Österrikes vicekansler Heinz-Christian Strache fångas på film. Ledaren för det högerextrema partiet FPÖ sitter i en soffa på Ibiza och super, samtidigt som han samtalar med en rysk miljonär om att ta över österrikisk media.

När videon nådde offentligheten i helgen innebar det slutet för Straches politiska framgångar.

Samarbetet mellan FPÖ och de konservativa i ÖVP föll samman i ett slag, och nyval utlystes.

Videon, en sjavig affär inspelad av okända händer, blev droppen. Där går gränsen, ändå.

Gränsen gick däremot inte: När Strache ledde ett parti som grundandes av nazister; när han gjorde en nazistisk hälsning på bild; när han poserade med automatvapen under deltagande i en nazistisk kampövning eller när han drev en djupt främlingsfientlig politik.

Det säger någonting om hur rädda den mer moderata europeiska högern är för Ryssland.

Det säger också någonting om hur envist konservativa över hela Europa vill tro att de verkligt högerextrema partierna kan låta bli att vara vad de är.

Det kan de förstås inte.

På måndagen visade SD återigen att de också är precis vad de varit. Peter Lundgren, mannen som SD även i fortsättningen vill ha som sin förste representant i Europaparlamentet, avslöjades med att ha tagit en partikollega på brösten mot hennes vilja.

I en bisarr video som SD lade upp i början på veckan diskuterar Peter Lundgren och kvinnan det inträffade. Ett ganska konstlat manus låter tittaren veta att Peter Lundgren varit en dumbom men att de båda nu är vänner som ska gå på lunch.

Ungefär samtidigt som SD släppte filmen delade Expressen med sig av ytterligare detaljer ur ett inspelat telefonsamtal mellan den drabbade kvinnan och en partikollega. I det berättar kvinnan att hon blivit fasthållen under händelsen och inte kunnat ta sig loss. Hon säger sig vara glad att det var andra i rummet.

Händelserna skedde för över ett år sedan, ett år under vilket de andra i rummet varit tysta och Lundgren suttit kvar.

Både det inspelade samtalet och tystanden speglar ett av grundproblemen i en så kallad våldtäktskultur: om förövaren blir förlåten av offret anses det okej. Då är det inte egentligen ett övergrepp, då är det, som de båda Sverigedemokraterna beskriver det i videon ”utrett”.

Då kan man ta lunch sen.

Oavsett hur genuint den drabbade kvinnans förlåtande är lär det ha varit en förutsättning för hennes fortsatta karriär inom partiet.

Det kommer förstås en punkt där en person som Peter Lundgren blir en för stor belastning och tvingas bort, precis som Heinz-Christian Strache till slut fick sin dag.

Men övertrampet har skett och varken kompakt tystnad, krishanterande videor eller avgångar gör det ogjort.

Och återkommande enskilda händelser bildar mönster, oavsett hur man försöker spinna dem.

Trädet tar sin näring från rötterna.

Någon dag måste Europas höger inse att det träd som Heinz-Christian Strache och Peter Lundgren representerar måste fällas om vi vill vara säkra på att det inte växer.