PARIS. För att försona sig med förlorarna (partivänstern) gjordes en del kompromisser. Efter ett nattplenum lyckades man göra en ”syntes” av de olika ståndpunkterna.
Inför kongressen hade 80 procent av partiets 120 000 medlemmar röstat om fem motioner. Hollande och flertalet av partiets tunga politiker fick 53,5 procent, medan vänstermotionerna nådde 44,6. Det talas om att mygel och fusk påverkat slutresultatet. Hollande hade tidigare hotat avgå, om hans motion inte fick minst 50 procent.
PS är sedan slutet på 70-talet Frankrikes dominerande parti på vänsterkanten, och sedan 2002 i opposition. Men PS, tycker drygt 60 procent av vänsterväljarna, har på senare tid mest varit scen för internt käbbel, navelskåderi och maktkamp. Och detta trots att högerregeringen fört en sällsynt reaktionär politik, som bland annat lett till upploppen i betongförorterna, försämringar av sociala förmåner, underminering av anställningstryggheten och kraftiga eftergifter åt företag och redan privilegierade.
Pensionärsparti
Partiets kris blev verkligt allvarlig under den långa kampanjen inför folkomröstningen om EU:s liberala grundlag. PS-ledningen ställde sig då på samma barrikad som högerpartierna. Men flertalet röstade på nejsidan, som enat vänstersocialister, kommunister och yttersta vänstern.
”Partiet är underrepresenterat bland yngre väljare, kvinnor, fackligt folk och invandrare”, skrev François Hollande själv i sin motion till kongressen 2003. Senare siffror visar att situationen förvärrats: mindre än fem procent av medlemmarna är arbetare (och lika få är under 30 år). Veckotidningen Politis har publicerat en studie, som visar att partiets medelålder är 55 år, (hela 40 procent består av pensionärer), medan tre procent utgörs av arbetslösa och bara 14 procent är under 40 år. 66 procent har studerat på akademisk nivå. ”Det säger sig självt att med en sådan medlemskader har PS svårt att få kontakt med folkrörelser och aktiva ungdomsgrupper”, skriver Politis.
PS deltar mycket sällan i demonstrationer och sampolitiska möten. ”Det ingår inte i vår kultur”, sade en socialist till mig när jag en gång undrade varför.
Nya vallöften
I dagstidningen Le Monde skriver sociologen Jérome Jaffré :
”Vid valurnorna kan PS fortfarande samla många röster från folk, som är missnöjda med högern. Men partiet dominerar inte som tidigare det politiska livet och idédebatten inom vänstern. Idédebatten styrs idag av den antiliberala vänstern och den säkerhetsfixerade högern… PS har blivit inåtriktat till nackdel för utåtriktad verksamhet. Det var de sistnämnda faktorerna, som starkt bidrog till partiets katastrofval 2002.”
Som man kunnat vänta sig ”radikaliserades” PS. Det var villkoret för att kunna lappa ihop PS på kongressen: löften om mer rättigheter för löntagarna, ökade socialkostnader för arbetsgivarna, sociala förmåner, stopp för privatiseringar, återgång till tidigare skatteskalor, och så vidare.
Men fransmän har blivit skeptiska till vallöften, som ofta svikits bara månader efter ett val. Och Nejrörelsen som hoppats på front med vänstersocialister, som man vann folkomröstningen med, är idag djupt besviken. PS har inte förmått presentera ett enda trovärdigt samhällsprojekt, samtidigt som den högerpopulistiske inrikesministern, Nicolas Sarkozy, är populärare än någonsin.
”Vad som behövs inför valen 2007 är systemkritik, inte bara det mindre av två onda alternativ”, hävdar Nejrörelsen.
