Visste du att Migrationsverket åker på så kallade uttagningsresor? Nej, det är nog inte många hört det förut. Samhällsprogrammet Faktum i SVT upplyste om fenomenet i måndagens program.
”Varje år ska några av de mest utsatta flyktingarna i världen komma till tryggheten i Sverige. Av Sveriges kvot av 1 700 flyktingar tog vi bara emot 1 200 förra året. Och de väljs ut på märkliga grunder”.
Det uppdagades att det inte bara är skyddsbehovet som spelar roll, utan också hur de kan tänkas passa in i det svenska samhället. Hundratals flyktingar lämnas varje år kvar i lägren på grund av de hårda svenska reglerna, som får kritik av både FN och Amnesty. Ordet som används i Migrationsverkets urvalsprocedur är ”integrationspotential”. Så när dom reser runt i världens flyktingläger är det inte endast skyddsbehovet som avgör, vilket åtminstone jag trodde var fallet (och även migrationsministern Barbro Holmberg), utan om personen ifråga kan anpassa sig till det svenska samhället.
Det är absurt. När anses en människa ha integrationspotential, undrar man ju då. Har en handikappad person det, eller en analfabet? Vad med sjuka, blinda och lytta personer? Fattiga?
Uppenbart är att Nalin Pekgul anses ha integrationspotential. Hon hyllar det svenska kungahuset i en bok, som kommer ut till kungens födelsedag och får som tack en usel och pinsam artikel i samma ämne publicerad på DN debatt. En slags klapp på det svarta huvudet. Hon blev med den artikeln, vad man skulle kunna kalla för nyttig idiot. Är det dessa kvalitéer som efterfrågas?