Jag undrar var massarbetslösheten tog vägen och var kommer alla jobbexplosioner ifrån?
Expressens Ingvar Hedlund påstod med en tidstypisk före- valet- rubrik att ”Persson ljuger…” Enligt tidningens egen kartläggning var Sveriges arbetslöshet egentligen uppe i otroliga 17 procent (2006-05-03). Hur hög är den idag, Expressen?
Enligt Kent Asp, professor i journalistik och masskommunikation, så var valet 2006 unikt. Alliansen tog hem storslam och segrade i de tre grenar som undersökts sedan 1979- valfrågorna, partiernas sakfrågeprofiler och bilden som gavs av aktörerna. Frågan om vilket Sverige vi faktiskt lever i har aldrig varit mer betydelsefull, enligt Asp. Han bedömer dock utan några vidare eller djupare resonemang borgarnas medieseger som ”skälig”. De var helt enkelt skickligare på att föra fram sitt budskap. Men trots att Göran Persson agerade oengagerat blysänke skulle jag vilja komplicera frågan.
Någon borde på allvar undersöka exakt hur/varför borgarna kunde bygga upp en sådan krismedvetenhet och mitt i en högkonjunktur vinna val på att reformera arbetsmarknadspolitiken? Hur kunde problemet utanförskap trummas in så högt att väljarna tydligen inte hörde hur borgarnas lösningar såg ut?
Enligt Asp tidigare undersökningar så dominerar moderaterna och folkpartiet grupperna inflytelserika stockholmsjournalister som rapporterar om politik och mediechefer med redaktionellt ansvar. Till den här valrörelsen hade också ledarsidesmaterial flyttat ut på nyhetsplats och de kommenterande journalisterna själva blivit politikens centralgestalter. Tillsammans med den borgerliga mediedominansen överhuvudtaget så bidrog dessa faktorer till att, som jag tror, tre grundackord slogs an som bildade valrörelsens bakgrundsbrus och kom att påverka dess utgång.
1) Vi lever i en enpartistat.
2) Socialdemokraterna är en arrogant maktelit med orättfärdiga privilegier.
3) Sverige behöver maktväxling.
Ledarsidor och annat opinionsbildande material pumpade ut dessa budskap som för många, inte minst bland vanliga journalister, blev till sanning. Det förklarar varför Malliga Maud tordes hävda att granskningen av folkpartiet måste avblåsas eftersom väljarna annars förhindras diskutera valfrågor. Det förklarar även varför skandalen dog efter fyra dagar. Varför mediadrevet kring de nya statsråden avstannade precis när man avslöjat Anders Borgs lögner om svarta barnflickor.
Varför han också kan ta flyget till jobbet för 9000 om dagen. Det förklarar varför Carl Bildt aldrig behöver avgå och varför det aldrig kommer att bli någon skandal kring Reinfelts skumma hushåll. Sverige har nämligen bara ett arrogant maktelitistiskt skandalparti.
Jag fruktar därför redan nästa valrörelse. På ett övergripande sätt förvandlar den borgerliga medieövermakten inte bara vanlig hygglig normalvänster som Flamman, Aftonbladet kultur och Ordfront Magasin till apartvänster. Konkret betyder att det inte kommer att spela någon roll hur smart socialdemokraterna eller vänsterpartiet lägger upp sina kampanjer i framtiden. Precis som Sverige år 2006 var ett land i kris kommer det 2010 vara välmående företagarvänligt med stark framtidstro.
Och vänstern kommer att bli anklagad för att ”vilja skruva klockan tillbaka”. Det kommer att bli 2010 års succéhit och upprepas så många gånger att det kommer låta som en förnuftig anklagelse på riktigt. Sedan kan arbetarrörelsen stå där med sina nytvättade halsar men utan mediepolitik. Mot borgerliga ledarsidor kämpar själva gudarna förgäves.
