Jag stod vid diskbänken söndag morgon och fyllde på kaffepannan för vårt morgonkaffe när huset skakade till, först hörde jag en smäll, sen en utdraget muller med vibrationer.
Porslinet i köksskåpen skramlade.
Ytterligare ett jordskalv på grund av gruvan i Malmberget.
Om det kändes så kraftigt på Mellanområdet, hur har det här varit för de boende uppe i Malmberget?
Jag har tidigare tagit upp frågan om Malmbergets framtid i ett antal insändare i länstidningarna. Gruvan äter upp Malmberget i ett allt snabbare tempo. Den ökande brytningstakten skapar stora spänningarna i berget. Spänningar som orsakar skalven.
Skalv som blir kraftigare och kraftigare.
LKAB:s principer om ersättning är inte anpassade till den snabba utveckling av gruvverksamheten som vi ser i dag. Att successivt ersätta berörda fastighetsägare med kommunen inkluderat räcker inte i dag. Framförhållningen måste bli mycket större beträffande inlösen av fastigheter.
Situationen i Malmberget skapar en oro för de boende, inte bara i Malmberget utan i hela kommunen. Framtidstron påverkas av det som sker, eller rättare skrivet, av det som inte sker.
LKAB bör nog med det snaraste ändra attityd i frågan och börja tänka långsiktigt framåt i frågan.
För det första ska det inte knusslas med inlösen av fastigheter, värdering ska ske utifrån vad en likvärdig bostad eller kommunal anläggning kostar att bygga idag.
Infrastruktur som behövs för de nya bostadsområdena ska också LKAB ta ansvar för.
För det andra så vore det till fördel både för LKAB och för samhället i stort att avvecklingen av de mest utsatta delarna av Malmberget sker snabbt. Stora delar av Malmberget är i princip ett industriområde.
Om inte LKAB visar ett på ett konkret sätt att de menar allvar med att skynda på samhällsflytten så är min övertygelse den att LKAB har en annan dold strategi beträffande framtiden i Gällivare kommun.
Vi har ju som de flesta idag vet indikationer på stora mineralfyndigheter runt och i stora delar av tätorterna Gällivare och Malmberget. Vi har även alla sett barackerna som bebos av arbetare utifrån, under den tid de har arbete i kommun.
Är det LKAB: s tanke om framtiden? Ett litet samhälle som inte är i vägen för gruvverksamhet och långpendlande gruvarbetare som bor i barackläger.
Jag är uppvuxen i Pajala kommun och återvänder ofta till mina rötter. Jag noterar en försiktig spirande optimism bland kommuninnevånare i Pajala om framtiden. Många börjar tro på att gruvorna där blir av. Även om det bli långpendling till dessa gruvjobb så kommer det enligt många ändå att bli så, att ett flertal av arbetstillfällena kommer att innehas av återvändare och andra som smittas av optimismen i Pajala.
I Gällivare är situationen det omvända. Jag blir mer och mer övertygad om att Pajala befolkningsmässigt kommer att gå om Gällivare i en inte allt för avlägsen framtid.
Så mina frågor till LKAB: s ledning och ägare är: Var och hur ska era anställda bo? Långpendlare eller fast boende i kommunen?
Det är LKAB som har bollen. Men även kommunledningen måste bli mycket tydligare i frågan.