När jag var barn kände man till vitlök som en doft hos invandrare. Sedan kom en period då vissa hade vitlök i all mat, samt i barnens öron när de fick öroninflammation. Idag är vitlökens betydelse allmänt känd och den tronar som esset bland antioxidenterna.
Anti-oxi-den-ter. Smaka på ordet! Visst låter det som ett gäng härförare som drar ut i strid? Glada musketörer med svajjande plymer?
Ingefära, avocado, broccoli, morötter, olivolja, lök… Förmodligen skulle man kunna räkna upp ALLA grönsaker. Därtill grönt te. Och rött.
När jag växte upp var denna typ av kunskap flum. Så är det inte längre. Nya rön presenteras och POFF! så vet ”alla” att broccoli skyddar mot cancer. Att ingefära är bra mot värk. Att olivolja är bäst.
Hälsosam mat ligger i tiden. Idag har vi all kunskap för att leva friska till 120 års ålder – vilket lär vara människans kapacitet. Men paradoxalt nog ökar sjukskrivningarna. Sjukdomar handlar om obalanser. Vi kan avstyra ålderstecken och sjukdomar genom att äta rätt och på så sätt driva anti-oxidanterna till strid. Visste ni till exempel att den gamla konserveringsmetoden, mjölksyrade grönsaker, har samma effekt på mage och tarmar som Novalucol och liknande läkemedel?
När någon blir sjuk behandlar den traditionella sjukvården oftast bara symptomen. Det är som att klippa av sladden till varningslampan och tro att problemet är löst. Eller som Gabrielle helt frankt uttryckte det: ”Jag har ont i huvudet, alltså lider jag brist på Magnecyl”. Här har bokmarknaden funnit en nisch: det finns en uppsjö av böcker som handlar om att äta sig frisk. Och floden av hälsokokböcker forsar in över bokhandelsdiskarna, Susanna Ehdins bok Den självläkande människan är den mest kända – senast fann jag den på en renskötares matbord i Karesuando. Titeln – Den självläkande människan – är genial för vår tid. Den säger att vi alla bär krafterna inom oss. Titeln antyder att hälsa inte kräver något större arbete. Hälsan finns så att säga i kroppen, det gäller bara att hjälpa den på traven. Bara och bara. Så enkelt är det inte. I vårt stressade och förgiftade samhälle är det ett tungt arbete att leva hälsosamt. Ännu tyngre blir det om man inte har vanan inne eller kunskapen med sig från början.
Själv har jag alltid varit teoretiskt intresserad av den ”alternativa” mathållningen. Ändå är det svårt att läsa alla de här optimistiska ”mat är medicin”-böckerna utan att bli rent yr i huvudet.
För att inte tala om att omsätta teorierna till praktik.
Jag vet hur svårt det är eftersom jag själv lagt om mina kostvanor. Jobbar på att byta ut allt det onyttiga med god lagad mat av bra råvaror.
Min tröskel är att jag inte är en van matlagerska. Jag började laga mat regelbundet först för tio år sedan. Nu kan jag det, hyfsat. Men så fort det blir det minsta stressigt i mitt liv så är det det som får stryka på foten. Som om jag skulle må bättre av det. Träna och promenera. Smörja in kroppen och fila naglar. Ha tid för intellektuell, andlig och social stimulans. Läsa böcker, tidningar, och se tv-nyheterna. Umgås med familjen och ringa mamma. Träffa gamla vänner och lära känna nya. Meditera. Vara för sig själv. Uppleva äventyr på semester, och samtidigt göra ingenting. Ta sitt demokratiska ansvar och protestera mot världens orättvisor. Diskutera livet med sina barn och köra dem till fotbollen. Och så förkovra sig och gå till frissan. Skratta lite varje dag, och gråta när man är ledsen. Därutöver tvätta bilen och kläderna, vattna blommor och dammsuga huset, reparera fönster och natta barnen. Puh.
Det är en heltidssyssla att ta hand om sig själv, sin familj och sitt hem. Om man vill hålla sig frisk – när ska man hinna arbeta? Dygnet har bara 24 timmar och ofta tar hälsan stryk. Man kan inte köra bil på tom tank, men vi tycks tro att det går med kroppen och göder oss med ”vit mat”, snabbmat, hamburgerkött, besprutade råvaror. Det är brottsligt att misshandla andra. Däremot är det helt okej att misshandla sig själv. Men även självmisshandel straffar sig. Har det någonsin gjorts en statistisk undersökning av de utbrändas matvanor? Personligen är jag övertygad om att mathållningen, eller bristen på den, är en av de största bovarna när människor kör slut på sig själva. Att västvärldens människor vill finna vägen till ett hälsosamt liv och sin fulla kraft, det råder det inga tvivel om. Det är bra! Det ska vi fortsätta med. Men våra ambitioner frontalkrockar lätt med yttre och inre krav – och vi blir ännu mer stressade.
Och sedan har politiker mage (!) att påstå att folk fuskar när de sjukskriver sig!
