De ständiga opinionsmätningarna pekar på att det blir en hårfin skillnad mellan vänster- och högerblocket i söndagens val. Men med Centerpartiets deltagande i ”vänstersidan” är väljarna i princip garanterade någon form av högerpolitik under nästa mandatperiod. I skuggan av riksdagsvalet rör sig dock väljare åt vänster på flera håll i landet. Det är främst Vänsterpartiet och Socialdemokraterna som har gått starkt framåt i opinionen, vilket kan leda till maktskifte på flera håll.

I Region Uppsala ökar Vänsterpartiet med 4,5 procentenheter från förra valresultatet, enligt den senaste mätningen. Det innebär att partiet går om SD som tredje största parti. Eftersom Socialdemokraternas stöd är i stort sett oförändrat, medan Moderaterna backar kraftigt och KD är det enda högerpartiet som går framåt, innebär det att det kan bli fråga om ett maktskifte. Ett sådant skulle i så fall hänga på Miljöpartiet som för tillfället regerar med de borgerliga.

En annan plats där Vänsterpartiet gör bra ifrån sig är det traditionella S-fästet Göteborg, där en borgerlig allians styrt sedan förra valet. Den rödgröna sidan har repat sig och Vänsterpartiet har de senaste åren blivit största parti i medlemsantal och seglat upp som en utmanare till Moderaterna om platsen som näst största parti i opinionen. I våras såg de tre rödgröna partierna ut att kunna nå egen majoritet, men i en mätning från i juni backade de till dryga 47 procent. Den styrande borgerliga alliansen får dock bara drygt 31 procent. Vänsterpartiet samlar mellan 16 och 17 procents stöd och hoppas nu på att ett maktskifte kan ske efter valet.

– Det finns goda utsikter till att bilda vänsterstyre nu. De flesta väljare har runnit tillbaka från Demokraterna till Socialdemokraterna. Och vi ser ut att ha växt också, så vi hoppas få majoritet. Det var på håret sist, säger V:s lokala ordförande Daniel Bernmar till Flamman.

Han tror att partiets framgångar beror på flera orsaker.

– Vi bygger en allt större rörelse i Göteborg. Vi är störst i medlemsantal, så vi syns och hörs. Ett annat skäl är att vi gör skillnad – röstar man på oss får man något för det. Den tredje orsaken är klimatet i staden. Göteborg är en arbetarstad, och väljarna ligger till vänster. När andra har rört sig högerut har vi stått stilla. Då blir det tydligt för väljarna.

Lokalpartiet Demokraterna var till stor del orsaken till att de borgerliga partierna kunde ta över styret efter förra valet. Partiet, som Bernmar beskriver som ”ett allmänborgerligt missnöjesparti”, tog röster från både S och M och blev näst störst. Samtidigt ville inte Socialdemokraterna samarbeta med vänstern.

– Resultatet blev ett högerstyre med liten majoritet. Det var olyckligt och vi hoppas att vi kan undvika det nu.

Men ett eventuellt vänsterstyre kan också hänga löst. Relationerna mellan V och S har varit frostiga sedan 2018, då V och MP valde att göra upp med de borgerliga partierna om budgeten.

– Det innebar att S inte fick några presidieplatser, vilket var ganska känsligt för dem. Det har varit tufft för dem att hantera, men vi hoppas att vi ska kunna komma överens nu. Jag ser ingen annan lösning framöver, säger Daniel Bernmar.

Även i Västra Götalandsregionen kan det bli maktskifte åt vänster, återigen främst på grund av Vänsterpartiets framgångar. Partiet ökar från förra valets 9,6 till 12,6 i den senaste undersökningen från GP/Sifo. Samtidigt backar det blågröna minoritetsstyret till dryga 42 procent.

Enligt V:s regionala gruppledare Carina Örgård kan partiets framgångar förklaras av vårdkrisen i regionen.

– Vi har haft blågrönt styre i åtta år och det jag hör när jag pratar med folk är att många funderar på hur det går med vården och vem det är som styr egentligen. Vi har långa vårdköer som bara blir längre, och det finns inga lösningar på den borgerliga sidan som folk tror på. De pratar om att kapa köerna till 2023 och det kan nog ingen tro på. De gör samma sak som de gjort i åtta år, det vill säga erbjuder marknadslösningar.

