De ekonomiska konsekvenserna av de globala klimatförändringarna presenterades under förra året i den mycket uppmärksammade Stern-rapporten av Nicholas Stern, tidigare chefsekonom vid Världsbanken. I den kan man läsa att det ekonomiska priset av att agera nu för att försöka förhindra hindra de värsta effekterna och anpassa oss för de oundvikliga konsekvenser visserligen kommer att kosta en hel del pengar men att det ändå är betydligt billigare än vad det kommer att kosta om ingenting görs. De exakta kostnaderna har debatterats men det är frågan om stora ekonomiska summor.

Av växthusgaserna ansvarar koldioxid för cirka 60 procent av klimatpåverkan och metangaser för cirka 17 procent. Övriga växthusgaser, bland annat dikväveoxid står för resten. Lösningen och det viktigaste medlet för att agera mot klimatförändringarna sägs vara att minska nivåerna av växthusgaser i atmosfären dramatiskt. Detta håller Reino Abrahamsson, som arbetar med klimatfrågor och åtgärder och styrmedel för växthuseffekten på Naturvårdsverket, med om.
– De viktigaste insatserna vi människor kan och måste göra är att minska utsläppen av växthusgaser, det är det viktigaste. Det finns andra luftutsläpp som också påverkar med partiklar som finns i luften, en del av det har och göra med det som kallas fördunkling att göra, och har mest med kyla att göra. Sen finns det exempelvis freoner som påverkar men där har arbetet med att få bort dessa gått mycket längre, säger Reino Abrahamsson till Flamman.

Sveriges utsläpp av växthusgaser är bland de lägsta bland OECD-länderna, räknat per invånare och utsläppen har minskat något de senaste åren. År 2005 uppgick Sveriges utsläpp av växthusgaser sammanlagt till 67 miljoner ton, vilket är en minskning med 2,7 miljoner ton jämfört med år 2004. Sedan 1990 har utsläppen minskat med cirka 7 procent. Men utsläppen måste minska betydligt mer än så, och det måste ske på global nivå. Även om Sveriges utsläpp är betydligt mindre än många av de andra industriländerna så är utsläppen såväl i Sverige som i övriga industrialiserade delar av världen mycket stora jämfört med utvecklingsländerna.
Reino Abrahamsson säger att det i teorin finns en möjlighet att nivån av växthusgaser i atmosfären kan stannar på dagens nivå för förutsatt att alla utsläpp skulle stoppas helt. Då skulle nivån ligga som den är i dagsläget och sedan mycket långsamt sjunka, olika gaser har olika lång livslängd.
Han tror dock inte att detta kommer att ske och han är heller inte alltför optimistisk om möjligheterna att nå de mål som har satts upp för att dämpa den temperaturhöjning som blir resultatet av utsläppen av växthusgaser.

– I princip måste man börja minska utsläppen ordentligt inom 5–10 år för att nå de mål om att begränsa temperaturhöjningen till högst två grader varmare än under den förindustriella perioden. Då kommer nivån på den totala mängden växthusgaser i atmosfären ligga på omkring 450ppm (parts per million).
Denna minskning måste ske globalt men just nu är det en ökning som pågår. Jag tror tyvärr att det kommer att vara väldigt svårt att lyckas med detta, det finns en vilja globalt men inte någon samstämmighet på exakt vilka metoder som ska användas, säger han.