Författaren Adam Hochschild skildrar i boken ”Spräng bojorna” den mödosamma kampen mot slaveriet i det brittiska imperiet. Slaveri var snarare regel än undantag vid denna tid, uppskattningsvis tre fjärdedelar av jordens befolkning levde i någon form av slaveri vid slutet av 1700-talet. Inte ens den franska revolutionen rubbade slaveriinstitutionen. Deklarationerna om frihet och jämlikhet omfattade inte de afrikanska slavarna i de karibiska kolonierna.
Antislaverirörelsen är en fascinerande historia om folkbildning, taktiska allianser, bojkotter och politiskt fotarbete. Men minst lika intressant är de mäktiga slavägarnas motstrategier. Den rasistiska logiken må ha legat som ett självklart raster över hela imperietanken, men slaverilobbyn var smartare än att i denna explosiva tid av frihetskrig och revolutioner försöka vinna slaget med enbart rasargument. I stället blandade de en cocktail av motangrepp som känns förbluffande välbekanta så här tvåhundra år senare. En del misstänkliggörande av motståndaren: de hade minsann själva dragit nytta av slaveriet, de var ohederliga, osedliga och allt annat uselt som den genompolitiserade pressen var beredd att trycka. En del förnekelse av fakta: de väldokumenterade övergreppen hela vägen från den västafrikanska slavkusten via dödsbringande båtresor till de oändliga arbetspassen på de karibiska sockerrörsfälten avfärdades som hjärnspöken och konspirationsteorier. En del corporate bullshit: I själva verket gjorde kolonialstaterna en insats för de afrikaner som fördes över Atlanten, eftersom de annars skulle ha levt som slavar i sina hemländer – och det under betydligt sämre förhållanden. Och så klassikern: Om vi skulle sluta med slavhandeln skulle bara några andra ta över och vår ekonomi skulle krascha.
Så småningom slutade slavskeppen att rulla över Atlanten och kolonialherrarna omstrukturerade sin verksamhet. Enligt FN lever åtminstone 12 miljoner människor idag som slavar i sina hemländer. Ytterligare upp till 2 miljoner utsätts för människohandel varje år. Drygt en miljard människor lever på mindre än en dollar om dagen. Och den ekonomiska elitens argumentation är sig lik.