Det är en överraskad vinnare som möter mig i telefonen.

– Sjukt, oj, tack! Det trodde jag inte. Ouff, jäklar. Jag känner mig smått förvirrad, var inte beredd på det här. Tänker oftast att andra är bättre.

Hela juryn slogs av hans naiva men ändå slagkraftiga verk, och av den snygga konsthistoriska blinkningen.

– Jag går ofta till Goya för att fånga mani och paranoia. Sedan tänkte jag på hur Erdogan käkar sitt eget folk, inte minst kurderna.

Han har själv reagerat på hur Sverige har skött relationen till Erdogan, även om han fick pröva sig fram när det gäller måltavlan för monstrets aptit.

– Det är borgarfegt från Sverige. Först tänkte jag att han skulle äta på Kristersson, och i en annan skiss var det Sveriges karta, men allt kändes fel. Fokus måste ligga på vad han gör mot sitt folk.

Han säger att man måste hoppas att satir kan göra skillnad.

– Om inte annat så gör det skillnad för dem som läser och uppskattar det, så att man orkar med allting. Men i det stora hela vet jag inte.

Både jag själv och tidningen har omnämnts i turkiska nyheter de senaste dagarna, så jag undrar hur han ställer sig till den möjligheten.

– Hade inte tänkt så långt. Men det är klart det vore kul om det gör någon arg.

För pengarna tänker han köpa en trappa till sin dvärgtax så att hon kan komma upp på sängen.

Det får bli en rätt lyxig variant då.

– Ja, kanske en elektrisk rulltrappa.