Ibland ställs frågan om den internationella kvinnodagen verkligen behövs. En del menar att det är orättvist med en kvinnodag när det inte finns en mansdag. Andra tycker att det är viktigare att prata om individer istället för att generalisera utifrån kön. På Flamman har vi ägnat oss åt att nagelfara genomsnittssvensken för att se om vi kan ge svar på några frågor.

Genomsnittssvensken är 42 år och bor i en tätort. Hon heter troligast Anna Johansson, har 1,94 barn och arbetar inom vård- och omsorgssektorn. Hon tjänar 26 200 kronor i månaden, vilket är 4 400 kronor mindre än hennes manliga motsvarighet. Om vi jämför med hennes lika gamla manliga  arbetskamrat, med samma utbildning och erfarenhet, får Anna drygt 94 procent av hans lön.
71 procent av alla som arbetar ofrivillig deltid är en Anna Johansson, trots att hon utgör ungefär hälften av befolkningen. Dessutom är hon nästan ensam om att jobba deltid för att ta hand om barn eller andra anhöriga, som exempelvis åldrande föräldrar.
Anna Johansson tar ut 64 procent av alla vård av sjukt barn-dagar, 77 procent av föräldraledigheten och utför ungefär 66 procent av allt obetalt hemarbete. Anna tillagar sju av tio vardagsmåltider. En intressant parentes i sammanhanget är att hennes man lagar 17 procent av all vardagsmat. Det ger en lucka på 13 procent. Den maten står barnen i familjen för, som alltså är nästan lika flitiga kockar som sin pappa.

Anna Johanssons nit i hushållsarbetet och i omvårdnaden av barnen kan möjligen förklara en del av hennes andra vanor. Hon tittar exempelvis mindre på tv än sin man.
Ger hon sig in i politiken har hon tio procents lägre chans att hamna i riksdagen jämfört med sina manliga gelikar. I landstings- och kommunfullmäktige är den möjligheten ännu något lägre. Men det finns mer grundläggande skillnader än så. Anna Johansson blir nämligen inte politiskt aktiv alls i så hög utsträckning. På ett genomsnittligt partiföreningsmöte lär det gå lite knappt en och en halv man för varje Anna Johansson. Bland fackligt aktiva är Anna också lite mer sällsynt, även om skillnaden inte är lika stor. Stor är däremot skillnaden om vi gör ett nedslag bland professorer och i styrelser för börsnoterade företag. Där tycks hon närmast utplånad i vissa fall. För varje manlig professor går det en femtedels Anna Johansson.
Bara under 2010 var risken drygt fem procent att antingen Anna Johansson, hennes dotter eller hennes mamma skulle bli utsatt för ett sexualbrott. När det gäller kärlek och nära relationer ter sig hennes liv närmast som rysk roulette. Risken för att hon någon gång under sitt vuxna liv kommer att bli utsatt för våld av en närstående man beräknas upp till 46 procent.

Det är dystra siffror för Anna Johansson. Undra på att hon är mer sjuk än sin man. Inte blir det muntrare om vi studerar den globala motsvarigheten till Anna. Snarast tvärtom. Hon utför 60 procent av allt arbete. Risken för att hon ska utsättas för våld av en närstående man ligger någonstans mellan 30 och 60 procent. Det är nog inte fel med en internationell kvinnodag ändå.