Julen inleds i Sverige med Lucia den 13 december. I Finland märker man dess ankomst snarare tack vare det ivriga firandet av julfester, lilla jul. I Finland firar bara finlandssvenskarna Lucia. I Sverige firades hon till en början endast i västra Sverige och har ingenting att göra med det från början hedniska julfirandet. Den unga kvinnan i vitt med ett rött sidenband om livet var från början ett italienskt skyddshelgon, som gjöt martyrdöden.
De äldsta uppgifterna om Luciafirandet i Sverige härstamman från Västergötland och början av 1800-talet. Bruket att fira Lucia i arla morgonstund går tillbaka till denna tid.
På 1900-talet hade Luciafirandet spridit sig till hela Sverige, blev ett jippo och fick sin nuvarande officiella prägel när en Stockholmstidning tog upp det hela före det senaste världskriget. Själva sedens kärna har vi, som så mycket annat, fått från Tyskland med inflyttade hantverksfamiljer och herremän.
Julen har ingenting med kristendomen att göra utan har i Norden, och inte bara här, firats sedan hedenhös. Själva ordet ”jul” är fornnordiskt och betyder ursprungligen fest. Det har förresten två gånger lånats in i finskan, dels i betydelsen jul (joulu) och dels i bemärkelsen av fest i allmänhet (juhla).
Julen har ett dubbelt ursprung. En fornnordisk fest har sammansmultit med den kristna högtiden och var fullt utbildad när kristendomen kom hit upp.
Jultraditionerna kommer från fyra håll. Den första är den kristna julfestens uppkomst och historia. Bakom den ligger hedniska fester, främst romerska, vilka har påverkat den kristna festen. Vidare finns vissa uppgifter om den fornnordiska julen och dess uppgående i den kristna julen och slutligen senare uppgifter från och med 1500-talet om det folkliga julfirandet.
De kristna firade ursprungligen trettondagen som dagen för Jesu födelse. Seden började sannolikt i Egypten. Romarna firade emellertid den 25 december som vintersolståndets dag. Solreligionen var nämligen statsreligion i det romerska riket.
Denna festdag var så djupt rotad i romarnas kultur, att den inte kunde utrotas ens när folk gick över till kristendomen.
Från och med 350-talet gick de kristna prästerna därför över till att upptaga den hedniska festen i sin religion och flytta dagen för Jesu födelse till den 25 december.
Det är omöjligt att förneka förekomsten av en julfest i Norden under hednisk tid. Under vikingatiden hette det, att man ”drack jul” för god gröda. När kungarna häruppe blev kristna, flyttade de julen från midvinternatten i januari, då man hade firat i tre dagar, till den nuvarande julhelgen.
Julafton kallas på svenska också för ”dopparedagen”, och barnen räknar ”dan före dan före dopparedan”. Namnet kommer från seden att doppa bröd i fläskspadet från julskinkan.
Förr satte man alltid upp smakfulla bonader med julmotiv. Idag är de ofta tyvärr av papp eller plast med något banalt motiv som domherrar eller en kristusbild. Sedan långt tillbaka har det varit sed att göra rent, feja och pynta till jul. Husmor vet också idag, trots feministrörelsen, vilket arbete som är förenat med julen. Inte bara matlagningen tar sin tid utan även städningen.
I medlet av december, den 17, firade romarna en stor fest, Saturnalierna, då skillnaden mellan herre och slav var upphävd. Festen var en säkerhetsventil i systemet, för att någon gång på året ge slavarna ett slags mänskovärde. Seden återupptogs av makten i och med karnevalerna i de katolska länderna under medeltiden och av samma orsak. De fortlever ännu i den katolska världen och är som starkast där förtrycket är värst.
Det är mot denna bakgrund man bör se den våldsamma karnevalen i exempelvis Rio de Janeiro.
I Stockholm försökte man i början av 1990-talet att ordna med festival och av samma orsak: Bröd och skådespel blir allt viktigare för att makten skall kunna upprätthålla systemet i länder där mänskorna mår allt sämre.
Vattenfestivlen i Stockholm utgick emellertid inte ur ett påbud. Den var snarare vad som brukar kallas ”en social beställning”, som genast fylldes av makten.
Under Saturnalierna sände man varandra också gåvor, oftast vaxljus och dockor. Härav kommer vårt bruk att ge julklappar, men mer om det senre.
Förr strödde man halm över golvet i stugan, men seden försvann, när husen försågs med brädgolv. En annan anledning var brandfaran. Halmen luktade gott och spred trivsel i huset, när barnen fick tumla om på golvet.
Julen är ljusets högtid, inte minst julljusens. Förr lyste man till vardags upp stugorna med torrvedsstickor. Ljus användes blott vid högtider, speciellt vid julen. De blev ett tecken också för fest. Det högtidliga förstärktes av bruket att lysa upp kyrkorna med levande ljus. Först använde man sig av vaxljus men sedan kom stearinljusen
Tomten hade från början ingenting med vår jultomte att göra. Han var en liten elak farbror, som kunde ställa till besvärligheter för husbondsfolket. På julafton fick han därför ett fat gröt som ställdes under lofttrappan. Gröten åts upp av djuren.
Under 1800-talet förvandlade författare och konstnärer emellertid denne elake gårdsvätte till den fryntliga figur, som barnen och affärsmännen går och väntar på hela året. I äldre tider var det julbocken som kom med julklpparna. Man gjorde en bock av halm och placerade honom vid julgranen, eller så fick någon klä ut sig till bock.
Det gamla svenska namnet på julgubben (jultomten) lever kvar i finskans joulupukki. Finskan är en frysbox ur vilken vi kan fiska upp många gamla germanska ord som vi själva inte använder, också om de finskspråkiga inte alltid är medvetna om det.
Seden att ge julgåvor kommer som tidigare nämndes från romarna. I Sverige är den inte gammal. Hos oss började man först att ge gåvor till nyåret, men under 1700-talet blev det bland de högre skikten vanligt att i stället ge julklappar.
Seden att ta in en gran i huset kommer från Tyskland, där den är känd sedan början av 1600-talet.
Högadliga (grevar, friherrar och riksråds ättlingar) familjer hos oss hade gran redan under medlet av 1700-talet. Bruket spreds sedan nedåt i samhällslagren, men ännu vid förra sekelskftet fanns det de som inte hade julgran och borgarnas pigor åkte hem till landet och berättade att herrskapen släpade in ett träd i huset om julen.
Hur mycket är egentligen svenskt i vår jul?
