Azar hade gett läsaren mer hjälp på vägen. I ett kapitel argumenterar han konsekvent om riskerna för kärnvapenspridning och dess koppling till civil kärnkraft. Men jag hade gärna sett att han också hade försökt väga in frågor som framtida bränsleförsörjning, ekonomi, miljöförstöring vid bränsleproduktion och risker vid drift och slutförvaring av avfall i kalkylen för kärnkraften. Få personer skulle kunna göra det med större trovärdighet än en professor i fysisk resursteori som har stort miljömedvetande. Men kanske är det en frågeställning som kräver en längre utredning.
Mänskligheten har aldrig tidigare stått inför ett lika allvarligt och svårlöst miljöproblem som klimatförändringarna. Andra miljöfrågor som har hanterats framgångsrikt, som försurning och utsläpp av ozonförstörande ämnen, var inte alls utmaningar av samma dignitet som den vi nu står inför. Azar drar många historiska paralleller i sin bok. Han jämför med slavhandeln och kampen mot slaveriet. Bland slaveriets försvarare fanns de mäktigaste av ekonomiska intressen, nationell egoism och hotet om ekonomisk tillbakagång om slaveriet stoppades. Ändå segrade förnuftet och humanismen. Det kan ske även i klimatpolitiken. Det handlar i grunden om politisk vilja.
