Theresia Löfgren arbetade tidigare inom telemarketing. Hon berättar för Flamman att effektivitetstänkandet i branschen är hårt. Därför anställer många företag unga människor som inte alltid kan sina rättigheter. På Löfgrens tidigare arbetsplats arbetade man efter provision. Hon säger att även detta bidrar till både psykisk och fysisk ohälsa.
– Har man inte gjort det man ska och fått in den tänkta provisionen reser man sig inte från stolen för att gå och ta en fika. Är man inte klar med sitt arbete när dagen är slut, kan det häda att man sitter kvar och sliter.
Nio av tio som arbetar på så kallade callcenter lider av fysiska besvär, framför allt värk i nacke och skuldra, samt huvudvärk och ögonbesvär. Detta visar den första delstudien Arbetsförhållanden och hälsa vid ett urval av callcenterföretag i Sverige.
Undersökningen påbörjades på HTF:s begäran och ämnet ska kartläggas ytterligare.
– Vi har sett till att detta kom i gång för att slippa en massa bekymmer längre fram, säger Tommy Mases, avdelningschef för HTF:s sydöstavdelning.

Han menar att det nu är dags att se vad det är som döljer sig bakom siffrorna och hitta vilka faktorer det är som orsakar de anställdas besvär.
– Både branschen och vi här på facket är överens om att vi måste ta de här siffrorna på allvar. Den här undersökningen ser vi som en väckarklocka, säger Mases.
Han anser att klimatet just nu är bra för att arbeta vidare och förbättra de anställdas arbetsmiljö.
Theresia Löfgren menar att hela arbetssituationen sätter press på folk att arbeta utan att ha sin hälsa i åtanke.
– När jag vände mig till facket och berättade att jag arbetade under hög psykisk press, menade de att detta var vanligare än vad jag kunde föreställa mig. Det är mer regel än undantag att man anställer folk och utnyttjar dem intensivt under en kort period. Ett sätt att avverka folk, säger hon.
Hon påpekar dock att alla företag inte arbetar likadant. Inom de så kallade callcentran finns olika utlagda uppdrag, där andra företag lagt vissa funktioner. Det kan handla om att svara i växel eller göra bokningar, men även försäljning. Det företag som Löfgren arbetade för arbetade tidigare med växelarbete, men gick senare över till endast försäljning.
Arbetslivsinstitutet har, tillsammans med Yrkes- och miljömedicinska kliniken vid Sundsvalls sjukhus samt Institutet för psykologisk medicin vid Karolinska institutet, genomfört den landsomfattande undersökningen. Rapporten vänder sig till hela callcenterbranschen, berörda myndigheter och parter på arbetsmarknaden, företagshälsovård och andra berörda intresserade. I rapporten framgår att arbetet är dominerat av kundsamtal, som av många uppfattas som monotont och med stillasittande och bundenhet vid arbetsstationen. Fler än hälften ansåg att samtalsbelastningen var lagom eller för låg, medan en femtedel tyckte att den var för hög.
Många kände sig övervakade och kontrollerade och med begränsade möjligheter att styra det egna arbetet. Den fasta lönen hos ett callcenterföretag är ibland kopplad till ett bonussystem som kan baseras på företagets eller individens prestationer, till exempel registrerad samtalstid eller arbetsledarens bedömning av kundbemötandet, skriver Arbetslivsinstitutet i sin rapport. Pristävlingar med olika belöningar och öppet anslagen samtals- och försäljningsstatistik har enligt rapporten beskrivits som förekommande ”morot och piska”.

Hans Selander är personalansvarig på Bite Teleperformance. Han ser mer av den mentala belastningen än den fysiska, hos sina anställda.
– Folk blir trötta av att prata mycket i telefon. Ibland kan det vara besvärliga kunder, säger han.

Bite Teleperformance är ett av de förtag som varit med i Arbetslivsinstitutets undersökning.
– Vi gick med på att delta under premisserna att det sker en uppföljning. Just nu håller vi själva här på arbetsplatsen på med att arbeta fram en bättre miljö. Vi delar ut enkäter och vår personal ska få utbildning i bland annat ergonomi, säger Selander.
Från Arbetslivsinstitutets sida menar man att rapporten ska ligga till grund för att callcenterbranschen ska kunna vidareutvecklas och ge långsiktigt hållbara arbetsplatser.
Riktlinjerna för en positiv utveckling bör vara att optimera callcenteroperatörernas möjlighet till både kroppslig och mental variation i arbetet, samt möjligheter till kontroll över det egna arbetet.