Såg du ”Skavlan och Sverige” i fredags?
Annars har du kanske sett klippet där den nederländska historikern Rutger Bregman läxar upp den norska hotellmagnaten Petter Stordalen:
– Mäktiga män som du skulle kunna göra en enorm skillnad, men de gör inte mycket alls ärligt talat.
Stordalen lyssnar med smal mun i svart polotröja och lilatonade glasögon. I bakgrunden skymtas Allragrundaren Alexander Ernstberger. Bregman överröstar alla försök att bryta in och fortsätter sin svada:
Mäktiga män som du skulle kunna göra en enorm skillnad, men de gör inte mycket alls ärligt talat.
– Du kan till och med behålla din fina livsstil. Om du vaknade i morgon och hade förlorat halva din nettoförmögenhet så skulle det inte göra någon skillnad i ditt liv. Min åsikt är att om du fått mycket, så måste du göra mycket mer. Målet bör vara att göra framtida historiker stolta.
Det är något djupt tillfredsställande i mötet mellan den onåbara miljardärseliten och en talför kritiker som vägrar visa vördnad. Rutger Bregman har gjort det till sin specialitet att tvinga fram dem, och hans uppsträckning av världens härskare på World economic forum i Davos 2019 blev en sensation. I en intressant intervju med Martin Gelin i Dagens Nyheter förklarar han varför han förlagt sin nystartade tankesmedja för ”moraliska anspråk” i Amsterdams finanskvarter: för att vara närmare makten.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
– Det självklara för oss hade förstås varit att öppna kontor inne vid de gulliga kanalerna, bredvid alla rättfärdiga hippier. Men vi ville vara här, mitt i lejonets kula!
En sak som stack ut för mig var rubrikcitatet:
– Alla som är vänster borde läsa Peter Thiel.
Hur motiverar Bregman att man borde läsa teknikinvesteraren som ligger bakom övervakningsbolaget Palantir och ofta pekas ut som den viktigaste intellektuella figuren bakom radikalhögerns ”mörka upplysning”?
– Han är en gräslig människa men han har verkligen förstått social dynamik. Han inser att människan aldrig lämnar högstadiets korridorer. Alla är besatta av status. Alla är besatta av att imitera människorna i omgivningen. Thiels bok Zero to one är en av de viktigaste böckerna om mänskligt beteende, särskilt när han går in på René Girards idéer om ”mimetiskt begär”, vår instinkt att göra som folk omkring oss.
Citatet tar mig tillbaka till ett panelsamtal om vänstermedier på Socialistiskt forum för några år sedan. Där sade jag att den första bok jag läste när jag blev chefredaktör på Flamman var just Zero to one. Att gå från noll till ett handlar om att bygga upp en enhörning, ett företag som är så stort och eget att det skapat sin egen bransch. Därför har boken blivit standardläsning för uppstartskillar världen över.
Konkurrens är för förlorare, förklarar Thiel. Kapitalismen handlar om att bygga upp ett monopol, vilket man gör genom att skapa något som alla måste ha. Enligt hans läromästare Girard har vi människor nämligen inga egna begär. Vi begär andras begär. Därför går vi hellre till den överfulla restaurangen än den halvtomma.
Det ligger mycket i teorin, även om den möjligen är lite mörk. Det första jag tänkte när jag läste boken var att Greta Thunberg, Thiels nemesis som han rentav kallar ”antikrist”, har gjort precis detta: hon skapade en enhörning. Hon gjorde inte som andra aktivister utan testade något helt nytt: satte sig med ett plakat, samma tid varje fredag. Och snart därefter fanns en global rörelse med tiotals miljoner människor. Folk kom till henne.
Tyvärr har rörelsen misslyckats med nästa steg: att sätta upp tydliga samhällsmål och bilda en varaktig organisation för att nå dem. (Även om utbrytare som Ta tillbaka framtiden har försökt.) Men som uppstartsideal var det briljant.
Mina skäl att läsa boken var alltså två. Dels att, som Rutger Bregman säger, förstå kapitalistiska begär. Men också att förstå hur man skapar något nytt. Jag tror att fler till vänster borde försöka bli enhörningar: glömma bort allt man tror sig veta om hur man gör medier eller aktivism, och börja från början. Där får de bästa gamla elementen också gärna ingå. Men inte som dogmer, som i fallet med alla ”nya” vänstergrupper som bildats i bråken kring Vänsterpartiet, enligt samma sömniga partikadermodell från 1900-talets första hälft.
För situationen vi befinner oss i nu – klassmässigt, geopolitiskt, teknologiskt, ekologiskt, demografiskt – är ny.
Svaren måste också vara det.
