En tyst sensation lyser med sin frånvaro i varje tidning. Det har varit sommar och nejsidan leder fortfarande. Ja, till och med mer än före sommaren.
Vi har alla väntat på den nya strategin från EMU-anhängarna. Nu kommer den från den viktigaste aktören i hela omröstningen, statsminister Göran Persson. Det är en taktisk reträtt – ett hastigt och tydligt medgivande om att man inte kan spå i några positiva effekter av EMU. Det handlar om de berömda 100 000 jobben.
Den 4 juni menade statsministern att EMU-inträde skulle ge 100 000 nya arbetstillfällen i Sverige. Den 3 augusti menade statsministern att man inte alls kunde säga hur många fler jobb EMU skulle ge. Statsminister har alltså abdikerat som spågubbe. Nu väntar vi bara på att Aftonbladet skall ta avstånd från sin väderschaman.
Men Perssons utspel är något mer: en reträtt som kommer att splittra EMU-anhängarna. Perssons utspel kritiserades direkt av DN:s ledarsida, som ville hålla kvar den hårdare linjen. Och det är klart att DN:s ledarsida är missnöjd – den tidigare Perssonlinjen harmonierade ytligt sett mer med de borgerliga ja-sägarna. Svenskt näringsliv kommer med all säkerhet att fortsätta sin bergsäkra linje med utspel som lovar vad som helst bara Sverige inträder i EMU.
Men låt oss backa bandet: själva historien om de 100 000 jobben är värd att granska.
Faktum är att det var Svenskt näringsliv som först kom med påståendet att EMU skulle ge 100 000 nya arbetstillfällen. Det skedde i en rapport i april 2003. Två månader senare kom Fackliga röster för Europas rapport och Görans Perssons uttalande som också sa att 100 000 nya arbeten kunde skapas. Det intressanta är dock att argumentationen är helt olika. Svenskt näringsliv menar till exempel i sin rapport att ”strukturella reformer” är en viktig del i EMU:s fördelar. ”De senaste 10-20 åren har de flesta länder genomfört förändringar i positiv riktning. Svenskt näringsliv har framfört en rad förslag för att öka Sveriges tillväxt, såsom att öppna för arbetskraftsinvandring, öka konkurrensen i hela ekonomin, öka incitamenten för utbildning, minska sjukfrånvaro med mera.” Vi vet alla vad detta betyder- att minska sjukfrånvaron betyder att sänka sjukersättningen. Att öka incitamenten för utbildning innebär större löneklyftor. Svenskt näringsliv passar också på att ta Tysklands senaste reformer som exempel på vad man menar med strukturella reformer. Man kallar dem ”de djärvaste efter andra världskriget”. Och visst är det djärvt att avskaffa avgiftsfri sjukvård och att minska antalet månader med arbetslöshetsersättning från 18 till tolv.
Men det är ju just sådant socialdemokratiska väljare inte skall få höra inför folkomröstningen. Alltså skrev man en annan rapport inriktad på socialdemokratiska väljare. De fackliga EMU-vännerna tar ett helt annat grepp för att sopa ihop nya arbetstillfällen: de menar att EMU inte har något samband med sådana strukturreformer och anser att de 100 000 nya jobben istället skall komma inom den offentliga sektorn. Alltså just inom den struktur Svenskt näringsliv vill reformera bort.
Historien om de 100 000 nya arbetstillfällena var alltså precis som de andra där vänstern kan samsas med högern om politiska mål i EU: två helt olika resonemang får komma fram till samma slutsats. Högern talar om hur projektet ses av EU:s maktelit och social-demokraterna låtsas om att det inte spelar någon roll vad denna makt-elit tycker. Men denna gång fick historien ett lyckligt slut: den oheliga alliansen bröts. Och nu gnisslar DN tänder, för de vet att ingen EMU-omröstning kan vinnas utan att socialdemokraterna går i borgen för en i grunden borgerlig politik.
Nej-sidan vädrar morgonluft.
Flamman 5/8 2003