Liksom Daniel Bernmar pekar hon på tydligheten som en förklaring till framgången. Till skillnad från andra partier har Vänsterpartiet från början varit öppet med var man står och vilken typ av styre man vill ha.

– Vi är tydligare än Socialdemokraterna och har försökt vara aktiva utåt. Jag blev gruppledare för ett år sedan och det har varit vårt mål, att bli tydligare för människor, säger Örgård och fortsätter:

– Samtidigt är S som på riksnivå: de signalerar att de vill styra med C samtidigt som de vill klara sjukvården. Det blir otydligt för människor. C vill ha marknadslösningar och S är otydliga med vad de vill. Så vi är det enda alternativet just nu.

På många sätt liknar dock situationen i regionen den på riksplanet, vilket kan försvåra möjligheterna för ett vänsterstyre. Socialdemokraterna i Västra Götalandsregionen föredrar att regera med Centerpartiet – ett begär som inte uttryckligen har besvarats av C. Samtidigt är det regionala Miljöpartiet mer högerlutande än rikspartiet.

– Vi hoppas kunna bryta det. Vi tror att många miljöpartister är trötta på borgerligt styre, säger Carina Örgård.

Hon utesluter inte heller att C kan ingå i ett rödgrönt samarbete, även om det skulle försvåra möjligheterna till ren vänsterpolitik. Men Örgård säger att V, till skillnad från tidigare år, inte kommer kompromissa bort sina prioriterade krav till förmån för ett maktskifte denna gång.

– Det har tidigare gått att samarbeta mellan V, S och MP men då har vi också gett med oss ganska mycket. Det kommer vi inte att göra nu. Vi kan inte kompromissa med till exempel kollektivtrafiken. Ska vi delta i styret måste vi få genomslag för vår politik.

På andra platser är det Socialdemokraternas framgångar som kan möjliggöra ett maktskifte. I Region Gotland ökar partiet med hela 11,5 procentenheter till 47,4 procent i en mätning från slutet av juni. Tillsammans med V:s ökning till 11 och MP:s 3 procent kan det möjliggöra ett rödgrönt styre.

I Norrbotten förlorade Socialdemokraterna makten efter förra valet för första gången sedan 1938. Men nu ser det borgerliga styret tillsammans med Sjukvårdspartiet ut att bli ett mellanspel. S ökar med drygt åtta procent och ser ut att kunna ta över makten tillsammans med ett eller flera andra rödgröna partier.

I Stockholm stad har S ökat med 6,3 procentenheter i en augustimätning. Även V går framåt och är i närheten av M, som har kollapsat till sin lägsta nivå på över 50 år. Samtliga borgerliga partier utom SD backar. Vilket styre som kan bli aktuellt lär bestämmas av Miljöpartiet. Ett annat alternativ är en rödrosa majoritet, om S och V fortsätter framåt och Fi klarar spärren.

Exakt vad vänstertrenden i lokala och regionala val beror på är svårt att slå fast. Enligt David Karlsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, är det vanskligt att dra några långtgående slutsatser från opinionsundersökningar på lokal nivå eftersom underlaget är mycket svagare än på riksplanet.

– Opinionsundersökningarna är så få på lokal nivå. Om bara en tiondel av de resurser som läggs på nationell nivå lades på opinionsundersökningar på lokal nivå skulle vi veta mycket mer inför valen.

– Det enda man kan göra är att jämföra med tidigare val, men många partier har ju bytt väljare nu. Det kan ha bidragit till dessa förflyttningar, säger han.

Generellt är dock vissa partier historiskt starkare än andra på lokal nivå. SD är till exempel starkare i riksdagsvalet och har sämre representation på lokal nivå, enligt David Karlsson.

– Det brukar gå bättre för Socialdemokraterna på lokal nivå. Centerpartiet har också relativt starkt stöd lokalt.

Samtidigt menar han att det är ett samspel mellan nationella och lokala faktorer som avgör hur det går i lokalvalen.

– Till exempel gissar jag att det är ”Magdalenaeffekten”, Ukrainakriget och coronakrisen som har påverkat Socialdemokraternas stöd här i Göteborg.